SD är tyvärr inget högerparti

P M Nilsson, politisk chefredaktör för Dagens Industri (DI), kommententerar Statistiska Centralbyråns (SCB):s den senaste mätning av parti sympatier i en artikel med rubrik: "Det blåser historiskt starka högervindar.

Du kan läsa P.M. Nilssons artikel här

P M Nilsson är en journalist och debattörer som jag vanligtvis skattar mycket högt. Han representerar kunskap, bildning och en analytisk förförmåga som är ovanlig i Sverige.

Nilsson kan mäta sig med en rad välkända samhällsdebattörer från nationer som t.ex. Tyskland, Storbritannien och Frankrike. Men denna gång misstar sig Nilsson delvis i sin analys. Nilsson har rätt i sin bedömning om Socialdemokratins (som brukar dominera politiken i Sverige) kraftiga tillbakagång.



P M Nilsson från en migrationspolitisk
debatt 2014.

Min huvudinvändning mot Nilssons (och många andra i inom media och det offentliga Sverige) analys gäller bilden av Sverigedemokraterna. Detta parti är inget höger parti, vilket hade varit betydligt bättre än vad (SD) faktiskt är. (SD) är ett väldigt radikalt parti. Som lök på laxen är naturligvis partiets ursprung ur svensk nynazism (t.ex. Nordiska Rikspartiet) och rasistiska skinnskalleorganisationer (t.ex. Bevara Sverige Svenskt (BBS) faktum som ställer detta parti i samma politiska skamvrå som Vänsterpartiet med detta partis historia i stalinistisk- och revolutionär kommunism.


Tyska Skinnskallar på konsert i Berlin 
2003.

Både Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet, är till skillnad emot sina broder- och syster partier i Västeuropa, uppkommen direkt ur en politisk mylla som varje anständig medborgare direkt måste ta avstånd i från. 


Ifrån ett möte, 1974 i Östberlin mellan
Lars Werner (VPK:s partiordförande 1975-1993)
till höger, när han träffar Erich Honecker, till vänster, 
partiordförande för Östtysklands (DDR) 
kommunistparti (SED) och DDR:s diktator.

I en rad ekonomiska och sociala frågor står Sverigedemokraterna betydligt närmare Socialdemokraterna än de borgerliga. (SD) uttrycker sin förkärlek för det socialitiska Folkhemmet. Man motsätter sig egenansvar i socialförsäkringar och är tveksamma till alternativa driftsformer inom vård-, skola och omsorger. Man vill återförstatliga en rad verksamheter motsätter sig en försäljning av statliga företag som t.ex. SAS eller SSAB.


En samisk kör uppträder i Kanada 2003 vid en
internationell festival för olika naturfolk.

(SD):s inskränkta nationalism och rasism märks bland i partiets motvilja mot inhemska minoriteter som t.ex. samer, tornedalsfinnar, jämtar, älvdalningar, gutar och skåningar. Man kan inte tänka sig att Sverige skriver under FN:s konvention om Naturfolkens särskilda rättigheter (som skulle ge samer ett medinflytande inom renbetesområdet) eller Europarådets och EU:s gemensamma konvention om inhemska lokala- och regionala minoriteters språkliga- och kulturella rättigheter, t.ex. för skåningar, jämtar och älvdalingar. Partiets rasism blir extra tydlig när det gäller en rad externa minoriteter som t.ex. muslimer, romer från Östeuropa eller afrikaner. 



Ett exempel på en flagga för en av Sveriges
inhemska lokala- och regionala länder
Skåneland. Denna flagga kallas ofta
för den skånska. Men är gemensam för kulturområdet
gamla Öst-Danmark: Halland, Skåne, Bornholm
och Blekinge. Både (SD) och (V) röstade emot när
regionfullmäktige i Skåne beslutade 1999 att använda
denna flagga tillsammans med EU:s i officiella
sammanhang.


Vänsterpartiets förgångare Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK) och tidigare Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) var en av de få kommunistpartier i Västeuropa som var medlemmar av Lenins- och Stalins international Komintern. Vänsterpartiet var en av ytterst få partier från Västeuropa som behöll sina kontakter med de statsbärande partierna i det kommunistiska Östeuropa fram till Berlinmurens fall. Ett ökänt exempel är att (V) skickade ett hyllningstelegram till östtyska kommunistpartiet (SED) några få månader innan diktaturens fall. Ett annat välkänt exempel är att (V):s förra partiledare Lars Ohly har medgivit att han grät när muren föll och när diktaturerna i öst föll samman. (V) skiljer ut sig på ett markant sätt mot sina nordiska broder- och systerpartier genom sin historia.



Lars Ohly (V):s partiordförande
2004-2012.

Övriga partier till vänster som (S) i de nordiska parlamenten är antigen utbrytningar ur kommunistpartier eller har bildats av vänstersossar tillsammans med fackliga organisationer och en rad andra ideella aktörer som t.ex. fredsrörelsen, miljörörelsen, kvinno- och konsumentgrupper. Medan Vänsterpartiet  står i en direkt och i en kontinuerlig relation till ett Moskva troget kommunistparti.


Mariane LePen i presidentvalets
kampanjen 2011.  

Hur extrem dessa både Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna är märks tydligt om man analyserar vilka partigrupper (V) och (SD) är medlemmar av i Europaparlamentet. (V) är ensam i norra Europa av att vara medlem av parlamentets kommunistiska grupp. Danska Socialistiske Folkeparti (SF) och finska Vänsterförbundet är medlem i den gröna gruppen. Norska Sosialistisk Venstre är medlem av de grönas europeiska federation.



Holger K. Nielsen, partiförman,
(SF) 1991-2012, dansk utrikesminister
2012-2013.(SF) är ett exempel på ett
nordiskt parti till vänster om (S) som
redan på 1950-talet bröt med 
Danmarks Kommunistiska parti
och tillsammans med vänstersossar
bildade ett demokratiskt vänsterparti.

(SD) var aktiva i LePens försök att bilda en partigrupp i parlamentet för odemokratisk extermhöger med nyfascister och nynazister. Förutom LePens Nationella Fronten (NF) ingick bland annat belgiska Vlaams Belang, som är öppet antisemitiskt. (SD) betalade in sin medlemsavgift och (NF) betalade (SD):s valsedlar till EU-valet 2015. När detta rapporterades i media fick (SD):s partiledning kalla fötter och man valde i stället att söka medlemskap i en konservativ och nationalistisk partigrupp som bl.a. består av brittiska Torries, polska Lag och Rättvisa (PiS) finska Blå, Dansk Folkeparti samt några EU-kritiska partier från Östeuropa. (SD) nekandes medlemskap med motivering att (SD) ursprung och att man inte hade gjort upp med sitt extremistiska arv. Blå och Dansk Folkeparti röstade emot tillsammans med bl.a. Torries. (PiS) var en av gruppens få medlemmar som röstade för att bevilja medlemskap för (SD).


Nigel Farage, ordförande för
EU-parlamentets näst minsta
partigrupp, EDD, som (SD) är
medlemmar av. Farage var
tidigare partiordförande
för UKIP. 

I stället blev (SD) medlemmar i en nybildad högerradikal och starkt EU-kritisk partigrupp med partier som brittiska UKIP och italienska Lega Nord. Senare lyckades LePen och (NF) att bilda sin extremistgrupp med partier som grekiska Gyllene Gryning, Alternativ för Tyskland och Vlaams Belang.


Ett möte med Natos försvars- och
utrikesministrar i Bryssel 2010. 


Den olyckliga acceptans för politisk extremism som finns i Sverige kan förstås bl.a. av det faktum att vi ännu inte är med i Nato samt att vi ganska sent blev medlemmar av både Europarådet och EU. Ett annat skäl är att vi under vår moderna historia har valt av olika anledningar att isolera oss från Västeuropa. Först av religiösa skäl, sedan av en rad politiska skäl. Inom Socialdemokratin fanns länge en rädsla för att ett närmande till Europa skulle minska partiets dominerande ställning i Sverige.


Barn i Auschwitz vid lägrets befrielse i januari 1945. 

En annan anledning är mer allmän. Framväxt av nationalism och bejakande av politisk extremism kan bl.a. förförklaras utifrån det faktum att de generationer med egna personliga minnen från Andra Världskriget håller på att dö ut, vilket förstärker den glömska som alltmer brer ut sig om vad nationalism, extremism och populism för med sig. Att dessa ideologier har sin lockelse är uppenbar, men tidigare generationer européer hade egna eller nära anhörigas minnen att relatera till. Vilket gjorde flertalet politiskt immuna mot dess locktoner.


Sockerbruket i Arlöv, strax utanför Malmö.
Ett exempel på en bruksort där (SD) är starka.

En nationell anledning är den avideologisering som övriga svenska partier har drabbats av under senare årtionden, (V) undantaget. Medan (SD) har varit tydligt för- och tydligt emot saker och ting. (SD) har med kraft t.ex. agerat för den vite mannen, agerat emot medlemskap i EU och Nato, försvarat tanken på enhetsstaten, och agerat för den traditionella arbetaren i glesbygd och på bruksorter. (SD) har också tydligt ideologiskt motiverat sin politik. Medan övriga riksdagspartier har alltmer blivit otydliga och bejakar en ideologisk pragmatism. 


Foto ovan:
Alliansens partiledare i valrörelsen 2014.

Etiketter:
Dagens Industri, P.M. Nilsson, EU, Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna, SCB, Statitiska Centralbyrån, Sverige, Europa, Västeuropa, Samer, Skåningar, Le Pen, Nationella Fronten, UKIP,