I Expressen har Isobel Hadley-Kamptz skrivit en läsvärd recension om den franska filosofen Bernard-Henri Lévys bok: "The genious of judadism".
Hadley-Kempetz recension av Lévys bok
Lévy som är en av de största filosoferna i Europa under efterkrigstiden. Han föddes i judisk familj i Algeriet där han fader hade gjort sig en stor förmögenhet på handel av trävaror. Redan under sitt första år flyttade familjen till Paris. Lévy utbildade sig till journalist och var under några år i början av 1970-talet krigsreporter i Asien.
Efter hemkomsten till Paris började Lévy att studera filosofi och startade 1973 tillsammans med sina vänner André Glucksmann (som avled 2015 och som också var av judisk härkomst) och Alain Finkiekraut Nouveaux Philosophy (Den nya filosofin) som bl.a. kännetecknades av en kritisk uppgörelse med marxismen (långt innan Berlinmurens fall) och andra totalitära ideologier som t.ex. nationalism. Senare blev deras filosofi känd som De nya franska filosoferna. Både Lévy och Glucksmann hade en bakgrund i 1968 års maoistiska studentvänster.
1977 blev Lévy berömd när han i ett fransk TV-program, likt vårt svenska Babel, (som naturligtvis sändes på bästa tv-tid) presenterade sin filosofi och sin intellektuella resa från marxism till att hylla arvet från den västerländska upplysningen och den liberala demokratin. Samma år gav han ut La barbarie à visage humain (Barbarism med mänskligt ansikte) i vilken han framhärdade att marxismen på djupet är omoralisk. Under senare år har Lévy bland annat gjort sig känd som en kritiker mot EU:s alltför "slappa" hållning inför Victor Òrbans ungerska ny nationalism och liknande strömningar i Polen, i Tjeckien och i Slovakien. Växande antisemitism inom högerradikala partier som franska Nationella Fronten och österrikiska Frihetspartiet är ett annat ämne som Lévy har aktualiserat under senare tid.
Andé Glucksmann.
På Lévys uppmaning skrev Glucksmann La Cuisinière et le mangeur d'hommes, réflexions sur l'État, le marxisme et les camps (1975), som tillkom efter läsningen av Aleksandr Solzjenitsyn, är det är det enda av hans verk som översatts till svenska, Kokerskan och kannibalen: essayer om förhållandet mellan staten, marxismen och koncentrationslägren (1978). Jag har denna bok i bokhylla och brukar läsa om den med några år mellanrum. Med denna bok bidrog Glucksmann avsevärt till att de franska filosoferna fjärmade sig från marxismen och till att Gulags fångläger, Stalins utrensningar och deportationer under 1930- och under 1950-talen och att massvälten i Kina efter kommunismens seger i inbördeskriget under 1950-talet, blev kända och kom att diskuteras bland intellektuella i väst.
Slavarbete i Gulag 1932 under arbetet med Vitahavskanalen.
Flera tio tusentals politiska fångar dog under detta helt
onödiga projekt.
Av Isobel Hadley-Kamptz recension framgår att Lévy i sin senaste bok är trogen sina idel om värdighet, frihet och förnuft. Jag håller med Lévy i hans analys som antisemitismens rötter och hans beskrivning om antisemitismens olika uttryck. Att Lévys känner att han behöver påpeka de likheter som faktiskt finns mellan vänsterns politiska antisemitism och islamismens är befogad och denna samhörighet har tyvärr inte uppmärksammas i vårt land.
Teologiskt håller jag inte med Lévy. För mig finns ingen automtisk motsättning mellan tro och vetande. Som jag bl.a. grundar i min övertygelsen om att skapelsen inte är förnuftsvidrig, därför att Gud är logisk. Ur religiös aspekt ligger jag närmare Francois-René de Chateubriand än Lévy, men detta är en annan diskussion.
Avslutningsvis är det bara att hålla med Hadley-Kamptz att en bok som denna, liksom Lévys tidgare eller Glucksmanns, skulle vara helt otänkbar i Sverige. Hos oss har humanistiska vetenskaper inte samma ställning som i Frankrike och vi har ännu inte på allvar gjort upp med marxism och andra uttryck ifrån 1968 års kulturradikala stämningar.
Bernard-Henri Lévy
Bild nedan:
En Torah (de fem Moseböckerna i
Gamla testamentet) som enligt judisk
tradition anses utgöra en korrekt
återgivning av den Gudomliga lagen
och som utgör centrum för judisk tro.
Etiketter:
Bernard-Henri Lévy, André Glucksmann, Isobel Hardley-Kamptz, Alain Finkiekraut, Francois-René de Chateubriand, Aleksandr Solzjenitsyn, Josef Stalin, Mao Tse-tung, Torah, Victor Òrban, Kannibalen och kokerskan, De nya franska filosoferna, Den nya filosofin, Barbarism med mänskligt ansikte, antisemitism, Islamism, Studentvänster, Studentmarxism, Kulturradikalism,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar