" Det olagliga införlivandet av Krim har stor symbolisk betydelse: det rör sig om det första området efter sovjetperioden som har anslutits från en självständig stat till Ryssland."
I en intressant artikel i Dagens Nyheter skriver Adam Michnik som Putins aggression mot Ukraina i en artikel med rubrik:
" Adam Michnik: Putins tal om att ”hjälpa” ekar av Stalin och Brezjnev."
Michnik drar utifrån sin polska erfarenheter intressanta paralleller med den nuvarande utveckling i Putins nytotalitära Ryssland och vad som hände i Östeuropa under sovjetkommunismen. Likt Carl Bildt menar Michnik att det som Putin nu gör ska ses som ett naturligt inslag i en rysk tradition av panslavism, GULAG- systemet och med tydliga drag av imperialism samt en fientlig syn på sin omvärld.
" Putin återuppväcker ett Ryssland som hela världen känner igen och har tagit avstånd från under de senaste tre århundradena. Sannerligen är det svårt att tänka sig ett större avståndstagande än det som riktats mot de blodiga despoterna Katarina II, Nikolaj I och Josef Stalin."
I sin artikel ställer Michnik en intressant fråga:
"Vad är vitsen med att uttala förakt för Ukrainas regering och parlament? Vad är vitsen med att beteckna ukrainska myndigheter som ”fascistiska och antisemitiska”? Krims tatarer kommer inte att lyssna till sagorna om hur fascister styr Ukraina: de minns fortfarande de brutala och blodiga massdeportationerna av befolkningen som beordrades av Stalin.
Michnik ställer en annan fråga och relaterar till den ryska invasionen av Tjeckoslovakien 1968:
" Putin varnar också ryssar och ukrainare för att ”vi och ni, ryssarna och ukrainarna, snart kan förlora Krim helt och hållet”. Men han preciserar inte vilka – kanske Polen och Litauen igen – som suktar efter Sevastopol. Vi kunde inte låta Krims befolkning stå ”ensam i sin svåra situation”, säger Putin. Orden får en att le ett sorgset leende; det är ett citat från Leonid Brezjnev, i augusti 1968 när han motiverade inmarschen i Tjeckoslovakien."
Michniks artikel på DN Kultur
Adam Michnik
Adam Michnik, var en av ledarna för den demokratiska oppositionen, Soldidaritet, i Polen 1968-1989. Är nu verksam som historiker och journalist. Michnik blev arresterad under General Jarnzelskis undantagstillstånd och dömdes till 3 års fängelse för sin roll i att organisera den strejk vid Leninvarvet i Gdansk som avskaffade den kommunistiska diktaturen och ledde till de första fria- och demokratiska valen i Östeuropa. Det var just denna strejk som gjorde Lech Walesa berömd.
I Expressen skriver den estnisk-finska författaren Sofi Oksanen en artikel där hon reflekterar utifrån den senaste händelse utvecklingen mellan Ryssland och Ukraina. Likt Michnik utgår hon utifrån sin Östeuropeiska bakgrund och analyserar händelserna i ett all europeiskt perspektiv. I sin artikel ger Oksanen uttryck för en stor oro att Västeuropas demokratier och USA ska sälja ut Ukraina och Baltikum, av feghet, aningslöshet men också för man inte riktigt förstår att Ryssland inte kan bemötas som ett land bland andra.
Oksanens artikel publiceras under rubrik:
" Svik oss inte."
Oksanen beskriver sin känsla inför vad som nu händer:
"Jag vaknar varje morgon och undrar om i dag är dagen då Östeuropa åter ska säljas. Jag kollar min telefon, och eftersom den tills vidare inte innehåller alltför alarmerande budskap, om än inte heller glädjande, öppnar jag datorn, går igenom nyhetsrubrikerna och undrar fortfarande om det ska ske i dag eller om det blir i morgon."
Bild från ett sammanträde i Wien med Organisationen
för samarbete och säkerhet i Europa (OSSE,OSCE)
Oksanen konstaterar:
" Den nya tiden har redan börjat. Tiden mellan de kalla krigen – 1989-2014 – är över."
Oskanens artikel
Ett centralt tema i Oksanens författarskap är tragedierna i Europas moderna historia och vilka lärdomar vi bör drar utifrån dessa. Utifrån Estlands erfarenheter av både nazistisk- och kommunistisk ockupation analyserar hon Tysklands och Sovjetunionens brott mot mänskliga rättigheter, som skildras utifrån en övertygelse om det finns en övergripande motsättning mellan mänsklig värdighet och totalitära ideologier. "Judar skickade man till utrotningsläger i Polen eller i Tyskland och ester till Gulag i Serbien." är ett välkänt citat från hennes tal när hon fick Nordiska Rådets stora litteraturpris. Detta tema märks tydligt i hennes två mest kända romaner: Stalins kossor (på svenska 2007) och När duvorna tystnande (2013).
Oksanen skriver:
" Nu har Ryssland genom såväl ord som handling uttryckt att man kommer att återbörda imperiet dess forna glans. Brezjnevs lära har uppdaterats och blivit Putins:
Ryssland betraktar det som sin rätt att blanda sig i självständiga staters agerande, ifall dessa är på väg alltför långt mot väst och ifall Ryssland anser sig ha bestämmanderätt över området i fråga.
För tillfället driver man i den ryska duman på en lag som skulle möjliggöra införlivande av tidigare sovjetiska områden, och i de östeuropeiska och baltiska länderna grunnar man nu på om man ännu en gång har litat förgäves på väst. Det senaste årtiondet har väst inte brytt sig om Östeuropa förutom vad gäller billig arbetskraft och förmånliga produktionsförhållanden. "
Oksanen förklarar Krims betydelse för hela Europa:
" Det olagliga införlivandet av Krim har stor symbolisk betydelse: det rör sig om det första området efter sovjetperioden som har anslutits från en självständig stat till Ryssland. "
Oksanen menar att vi EU och i västvärlden måste lära av historien. Hon skriver:
"Grundläggande för den europeiska unionen är att vi åtminstone försöker lära oss något av historien. Den euroasiatiska unionen, som drivs av en klick inom Putins maktelit, utgör motsatsen. Den bygger på de bästa bitarna av stalinismen och nationalsocialismen, vars propagandaläror ständigt efterföljs. Och denna form av maktutövning har en aldrig sinande budget.
År 2005 städslades den engelskspråkiga tv-kanalen Russia Today för Kremls propagandaändamål och den årliga budgeten överskrider 300 miljoner dollar. Eftersom kanalens program ser ut som nyheter, tror man att de är det, men i själva verket ligger fokus på att sprida ryska "sanningar" gentemot väst, vilket tidigare medarbetare har erkänt.
Det är först i och med krisen i Ukraina som propagandan har blivit så oförskämd att man inte ens gitter maskera den för att den ska passera i väst, liksom förr. Det är en betydande förändring."
Oksanen analyser Putins motiv och klargör en viktig skillnad mellan Sovjet unionen och dagens Ryssland. Hon skriver:
" Imaginära fiender är precis vad Putins klick behöver för att bevara sin popularitet, och hålla de tillgångar man skaffat med tvivelaktiga medel för sig själv. Förlust av makten skulle nämligen innebära ett avslöjande av källorna till egendomen man tillskansat sig genom korruption. Så gick det ju för Ukrainas avsatte president Janukovytj.
För närvarande är Rysslands ledning koncentrerad till en liten grupp siloviker .[ungefär: högt uppsatt tjänsteman med bakgrund inom säkerhetstjänsten] och Putin, Europas och Rysslands rikaste man, är gruppens ansikte utåt. Gruppens utbildning skiljer sig från västerländska politikers bakgrund, den har sitt ursprung i FSB och KGB. I den ryska makthierarkin finns ingen som står högre. På Sovjetunionens tid var åtminstone partiet överordnat KGB. "
Jag gillar Oksanens krompisslösa engagemang för mänskliga rättigheter och hennes ambition att förklarar vem vi är utifrån den europaiska historien. Oksanen har rätt i att Putin måste stoppas nu även om det innebär väpnad konflikt. Oksanen skriver:
" Nu är det dags för väst att säga nej till Rysslands intentioner att utvidga sitt rike utanför landets gränser och det görs inte genom diplomatisk dialog.
En kontrahent som ständigt ljuger om sina målsättningar är omöjlig som samtalspartner. Ryssland har redan visat att man med sin skenbara diplomati bara köper tid för att transportera tyngre vapen till gränsen. Man köper tid för att driva igenom lagar för nickedockor.
I väst har man försökt förstå aktiviteten som bedrivs av ledningen i Kreml, men man behöver inte förstå kolonialism. Det är bara girighet som måste stoppas."
Sofi Oksanen
Sofi Oksanen är född och uppvuxen i Jyväskylä i centrala Finland. Hennes mor som växte upp i det sovjetockuperade Estland. Hennes fader är från Finland. Oksanen är en framgångsrik författare och vars författarskap har upp belönats med en rad internationella utmärkelser. Oksanen fick Nordiska rådets stora litteraturpris 2010. Svenska akademin och Internationella PEN klubben är andra exempel på organisationer som har uppmärksammat hennes litterära produktion. Oksanen är verksam både i Estland och i Finland.
Etiketter: Dagens Nyheter, DN, DN-kultur, Ukraina, Ryssland, Krim, Vladimir Putin, Josef Stalin, Katarina II, Nikolaj I, Leonid Brezjnev, Carl Bildt, Kommunism, Nationalism, Imperialism, Sovjet, Sovjet unionen, Sovjetkommunismen, Fascism, Antisemitism, Polen, Litauen, Krimtatarer, Östeuropa, Panslavism, Tatarer, Krimtatarer, GULAG, Gulag, Tjeckoslovakien, Solidaritet, General Jarnzelski, Lenninvarvet, Gdansk, Lech Walesa, Sofi Oksanen, Expressen, Expressen-kultur, Finland, Estland, Nordiska Rådet, Nordiska Rådets stora litteraturpris, Stalinism, Nationalsocialism, Nazism, Judar, Sibirien, Koncentrationsläger, Russia Today, Stalins kossor, När duvorna tystnande, Kreml, Den euroasiatiska unionen, En euroasiatisk union, FSB, Säkerhetstjänsten, KGB, Siloviker, Duman, Viktor Janukovytj, Kyiev, Kiev, Den orangea revolutionen, Sevastopol, Baltikum, OSCE, OSSE, Organisationen för fred och säkerhet i Europa, Wien, Jyväskylä,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar