I Sverige liksom i flertalet andra länder i Västeuropa har vi svårt att förstå vad som händer i Putins Ryssland. Vi har svårt att förklara vad som ligger bakom Rysslands aggression mot Ukraina och övriga grannländer som tar sig en rad obehagliga och märkliga uttryck. Med inslag av allt ifrån militär interrevision som på Krim, mot Moldavien och Georgien, eller ekonomisk krigföring som Ukraina, Vitryssland och Kazachstan har drabbats av, till elektronisk terrorism som Baltikum och Polen har blivit utsatta för. Det är helt klart att Ryssland är ett annorlunda land som inte kan betraktas som ett land bland andra.
Västeuropas historia efter andra världskriget slut gör det ännu svårare för en västeuropé att kunna förstå Putins Ryssland. Efter 1945 har vi i den västra delen av vår världsdel, gjort upp med nationalism och imperialism, öppnat upp oss mot vår omvärld, internationaliserats, stärkt demokratin genom en rad åtgärder t.ex. att införa ett utökat lokalt- och regionalt självstyre, i många länder dessutom komplitterat med att införa en oberoende domstol för att granska politiska beslut utifrån mänskliga rättigheter, stärkt skyddet för yttranderätt och opinionsbildning, givit inhemska minoriteter grundlagskyddade rättigheter, stärkt mediernas oberoende ställning, infört markandsekonomi och skapat en rad internationella organisationer för fred, samarbete och mänskliga rättigheter, t.ex. EU, Europarådet och Europadomstolen etc.
I Baltikum, eller i Centraleuropa är läget ett annat. Här är man mycket klar över att den demokratiserings- och liberaliserings process som Västeuropa genomfört efter 1945 till stora delar har gått Ryssland förbi. Ofta är man väl medvetna om utvecklingen under Putin gått i en omvänd och en alltmer negativ riktning, med tydliga inslag av nytotalitära ideal t.ex. i form av etnoimperialism och en successiv försvagning av mänskliga rättigheter. I dessa länder finner vi ofta en annan bild av Ryssland än hos oss. Deras bild av detta land har präglats av att ha påverkats av Moskvas nationalism, förtryck och militärt våld under århundranden. I flertalet f.d. kommunistländer kom därför Putins angrepp på Georgien eller Ukraina inte som en överraskning. Medan det hos oss i väst har väckt stor förvåning och gjort oss förvirrade.
I två tidigare inlägg här på min blogg har jag tagit upp detta:
I ett inlägg ger den internationellt prisbelönta författaren Sofie Oksanen, med estnisk och finsk bakgrund, och Adam Michnik, historiker och veteran från Solidaritets rörelsen i Polen, var sin bild av Putins Ryssland:
Oksanen och Michnik om Putins Ryssland
I ett annat inlägg tar upp det som har döpts till "Choklad kriget" mellan Ryssland och Ukraina som handlar om när Putin med hjälp av kravallpolis tog över choklad koncernen Roshen som ägs av den ukrainske parlamentarikern Petro Poroshenko:
Om Putins ukrainska choklad
Moskvas tunnelbana, station: Komosmolskaja
Jag har själv besökt Ryssland några gånger efter Berlinmurens fall. Mitt intryck är att det ryska samhället genomsyras av en mentalitet som präglas av ett arv från invaderade mongoler, enväldiga tsarer och kommunistiska diktatorer. Ett tydligt exempel på denna mentalitet är att det oftast är militärpolis som ansvarar för säkerhet och ordningshållning i Moskvas tunnelbanna. Vid flera tillfällen har jag märkt att denna polis godtyckligt utsatter personer för trakasserier eller för grovt övervåld på perronger, i tåg eller i rulltrappor. Eller att unga kvinnor sexuellt trakasseras, eller att personer från olika minoritetsfolk (då även kvinnor och barn) får prygel ibland även med batonger efter att ha rasprofilerats efter sitt utseende. Samma sak ska också gälla för sexuella- eller religiösa minoriteter. När jag har påtalat detta för mina ryska vänner så förstår man ofta inte problemet. Begrepp som rule by law, är okänt för flertalet ryssar. Även när jag har tagit upp detta med ryssar som kan engelska, som har varit i väst och som är aktiva på internet, så slås man av den oförståelse som man möts av när man tar upp frågor som rör medborgliga fri- och rättigheter. Mina personliga erfarenheter av Ryssland har gjort att Putins olika aktioner mot sina grannländer inte har väckt någon förvåning hos mig.
Vi européer måste fråga oss hur ska vi hantera Ryssland? Vi måste söka svar på frågor som: Vem är Putin? Vilka motiv driver honom? Vad har format hans världsbild? Hur ska väst förhålla sig till Putins nytotalitära ideal? Är det rätt att utesluta Ryssland ur G8 gruppen, ska vi isolera Ryssland och genomföra handelssanktioner? Ska väst sätta hårt mot hårt även om det innebär en väpnad konflikt med Putins Ryssland?
För egen del tror jag att vi i väst måste vara beredda att stå upp mot Putin även detta riskerar att leda till att vi måste använda militärt våld.
Jag har funnit några intressanta artiklar som tar upp detta utifrån olika utgångspunkter.
I Dagens Nyheter har tidningens chefredaktör Peter Wolodarski, skrivit en ledare om Putins Ryssland och Ukraina. Hans artikel har rubrik: " Vi är ett folk och Kiev är modern av ryska städer, sa Putin."
Wolodarskis artikel har följande träffsäkra ingress:
"Rysslands president använder en retorik som för tankarna till Europas mörkaste decennium. Omvärlden får inte låta honom gå vidare."
Wolodarskis artikel om Putin
I sin artikel skriver Wolodarski bl.a.
"Mannen på stridsvagnen framträder i bar överkropp. Han heter Vladimir Putin, bär skidglasögon och blickar självsäkert åt sidan mot vägkanten. Ovanför hans huvud syns en överskrift i gult: ”Den nya världsordningen”.
Förstasidan i senaste numret av The Economist är naturligtvis ett montage, som så ofta när den brittiska tidskriften är i farten. Economist är mästare på att skriva om allvarliga ämnen, utan att göra avkall på sin smarta humor.
Det är svårt att inte le när man ser den patetiska bilden av Rysslands president. Den hade aldrig kommit till om inte Putin själv försökt göra politik av sin bringa; ett effektivt propagandavapen i en kultur med starka machoideal.
Samtidigt stelnar leendet när man betänker vad Ryssland ägnat sig åt de senaste månaderna."
Hans Stigsson Michajlov, Ukraina kännare och politisk redaktör på Norrköpins Tidningar redovisar i en ledare sin intervju med Alexsander Ryklin rysk medborgaraktivist och chefredaktör för tidskriften: Yezhednevny Zhurnal. HSM:s artikel publiceras under rubrik: "När våldet får triumfera".
HSM:s intervju med Ryklin
HSM skriver bl.a.
"Fast på frågan om det inte långsiktigt hade varit intelligentare av Vladimir Putin att agera försiktigare, och till exempel utnyttja Ukrainas ekonomiska trångmål för att successivt dominera också den nya demokratiska regeringen i Kyiv, överraskar hans svar en smula.
”Det är inte säkert att han hade tid. Han var tvungen att reagera på Euromajdan och dessutom har Ryssland stora ekonomiska problem. Nu kan han skylla dem på omvärldens sanktioner och påtryckningar.”
![Foto: Yesterday in Brussels!
[via http://vk.com/id13990930]](https://scontent-a-cdg.xx.fbcdn.net/hphotos-prn2/t1.0-9/s403x403/1903996_304168779731540_1044774579_n.jpg)
Från en demonstration i Bryssel.
Lägg märkte till flaggorna:
EU:s, Vitrysslands, Ukrainas och Georgiens.
I en annan artikel i DN intervjuar Mikael Bondesson den rysk-amerikanska journalisten och författaren Masha Gessen under rubriken: " Ryssland bör isoleras av väst."
" Är det något som kan ändra utvecklingen?
– Nej, men väst borde behandla Putin som en angripare och därför bör Ryssland isoleras, det är västs enda alternativ, säger Gessen."
Bondessons intervju med Gessen
" Övertagandet av Krim ska ses i ljuset av Putins bakgrund i säkerhetstjänsten KGB, anser Masha Gessen. Under den tid han arbetade i det forna DDR, Östtyskland, färgades hans bild av omvärlden och västs hot mot Ryssland.
– Han var stationerad i Dresden när protesterna mot Berlinmuren började. Han kände sig övergiven när allt han arbetat för föll samman. Han eldade upp enorma mängder dokument från säkerhetstjänsten av rädsla för vad som skulle hända härnäst. Samtidigt fick han inget stöd från Moskva och han såg hur väst stärkte sitt inflytande, säger Gessen.
– För Putin blev demonstranter det samma som förrädare. När protesterna inleddes i Kiev drog därför Putin likhetstecken mellan människorna på Majdan och förrädare. Hans agerande i dag är därför logiskt, anser Gessen. "
Bild från en demonstration i Polen som tydligt visar hur många
i detta land uppfattar Putin.
I Eskilstuna Kuriren har Alex Voronov skrivit en ledare om det linjetal som Putin höll i Kreml när Krim officiellt förklarades vara införlivat in i den ryska federationen. Voronovs artikel har rubrik: " Det nygamla imperiet."
Voronovs skriver i sin ledare bl.a:
" Det sammantagna budskapet är alltså detta: Sett till politiska mål och relationer med andra länder är Putins Ryssland en arvtagare till Sovjetunionen men i än högre grad till Tsarryssland. Ryssland befinner sig i en ödesbestämd kamp med västvärlden, ett nollsummespel där Europa delas in i inflytandesfärer och där Ukraina tillhör den ryska. "
Voronovs artikel om Putin
"Ukrainas självständighet är ett missförstånd och en historisk parentes. Dess nuvarande gränser är direkt orättfärdiga, eftersom Ryssland har historisk rätt till Charkiv, Luhansk, Donetsk, Dnipropetrovsk, Zaporizj’ja, Cherson och delar av Sumy län. Det är omkring en tredjedel av Ukraina. Och eftersom Kiev är "de ryska städernas moder" så… Och med tanke på att Ukraina saknar en legitim regering så…
Putins tal bör läsas noga av alla som har kvar några illusioner om hans planer. Den som kan bör göra det på ryska eftersom flera intressanta mustigheter har städats bort ur den engelska översättning som ligger på presidentens hemsida. Exempelvis använde Putin en förryskad variant av det ukrainska ordet för självständighet "samostijnist’" som blev "samostijnost’" hos Putin. Det är en etablerad förolämpning mot ukrainare med rötter till tsartiden. En god sammanfattning av hur presidenten ser på saker och ting.
När allt kommer omkring kan ett nytt kallt krig vara det minst onda som kommer ut ur detta."
Etiketter:
Vladimir Putin, Demokrati, Mänskliga rättigheter, Pressfrihet, Moskva, Moskvas tunnelbana, Metro, G 8, Ryssland, Östeuropa, Västeuropa, Baltikum, De baltiska staterna, Ukraina, Krim, Polen, Centraleuropa, EU, Europeiska unionen, Sovjet, Europa, Sovjetunionen, Handelssanktioner, Militärpolis, Estland, Lettland, Litauen, Moldavien, Georgien, Kazakstan, Vitryssland, Terrorism, Terror, Europadomstolen, Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna, Europarådet, Ekonomisk krigsföring, elektronisk terrorism, Nationalism, Internationalism, Rasism, Sexuella trakasserier, Etnoimperialism, Polisbrutalitet, Militärpolis, Rule by law, Hans Stigsson Michajlov, Norrköpings Tidningar, Euromajdan, Kyiev, Kiev, Majdan, Alexander Ryklin, DN, Dagens Nyheter, Yezhednevny Zhurnal, Peter Wolodarski, The Economist, KGB, Mikael Bondesson, Dnipropetrovsk, Zaporizj’ja, Cherson, Mesha Gressen, Östtyskland, DDR, Ryska säkerhetstjänsten, KGB, Berlin, Öst Berlin, Dresden, Berlinmuren, Alex Vornov, Eskilstuna Kuriren, Tsarryssland, Kallat krig, Nytt kallat krig, Ett nytt kallat krig, Det kalla kriget, Andra världskriget, Folkrätt, Internationell rätt, Rättsväsende, Ett oberoende rättsväsende, Charkiv, Luhansk, Donetsk, Samostinjnist, Samsostinjnost, Pussy Riot, Chatrine Ashton, Kreml, Adam Michnik, Solidaritet, Solidaritets rörelsen, Sofi Oksanen, Finland, Choklad kriget, Choklad, Roshen, Roshen Choklad, Petero Poroshenko, Kravallpolis, Bryssel, Vitryssland, Georgien,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar