Svenskt luftvärn och (S) partiegoism

Rolf K Nilsson f.d. moderat riksdagsledamot och tidigare verksam som politisk redaktör på Gotlands Allehanda har skrivit en klok och läsvärd ledare på sajten: Riksdags Observatören om Sveriges stora behov av ett modernt luftvärn.

Nilssons ledare om luftvärn

Nilsson framför i sin artikel att Sverige måste få ett modernt luftvärn. Och att det börjar bli bråttom. Det är bara att hålla med Nilsson. Det kraftigt försämrade säkerhetsläget runt Östersjön gör att processen måste skyndas på. Gotland måste kunna få ett trovärdigt försvar, vilket kräver att missiler mot luftangrepp köps in. Nu finns några sjömålsrobotar på ön som har tagits från marinens korvetter. I praktiken saknar övriga Sverige helt ett modernt missilförsvar för att bekämpa mål i luften och på marken. Marinens fartyg har endast sjömålsrobotar men saknar ett robotbaserat luftförsvar.

Nu tycks det handla om att Sverige antigen köper in det amerikanska patriot systemet eller det fransk-italienska amp/ T-Aster-30.  


 

Samp/T-Aster-30  


Det är bara till att hålla med Nilsson om att det är svårt för en lekman att bedöma vilket system som är bäst för Sverige. Det europeiska systemet tycks vara billigare i drift och kräver mindre personal. Detta system är modernare. Medan det amerikanska är mer beprövat i strid. Och har redan producerats i stor mängd. Vilket gör att USA redan nu kan släppa ifrån sig en hel del exemplar från olika förråd. Dessutom fanns patriot robotar på svensk mark under den stora multinationella militärövningen Aurora tidigare i höst. 

Det är viktigt att beslutet fattas på militära och tekniska grunder och ej tas utifrån politiska skäl. Och här finns det anledning att vara orolig. Men om politiska skäl trots allt ändå ska få avgöra vilket system som Sverige köper så skall andra hänsyn tas än de som försvarsminister Peter Hultqvist (S) agerar utifrån.   

Peter Hultqvist har agerat för det amerikanska alternativet av ideologiska och av rena partiegoistiska skäl. I hans värld är starka bilaterala band mellan Sverige och USA och mellan Sverige och Storbritannien en garant för att stoppa en eventuell framtida anslutning till Nato. Därför har Hultqvist försökt att på egen hand hålla européerna ute. Det är glädjande att både finansen och industridepartementet nu har satt ner foton.

Nu rapporterar Svenska Dagbladet att Hultqvist ännu inte har givit upp sina ambitioner om att få igenom en affär med USA. I en artikel för SvD fram uppgifter om att Hultqvist försöker kringgå intern opposition inom regeringen genom att vända sig till försvarsutskottets borgerliga ledamöter och han att har inlett direkta förhandlingar med USA:s försvarsminister James Mattis. Ett agerande som troligen kommer att bli föremål för en framtida granskning i riksdagens konstitutionsutskott.

SvD:s artikel om Hultqvist och försvarsutskottet



Försvarsminsiter Peter Hultqvist (S)

Tidigare har Peter Hultqvist var öppen med att hans Nato noja bland annat beror på de negativa erfarenheter av den djupa spricka inom socialdemokratin som Sveriges anslutning till EU förde med sig (ett yttrande som har retat upp borgerliga försvarspolitiker). Naturligtvis bör inte hänsyn om att hålla sig väl med sossarnas vänsterflygel få gå före och få avgöra hur ett parti i regeringsställning ställer sig till ett svenskt medlemskap i Nato eller vem eller vilka som ska få leverera militär utrustning till det svenska försvaret.

Dessutom handlar det om att värna Sveriges säkerhet och demokrati. Men inte nog med detta det handlar om väldigt mycket pengar. En kostnad på c:a 30 miljarder är den summa som nu nämnts för ett nytt luftvärn. Då ingår en rad kringkostnader som t.ex. radarsystem, service och utbildning. Tidigare har en lägre kostnad på c:a 20 miljarder förts fram. Nu har flera försvarspolitiker, även borgerliga, som t.ex. Mikael Oscarsson (KD) och försvarsutskottets ordförande Allan Widman (L) uttryckt oro för att ett pris på denna nivå ska tränga undan andra nödvändiga vapeninköp och modernisering av redan befintliga system som t.ex. nya JAS-Gripen plan till flygvapnet eller U-båtar till marinen.



Mikael Oscarsson (KD)

Men tyvärr är det så att 20-30 års försummelser och minskad försvarsförmåga inte kan åtgärdas utan stora kostnader för skattebetalarna. Utifrån mina ringa kunskaper står det klart att Sverige måste köpa in ett modernt luftvärn som på lång distans kan bekämpa attack bombare och kryssningsmissiler för att vi ska kunna skydda större städer och viktiga militära anläggningar som t.ex. krigsflygplatser och staber.

Men jag håller med Mikael Oscarsson att det är viktigt att antalet robotsystem inte får blir för få. Utan kraftigt höjda försvarsanslag kan inte denna inventering ske utan allvarliga konsekvenser för andra delar av vårt försvar. Men vi måste köpa in ett nytt luftvärn nu. Kanske har Rolf K Nilsson rätt i sin analys att det kan vara klokt att köpa in båda systemen. Att anpassa dessa för olika syften. Ett för arméns luftvärn och marinens behov, och det andra för flygvapnets behov. Detta gjordes när brittiska Bloodhund köptes in för flygvapnet på 1960-talet och amerikanska Hawk för armén under 1980-talet.   

I media har ytterligare ett skäl förts fram varför det europeiska systemet anses vara ett klokt köp. Om detta skriver Nilsson i sin artikel:

" En faktor som borde var till fördel för Samp/T-Aster-30 är att man i det närmaste kan räkna med att Saab blir leverantör när det gäller radarsystem. Något som på många plan skulle vara till fördel för Sverige och inte att förakta för svensk försvarsindustri. "



Nato ländernas utrikes- och försvarsministrar
i Bryssel 2010.

Naturligtvis är det en fördel om inköp av vapen kan får positiva konsekvenser för svensk industri. Men tidsfaktorn ska också vägas in. Vapeninköp ska enligt min uppfattning i första hand beslutas av militära faktorer och i andra hand utifrån ekonomiska hänsyn. 

Hultqvists agerande är klandervärt hur flera aspekter. En viktig anledning för Sverige att hålla dörren öppen för europeisk vapenindustri är att USA under Donald Trump har fått en president som Europas demokratier inte kan lita på. Sverige och andra länder kan inte heller lita på att Storbritannien, efter Brexit, framöver kommer vara villiga att militärt agera på vår kontinent om man inte den egna nationen direkt berörs. 

Jag är positiv til Nato, men vi européer måste börja planera inför en eventuell framtid då vi tillsammans inom EU på egen hand tvingas att försvara vår västerländska demokrati. Ett naturligt första steg på en sådan utveckling är att kvarvarande medlemsländer börjar samordna sina vapeninköp och att den europeiska vapenindustrin utökar sitt samarbete. På längre sikt kan inte ett gemensamt EU försvar uteslutas om isolationism vinner ökat gehör i Washington och i London. Dessutom finns ännu inga tecken på att Putins imperialistiska hunger efter nya erövringar har stillats efter Ukraina och Syrien.   



EU staternas regerings och statschefer efter undertecknandet
av Lissabonfördraget 2007.

Bild ovan:
En amerikansk patriot robot avföras. 

Etiketter:
EU, Nato, Luftförsvar, Rolf K Nilsson, Robotförsvar, Försvarsmateriell, Vapeninköp, Gotland, Sverige, Peter Hultqvist, Försvarsmateriell, Försvarsminister, Försvarsdepartementet, Finansdepartementet, Industridepartementet, Brexit, USA, Donald Trump, Saab, Storbritannien,  Patriotrobot, Samp/T-Aster-30., London, Washington, Försvarsutskottet, Ukraina, Syrien,  Mikael Oscarsson, Allan Widman, James Mattis, Aurora,