Medborgarnas Europa eller nationalstaternas

Putins angrepp på Ukraina har visat med all oönskad tydlighet att nationalstats kramarna har fel. Europa och världen behöver en gemensam utrikespolitik och även i dess förlängning en gemensam säkerhetspolitik. Inom detta i område liksom inom många andra frågor som rör oss européer i vår vardag, blir en skiljelinje alltmer tydlig. På en sidan personer som jag själv som inser att nationalstaterna har förlorat mycket av sin faktiska beslutskompetens i en alltmer globaliserad värld. På andra sidan finns personer som inte vill inse detta faktum.

Tobias Lindberg har skrivit en tankvärd och pedagogisk artikel i Sydsvenska Dagbladet under rubrik:

"En fördel med EU som ofta glöms bort." 

I sin artikel skriver Lindberg bl.a.:

" Tidigare amerikanske utrikesministern Henery Kissinger lär en gång ha undrat:
Om jag vill tala med Europa, vem ska man ringa då?
I veckan tycktes frågan få sitt svar när USA:s president Barack Obama träffade Herman Van Rompuy och José Manuel Barroso, ordförande för Europeiska rådet respektive EU-kommissionen."

Lindbergs artikel i sydsvenskan
      
Snart går vi till ett val som är viktigare än vad många tycks tro. Över 300 miljoner européer ska välja sina representanter till Europaparlamentet. I detta val bör vi fråga oss vilket Europa vill vi ha. Egoismens, nationalismens och kraftlöshetens Europa? Eller i stället se EU projektet inte som nationalstaternas samverkan, i första hand, utan som ett samarbete för oss européer. Eller för att formulera frågan annorlunda: vill vi ha ett Medborgarnas Europa eller Nationalstaternas Europa?



Ska vi sätta fokus på ett utvidgat samarbete mellan olika folkgrupper i och mellan länderna, samt över olika nationsgränser. Eller ha ett alla carté Europa där medlemsländer i första hand bejakar sina egna intressen och fortsätter att skylla sina misslyckanden på EU men nationaliserar samtliga framgångar. Ett samarbete där medlemsländerna kan vara otrogna deltagare i en lös samverkan och gå in och ut i EU:s olika delar allt eftersom vad som tycks passa för stunden. Europa står nu inför ett viktigt vägval. Antigen ett fördjupat sammarbete eller ett lösare samarbete då utan Euron. Det blir alltmer uppenbart att dagens mellanting är en omöjlig lösning inför framtiden. För mig valet självklart, jag väljer federalismens och medborgarnas Europa.

 

EU flaggor utanför EU kommissionens lokaler i Bryssel

Den ekonomiska krisen har visat med all oönskad tydligt att EU inte är en del av krisen utan en del av lösningen. Medan medlemsländernas regeringschefer har träffas gång på gång utan att komma till skott eftersom flertalet av dessa mer har sneglat på vad som kortsiktigt har kunnat gynna det egna landet, i stället för vad som är bäst för hela Europa, så har EU:s olika institutioner fått agera och sanera flera länders, dom som så kallade PIGS ländernas (= Portugal, Irland, Grekland, Spanien, Cypern) statsfinanser och offentliga system. En bankunion behövs, liksom en europeisk stabiliseringspakt.



Europeiska centralbankens huvudkontor i Frankfurt

Nej säger flera medlemsländer och flertalet partier i Sverige. Men det är just missköta offentliga system, slapp budget disciplin och ineffektiva monopol som medverkat till att skapa dagens ekonomiska kris. Detta har skapats av nationalstaterna själva inte av EU. Vår europeiska ekonomiska kris är inte bara finansiell, har inte enbart med budgetunderskott och arbetslöshet att göra, även om dessa frågor är viktiga. Utan är också en förtroende kris och en kris för det politiska systemet i Europa. Krisen startade när Frankrike och sedan Tyskland började trixa och fixa med reglerna för underskott i sina offentliga finanser, och som finns med i regelverket för Euron, som dessa båda länder hade infört och krävde att andra skulle följa.



Euro mynt och sedlar

Det positiva med Euron, som jag är för att Sverige ska ansluta sig till, är att handlingar som tidigare hade kunnat döljas för medborgarna och ostraffat kunnat flyttas undan och över till andra nu blir synliga för alla i Europa. Nu är det inte längre möjligt för länder med Euro, men även svårt för andra EU länder, att skapa illojala konkurransfördelar genom t.ex. devalveringar, som Sverige gjorde under 90-tals krisen för att skydda vår skogs- och pappersindustri, vilket bl.a. resulterade i att skogsarbetare i Finland och Norge blev arbetslösa i stället. 



EU parlamentet i Strasbourg

För många i Sverige möts Europarlamentet ökande makt med misstro. För mig är detta märkligt. Parlamentarikerna är folkvalda av EU ländernas väljare. Inför just i detta val har de olika partigrupperna i parlamentet för första gången fått utse sina kandidater till vem som ska bli EU kommissionens ordförande efter valet. Men flertalet ledande politiker i Sverige tycker att den gamla ordningen var att föredra då ländernas regeringschefer gjorde upp detta bakom slutna dörrar utan någon insyn. Återigen samma oreflekterade nationalism. Flera regeringschefer har sagt man vill försöka ta ifrån parlamentet denna nyvunna makt. Ledare för de stora grupperna i parlamentet har contrat med att klargöra att man kommer att rösta nej till någon annan kandidat än dem som tillhör den grupp som får flest röster i EU valet. Och på detta sätt blockera att någon annan kan utses. Alltså blir den socialistiska gruppen störst så kommer liberaler, kristdemokrater och konservativa ledamöter att rösta för denna kandidat och rösta nej till andra kandidater.

 

José Manuel Barroso, avgående ordförande för EU kommissionen  
(blev utsedd 2004), f.d. premiärminister i Portugal.

Ett annat argument är att jag ser just EU som ett vapen mot rasism och nationalism. Men att detta måste kombineras med regionalism. Nationalstaten är för stor för vissa frågor men för små för andra. Men just nu i Sverige hörs helt andra tongångar även inom EU positiva partier som KD, FP och M. Nu ska staten ta över skolan, primärvården och detaljstyra övrig sjukvård. Detta är fel i sak, men dessutom kan fråga sig när man i Sverige ska sluta ropa på staten så fort något samhällsområde får problem. Varför inte låta gymnasieskolan bli regional, fortsatt låta grundskolan vara kommunal och högskolan förbi statlig? Sedan undrar man när ska man lära sig av statens många misslyckanden i t.ex. SJ, Vattenfall och Telia?  När ska man i Sverige inse att den regionala nivå har en potential? När ska vi få ett verkligt regionalt självstyre? För detta behövs. Kommunaliseringen inom äldrevård, psykiatri och handikappomsorg blev inte lyckad. Ädel-reformen och Psykädel blev ingen succé för att uttrycka sig milt. Dessa verksamheter som fördes över från landstingen måste åter till en regional nivå. Att flera län är för små, har en för liten befolkning och därför saknar resurser för att klara ett regionalt självstyre är ett påstående som jag kan instämma i. Att i stället för dagens över 20 län kan vi införa 10-13 regioner med verkligt självstyre, vilket skulle vara  rätt väg att gå. Och en helt naturlig utveckling i Västeuropeiskt perspektiv.



Skylt vid en skola från Sydtyrolen i Italien både på italienska och tyska.                                                                                                                       

Jag har i ett tidigare inlägg på denna blogg kommenterat att det faktum att flertalet länder i Europa är multietniska, har flera språk, religioner och kulturer ( även Sverige) och att detta är ett viktigt argument för EU och ett regionalt självstyre:

Mitt inlägg om EU, regionalism och rasism



EU ländernas regeringschefer vid ett sammanträde med Europeiska rådet

Bild ovan: Från ett toppmöte mellan USA och EU i Bryssel.
På bild: Barack Obama i ett samtal med Herman Van Rompuy och José Manuel Barroso 

Etiketter: Vladimir Putin, Ukraina, Krim, Europa EU, Europeiska unionen, Barack Obama, Herman Van Rompuy, José Manuel Barroso, USA, USA:s president, Henry Kissinger, EU val, EU, Tyskland, Frankrike, EU parlamentet, Europaparlamentet, EU kommissionen,  EU ministerråd, Euro, PIGS, Portugal, Irland, Grekland, Spanien, Cypern, Regionalism, Regionalt självstyre, Sydsvenska Dagbladet, SDS, Sydsvenskan, Tobias Lindberg, Europeiska rådet, Federalism, Bankunion, Stabiliseringspakt, En europeisk stabiliseringspakt,  Socialister, Konservativa, Liberaler, Kristdemokrater,  delaveringar, Finland, Norge, Pappersindustri, Skogsindustri, 90-tals krisen,  Rasism, Nationalism, Kommunaliseringen, Psykädel, Ädelreformen, Västeuropa, Telia, Vattenfall, SJ,  

Putin vill återta Finland och Baltikum

Putin vill återställa samtliga ryska gränser. Stoppa Putin nu annars tar han Finland och Baltikum!

"Omvärlden har inte förstått Vladimir Putins världsbild. Om Putin inte stoppas i Ukraina kommer han att återställa Rysslands historiska gränser och införliva också Baltikum och Finland. Den skarpa varningen ger Andrej Illiaronov som i sex år var en av Putins närmaste rådgivare. "

Svenskans artikel om Putin och Finland

I Svenska Dagbladet har Mikael Holmström skrivit en artikel med rubrik:

"Putin vill återta Finland."

I denna artikel intervjuas Andrej Illiaronov som tidigare var rådgivare åt Putin. I artikeln skriver Holmström bl.a.:

" Det för oss tillbaka till siste tsarens Ryssland och Josef Stalins Sovjetunion?

– Ja, om det blir möjligt för Putin. Det beror på maktförhållandena i världen. För sex år sedan erövrade Putin Abchasien och Sydossetien från Georgien. Väst lät honom göra det ostraffat och nu har han fått Krim. Nu ska östra och södra Ukraina destabiliseras så att självförsvarsstyrkor kan ta makten där. Om situationen tillåter kan det bli en militär inmarsch. Målet är en pro-rysk marionettregering i Kiev.

– Men även betydande delar av Georgien, Ukraina, Vitryssland, de baltiska staterna samt Finland är stater där Putin anser sig ha äganderätt. Finland löd ju under Ryssland under 109 år, 1809-1917. Putins syn är att han skyddar det som tillhör honom och hans historiska föregångare, svarar Andrej Illiaronov."



Karelska näset, gränsområde mellan Ryssland
och Finland,


Holmströms artikel avslutas med en fråga om Nato:

" Andrej Illarionov är kritisk mot att försvarsalliansen Nato inte agerat tydligare under Ukrainakrisen.

– Hittills har Nato inte visat någon avsikt att genomföra kollektivt försvar av Europa, vare sig av medlemmarna eller av länder utanför Nato. Jag har hittills inte sett att Nato förstått situationens fulla allvar. Efter Georgien och Krim finns det inget skäl att tro att detta är Putins sista aggression. Det enda svaret på ren aggression är demonstrera sin villighet till kollektivt försvar."



Foto från ett sammanträde med Nato ländernas
Utrikes- och försvarsministrar i Bryssel.

Bildkälla: Wikipedia

Etiketter:
Vladimir Putin, Baltikum, Finland, De baltiska staterna, Estland, Lettland, Litauen, Nationsgränser, Imperialism, Etnoimperialism, Ryssland, Sovjet, Sovjetunionen, Andrej Illiaronov, Putins rådgivare, Nationalism, Totalitarism, Diktatur, Nationalism,  Josef Stalin, Kiev, Georgien, Sydossetien, Abchasien, Vitrysland, Krim, Ukraina, Europa, Nato, Östeuropa, Centraleuropa, Norden, Skandinavien, Tsarryssland, Nato, Första världskriget, Andra världskriget, Karelska näset, Svenska Dagbladet, SvD,

Tatarerna på Krim och Putins Ryssland

Har Krimtatarerna anledning att känna oro?

"Ingen har kunnat visa att den ryska majoritetsbefolkningen på Krim skulle ha hotats av revolutionen i Ukraina. Däremot finns en genuin oro bland tatarerna, som räknar sig som halvöns ursprungsbefolkning och associerar ryskt styre med Sovjetunionen.", Håkan Holmberg i UNT.

På Twitter skriver Carl Bildt att han är orolig för Krimtatarernas ställning efter Rysslands anteckning. Tyvärr finns det anledning att dela Bilds oro. Vi vet vad Putins Ryssland har gjort i Tjetjenen, ett annat område med muslimsk ursprungsbefolkning. Vi vet också vilken förföljelse denna befolkningsgrupp har blivit utsatt för sedan Krim införlivades med Ryssland under slutet av 1700-talet.



Utrikesminister Carl Bildt (M)

Artikel om Krimtaterna och dess historia

I Upsala nya Tidning har Håkan Holmberg skrivit en intressant ledare om Krimtatarerna i Ukraina med rubrik:

" Krimtatarerna förlorare igen."

Holmbergs artikel i UNT

Holmberg skriver bl.a:

" Ingen har kunnat visa att den ryska majoritetsbefolkningen på Krim skulle ha hotats av revolutionen i Ukraina. Däremot finns en genuin oro bland tatarerna, som räknar sig som halvöns ursprungsbefolkning och associerar ryskt styre med Sovjetunionen.

Tatarernas bakgrund är blandad, men i politiskt avseende finns en kontinuitet från den mongoliska erövringen av Krim, liksom av större delen av dagens Ryssland, under 1200-talet. När detta välde föll sönder uppstod Krimkhanatet som snart underställdes det Osmanska, turkiska, väldet. 1783 erövrades Krim av Ryssland. En inflyttning av ryssar följde och många tatarer utvandrade. Efter ett frigörelseförsök under ryska revolutionen fick Krim i teorin en autonom ställning inom den ryska sovjetrepubliken, men det arabiska (muslimska) alfabetet förbjöds och hälften av tatarerna dödades eller deporterades redan på 1930-talet.

1944 deporterade Stalin tatarerna till Centralasien, kollektivt beskyllda för samröre med nazisterna. Flera andra mindre sovjetfolk, däribland tjetjenerna, deporterades också, av samma skäl. Fem av dessa folk återupprättades efter den tjugonde sovjetiska partikongressen 1956, men inte krimtatarerna. Deras situation blev i stället en viktig symbolfråga för den demokratiska oppositionen mot sovjetmakten. Först med Michail Gorbatjovs makttillträde på 1980-talet fick tatarerna rätt att återvända till Krim.

 Tatarerna utgör i dag cirka tolv procent av befolkningen på Krim. Ur deras perspektiv är valet mellan Ukraina och Ryssland lätt. Vi kan snart få en ny tatarisk utvandring från Krim."



Krimtatarernas flagga
(officiell status i Ukraina, olaglig i Ryssland)

Det är bara att hålla med Holmberg i hans analys om att Krimtatarerna har anledning att frukta att man åter har kommit under ryskt "beskydd". Holmberg också rätt i att det finns en påtaglig parallell i hur Putins Ryssland och Stalins Sovjetvälde hanterar denna etniska grupp. 

Jag har funnit några aktuella artiklar i detta ämne:

I Dagens Nyheter har Ingemar Nevéus skrivit en artikel med rubrik:
"Krimtatarerna fruktar ett ryskt övertagande."

" Tatarerna är muslimer och har ett eget språk som är släkt med turkiska, men i  praktiken talar de flesta ryska till vardags.

Ändå har nästan alla tatarer på Krim tagit ställning för Ukraina och mot en anslutning till Ryssland. Tatarernas ledare Refat Tjubarov har uppmanat alla att bojkotta söndagens folkomröstning och en annan tatarisk politiker, Mustafa Dzjemilev, varnade i går för att en massaker skulle drabba hans folk om Krim blir ryskt. "

Nevéus artikel i DN

I Norrköpings Tidningar har jag funnit en intressant ledare i ämnet:

" Krimtatarernas ledare uppmanar Nato att ingripa för att förhindra "en massaker" på Krim.
-Om inga andra åtgärder fungerar så bör Nato intervenera, som i Kosovo, säger Mustafa Dzjemilev, som även sitter i Ukrainas parlament.
Under fredagen ska han möta Natorepresentanter i Bryssel. Samtidigt planerar tatarerna en rad demonstrationer på halvön, i protest mot söndagens folkomröstning.

-Vi uppmanar alla krimtatarer att bojkotta omröstningen. "



Mustafa Dzjemilev, f.d. sovjetisk dissident
och f.d. tatarernas högsta
ledare, nu parlamentariker i Kyiev, (Kiev).   

Artikel i NT

I Expressen finns en intervjuv med en krimtatar i en artikel med rubrik:

"Enver, 30, berättar om oroligheterna på Krim."

" Han och flera andra krimtatarer jag talar med, pekar på de många konflikterna mellan ryssar och muslimska minoriteter i Ryssland.

– Om Ryssland tar kontrollen över Krim så fruktar jag att situationen kommer att förändras radikalt, säger Enver Sjerfijev, 26.

– Se på vad som hänt i norra Kaukasus, i områden som Dagestan och Tjetjenien.

Han är praktiserande muslim och gläds åt att staden för bara några månader sedan kunde inviga en ny moské i staden."



Michail Gorbatjov

Bildkälla: Wikipedia
Bild ovan: Den berömda Fredags moskén
(Jami moskén) i staden Yeupatoria på Krim.

Etiketter: Krim, Ukraina, Krimtatarer, Tatarer, Turkiska, Ryska,  Ursprungsbefolkning, Muslimer, Muslimska minoriteter, Minoritetsbefolkning, Turkfolk, Turkspråk,  Dagestan, Tjetjenien, Kaukasus, Tjetjener, Turkiska, Josef Stalin, Sovjetunionen, Vladimir Putin, UNT, Upsala Nya Tidning, Uppsala nya Tidning, Håkan Holmberg, Carl Bildt, Krimkhanatet, Centralasien, Uzbekistan, Osmanska väldet Arabiskt alfabet, Michail Gorbatjov, DN, Dagens Nyheter, Ingmar Nevéus, Refat Tjubarov, Mustafa Dzjemilev, Nato, Kosovo, Bryssel, Enver Sjerfijev, Jami moskén, Fredags moskén,  

Putins världsbild, Ukraina och vi i väst

I Sverige liksom i flertalet andra länder i Västeuropa har vi svårt att förstå vad som händer i Putins Ryssland. Vi har svårt att förklara vad som ligger bakom Rysslands aggression mot Ukraina och övriga grannländer som tar sig en rad obehagliga och märkliga uttryck. Med inslag av allt ifrån militär interrevision som på Krim, mot Moldavien och Georgien, eller ekonomisk krigföring som Ukraina, Vitryssland och Kazachstan har drabbats av, till elektronisk terrorism som Baltikum och Polen har blivit utsatta för. Det är helt klart att Ryssland är ett annorlunda land som inte kan betraktas som ett land bland andra.

Västeuropas historia efter andra världskriget slut gör det ännu svårare för en västeuropé att kunna förstå Putins Ryssland. Efter 1945 har vi i den västra delen av vår världsdel, gjort upp med nationalism och imperialism, öppnat upp oss mot vår omvärld, internationaliserats, stärkt demokratin genom en rad åtgärder t.ex. att införa ett utökat lokalt- och regionalt självstyre, i många länder dessutom komplitterat med att införa en oberoende domstol för att granska politiska beslut utifrån mänskliga rättigheter, stärkt skyddet för yttranderätt och opinionsbildning, givit inhemska minoriteter grundlagskyddade rättigheter, stärkt mediernas oberoende ställning, infört markandsekonomi och skapat en rad internationella organisationer för fred, samarbete och mänskliga rättigheter, t.ex. EU, Europarådet och Europadomstolen etc.

I Baltikum, eller i Centraleuropa är läget ett annat. Här är man mycket klar över att den demokratiserings- och liberaliserings process som Västeuropa genomfört efter 1945 till stora delar har gått Ryssland förbi. Ofta är man väl medvetna om utvecklingen under Putin gått i en omvänd och en alltmer negativ riktning, med tydliga inslag av nytotalitära ideal t.ex. i form av etnoimperialism och en successiv försvagning av mänskliga rättigheter. I dessa länder finner vi ofta en annan bild av Ryssland än hos oss. Deras bild av detta land har präglats av att ha påverkats av Moskvas nationalism, förtryck och militärt våld under århundranden. I flertalet f.d. kommunistländer kom därför Putins angrepp på Georgien eller Ukraina inte som en överraskning. Medan det hos oss i väst har väckt stor förvåning och gjort oss förvirrade.

I två tidigare inlägg här på min blogg har jag tagit upp detta:

I ett inlägg ger den internationellt prisbelönta författaren Sofie Oksanen, med estnisk och finsk bakgrund, och Adam Michnik, historiker och veteran från Solidaritets rörelsen i Polen, var sin bild av Putins Ryssland:

Oksanen och Michnik om Putins Ryssland

I ett annat inlägg tar upp det som har döpts till "Choklad kriget" mellan Ryssland och Ukraina som handlar om när Putin med hjälp av kravallpolis tog över choklad koncernen Roshen som ägs av den ukrainske parlamentarikern Petro Poroshenko:

Om Putins ukrainska choklad

Moskvas tunnelbana, station: Komosmolskaja 

Jag har själv besökt Ryssland några gånger efter Berlinmurens fall. Mitt intryck är att det ryska samhället genomsyras av en mentalitet som präglas av ett arv från invaderade mongoler, enväldiga tsarer och kommunistiska diktatorer. Ett tydligt exempel på denna mentalitet är att det oftast är militärpolis som ansvarar för säkerhet och ordningshållning i Moskvas tunnelbanna. Vid flera tillfällen har jag märkt att denna polis godtyckligt utsatter personer för trakasserier eller för grovt övervåld på perronger, i tåg eller i rulltrappor. Eller att unga kvinnor sexuellt trakasseras, eller att personer från olika minoritetsfolk (då även kvinnor och barn) får prygel ibland även med batonger efter att ha rasprofilerats efter sitt utseende. Samma sak ska också gälla för sexuella- eller religiösa minoriteter. När jag har påtalat detta för mina ryska vänner så förstår man ofta inte problemet. Begrepp som rule by law, är okänt för flertalet ryssar. Även när jag har tagit upp detta med ryssar som kan engelska, som har varit i väst och som är aktiva på internet, så slås man av den oförståelse som man möts av när man tar upp frågor som rör medborgliga fri- och rättigheter. Mina personliga erfarenheter av Ryssland har gjort att Putins olika aktioner mot sina grannländer inte har väckt någon förvåning hos mig.

Vi européer måste fråga oss hur ska vi hantera Ryssland? Vi måste söka svar på frågor som: Vem är Putin? Vilka motiv driver honom? Vad har format hans världsbild? Hur ska väst förhålla sig till Putins nytotalitära ideal? Är det rätt att utesluta Ryssland ur G8 gruppen, ska vi isolera Ryssland och genomföra handelssanktioner? Ska väst sätta hårt mot hårt även om det innebär en väpnad konflikt med Putins Ryssland?

För egen del tror jag att vi i väst måste vara beredda att stå upp mot Putin även detta riskerar att leda till att vi måste använda militärt våld.

Jag har funnit några intressanta artiklar som tar upp detta utifrån olika utgångspunkter.



I Dagens Nyheter har tidningens chefredaktör Peter Wolodarski, skrivit en ledare om Putins Ryssland och Ukraina. Hans artikel har rubrik: " Vi är ett folk och Kiev är modern av ryska städer, sa Putin."

Wolodarskis artikel har följande träffsäkra ingress:

"Rysslands president använder en retorik som för tankarna till Europas mörkaste decennium. Omvärlden får inte låta honom gå vidare."

Wolodarskis artikel om Putin

I sin artikel skriver Wolodarski bl.a.

"Mannen på stridsvagnen framträder i bar över­kropp. Han heter Vladimir Putin, bär skidglasögon och blickar självsäkert åt sidan mot vägkanten. Ovanför hans huvud syns en överskrift i gult: ”Den nya världsordningen”.

Förstasidan i senaste numret av The Economist är naturligtvis ett montage, som så ofta när den brittiska tidskriften är i farten. Economist är mästare på att skriva om allvarliga ämnen, utan att göra avkall på sin smarta humor.

Det är svårt att inte le när man ser den patetiska bilden av Rysslands president. Den hade aldrig kommit till om inte Putin själv försökt göra politik av sin bringa; ett effektivt propagandavapen i en kultur med starka machoideal.

Samtidigt stelnar leendet när man betänker vad Ryssland ägnat sig åt de senaste månaderna."




Hans Stigsson Michajlov, Ukraina kännare och politisk redaktör på Norrköpins Tidningar redovisar i en ledare sin intervju med Alexsander Ryklin rysk medborgaraktivist och chefredaktör för tidskriften: Yezhednevny Zhurnal. HSM:s artikel publiceras under rubrik: "När våldet får triumfera".

HSM:s intervju med Ryklin

HSM skriver bl.a.

"Fast på frågan om det inte långsiktigt hade varit intelligentare av Vladimir Putin att agera försiktigare, och till exempel utnyttja Ukrainas ekonomiska trångmål för att successivt dominera också den nya demokratiska regeringen i Kyiv, överraskar hans svar en smula.

”Det är inte säkert att han hade tid. Han var tvungen att reagera på Euromajdan och dessutom har Ryssland stora ekonomiska problem. Nu kan han skylla dem på omvärldens sanktioner och påtryckningar.”





Från en demonstration i Bryssel.
Lägg märkte till flaggorna:
EU:s, Vitrysslands, Ukrainas och Georgiens.

I en annan artikel i DN intervjuar Mikael Bondesson den rysk-amerikanska journalisten och författaren Masha Gessen under rubriken: " Ryssland bör isoleras av väst."

" Är det något som kan ändra utvecklingen?

– Nej, men väst borde behandla Putin som en angripare och därför bör Ryssland isoleras, det är västs enda alternativ, säger Gessen."

Bondessons intervju med Gessen

" Övertagandet av Krim ska ses i ljuset av Putins bakgrund i säkerhetstjänsten KGB, anser Masha Gessen. Under den tid han arbetade i det forna DDR, Östtyskland, färgades hans bild av omvärlden och västs hot mot Ryssland.

– Han var stationerad i Dresden när protesterna mot Berlinmuren började. Han kände sig övergiven när allt han arbetat för föll samman. Han eldade upp enorma mängder dokument från säkerhetstjänsten av rädsla för vad som skulle hända härnäst. Samtidigt fick han inget stöd från Moskva och han såg hur väst stärkte sitt inflytande, säger Gessen.

– För Putin blev demonstranter det samma som förrädare. När protesterna inleddes i Kiev drog därför Putin likhetstecken mellan människorna på Majdan och förrädare. Hans agerande i dag är därför logiskt, anser Gessen. "

, halvöns ursprungsbefolkning, fruktar att de åter ska bli föremål för Moskvas förtryck och förföljelse.
Över huvud taget är Putins syn på Ukraina som en onaturlig statsbildning obehagligt lik hur Hitler betraktade Tjeckoslovakien, vilket blev en förevändning för att söndra landet och slutligen foga det samman med Nazityskland (innan dess hade Österrike ”anslutits” till tredje riket genom en så kallad folkomröstning).”

http://www.dn.se/ledare/signerat/peter-wolodarski-vi-ar-ett-folk-och-kiev-ar-modern-av-ryska-stader-sa-putin/na, halvöns ursprungsbefolkning, fruktar att de åter ska bli föremål för Moskvas förtryck och förföljelse.
Över huvud taget är Putins syn på Ukraina som en onaturlig statsbildning obehagligt lik hur Hitler betraktade Tjeckoslovakien, vilket blev en förevändning för att söndra landet och slutligen foga det samman med Nazityskland (innan dess hade Österrike ”anslutits” till tredje riket genom en så kallad folkomröstning).”

http://www.dn.se/ledare/signerat/peter-wolodarski-vi-ar-ett-folk-och-kiev-ar-modern-av-ryska-stader-sa-putin/na, halvöns ursprungsbefolkning, fruktar att de åter ska bli föremål för Moskvas förtryck och förföljelse.
Över huvud taget är Putins syn på Ukraina som en onaturlig statsbildning obehagligt lik hur Hitler betraktade Tjeckoslovakien, vilket blev en förevändning för att söndra landet och slutligen foga det samman med Nazityskland (innan dess hade Österrike ”anslutits” till tredje riket genom en så kallad folkomröstning).”

http://www.dn.se/ledare/signerat/peter-wolodarski-vi-ar-ett-folk-och-kiev-ar-modern-av-ryska-stader-sa-putin/

 

Bild från en demonstration i Polen som tydligt visar hur många
i detta land uppfattar Putin.

I Eskilstuna Kuriren har Alex Voronov skrivit en ledare om det linjetal som Putin höll i Kreml när Krim officiellt förklarades vara införlivat in i den ryska federationen. Voronovs artikel har rubrik:     " Det nygamla imperiet."

Voronovs skriver i sin ledare bl.a:

" Det sammantagna budskapet är alltså detta: Sett till politiska mål och relationer med andra länder är Putins Ryssland en arvtagare till Sovjetunionen men i än högre grad till Tsarryssland. Ryssland befinner sig i en ödesbestämd kamp med västvärlden, ett nollsummespel där Europa delas in i inflytandesfärer och där Ukraina tillhör den ryska. "

Voronovs artikel om Putin

"Ukrainas självständighet är ett missförstånd och en historisk parentes. Dess nuvarande gränser är direkt orättfärdiga, eftersom Ryssland har historisk rätt till Charkiv, Luhansk, Donetsk, Dnipropetrovsk, Zaporizj’ja, Cherson och delar av Sumy län. Det är omkring en tredjedel av Ukraina. Och eftersom Kiev är "de ryska städernas moder" så… Och med tanke på att Ukraina saknar en legitim regering så…

Putins tal bör läsas noga av alla som har kvar några illusioner om hans planer. Den som kan bör göra det på ryska eftersom flera intressanta mustigheter har städats bort ur den engelska översättning som ligger på presidentens hemsida. Exempelvis använde Putin en förryskad variant av det ukrainska ordet för självständighet "samostijnist’" som blev "samostijnost’" hos Putin. Det är en etablerad förolämpning mot ukrainare med rötter till tsartiden. En god sammanfattning av hur presidenten ser på saker och ting.

När allt kommer omkring kan ett nytt kallt krig vara det minst onda som kommer ut ur detta."


ärär, halvöns ursprungsbefolkning, fruktar att de åter ska bli föremål för Moskvas förtryck och förföljelse.
Över huvud taget är Putins syn på Ukraina som en onaturlig statsbildning obehagligt lik hur Hitler betraktade Tjeckoslovakien, vilket blev en förevändning för att söndra landet och slutligen foga det samman med Nazityskland (innan dess hade Österrike ”anslutits” till tredje riket genom en så kallad folkomröstning).”

http://www.dn.se/ledare/signerat/peter-wolodarski-vi-ar-ett-folk-och-kiev-ar-modern-av-ryska-stader-sa-putin/na, halvöns ursprungsbefolkning, fruktar att de åter ska bli föremål för Moskvas förtryck och förföljelse.
Över huvud taget är Putins syn på Ukraina som en onaturlig statsbildning obehagligt lik hur Hitler betraktade Tjeckoslovakien, vilket blev en förevändning för att söndra landet och slutligen foga det samman med Nazityskland (innan dess hade Österrike ”anslutits” till tredje riket genom en så kallad folkomröstning).”

http://www.dn.se/ledare/signerat/peter-wolodarski-vi-ar-ett-folk-och-kiev-ar-modern-av-ryska-stader-sa-putin/na, halvöns ursprungsbefolkning, fruktar att de åter ska bli föremål för Moskvas förtryck och förföljelse.
Över huvud taget är Putins syn på Ukraina som en onaturlig statsbildning obehagligt lik hur Hitler betraktade Tjeckoslovakien, vilket blev en förevändning för att söndra landet och slutligen foga det samman med Nazityskland (innan dess hade Österrike ”anslutits” till tredje riket genom en så kallad folkomröstning).”

http://www.dn.se/ledare/signerat/peter-wolodarski-vi-ar-ett-folk-och-kiev-ar-modern-av-ryska-stader-sa-putin/

 Etiketter:
Vladimir Putin, Demokrati, Mänskliga rättigheter, Pressfrihet, Moskva, Moskvas tunnelbana, Metro, G 8, Ryssland, Östeuropa, Västeuropa, Baltikum, De baltiska staterna, Ukraina, Krim, Polen, Centraleuropa, EU, Europeiska unionen, Sovjet, Europa, Sovjetunionen, Handelssanktioner, Militärpolis, Estland, Lettland, Litauen, Moldavien, Georgien, Kazakstan, Vitryssland, Terrorism, Terror, Europadomstolen, Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna, Europarådet,  Ekonomisk krigsföring, elektronisk terrorism, Nationalism, Internationalism, Rasism, Sexuella trakasserier, Etnoimperialism, Polisbrutalitet, Militärpolis,  Rule by law, Hans Stigsson Michajlov, Norrköpings Tidningar, Euromajdan, Kyiev, Kiev, Majdan, Alexander Ryklin,  DN, Dagens Nyheter, Yezhednevny Zhurnal, Peter Wolodarski, The Economist, KGB, Mikael Bondesson, Dnipropetrovsk, Zaporizj’ja, Cherson, Mesha Gressen, Östtyskland, DDR, Ryska säkerhetstjänsten, KGB, Berlin, Öst Berlin, Dresden, Berlinmuren, Alex Vornov, Eskilstuna Kuriren, Tsarryssland, Kallat krig, Nytt kallat krig, Ett nytt kallat krig, Det kalla kriget, Andra världskriget, Folkrätt, Internationell rätt, Rättsväsende, Ett oberoende rättsväsende, Charkiv, Luhansk, Donetsk, Samostinjnist, Samsostinjnost, Pussy Riot, Chatrine Ashton, Kreml, Adam Michnik, Solidaritet, Solidaritets rörelsen, Sofi Oksanen, Finland, Choklad kriget, Choklad, Roshen, Roshen Choklad, Petero Poroshenko, Kravallpolis, Bryssel, Vitryssland, Georgien,  

Putins imperislism bygger på Stalin

Den diplomatiska noten till den polska ambassadören i Moskva, den 17 september 1939 som rättfärdigar Sovjet unionens aggression. Ersätt Polen med Ukraina, 1939 med 2014 så blir det klart att det är Stalins Sovjet som utgör inspirationskälla för Putins nytotalitära etnoimperialism. 

Bojkotta Putins stulna chocklad

Vi ska bojkotta Putins stulna choklad- eller hur?

Putin angrepp på Ukraina och annekteringen av Krim har resulterat i ett nyhetsbrus som består av stora och små nyheter, ren ryktesspridning, lögner och propaganda, politiska utspel, expert kommententarer etc. Men också naturligtvis av fakta och konkreta beskrivningar av faktiska händelser. Ett exempel på en, för mig, oväntad händelse har i internationell media döps till
"Choklad kriget". 

Märkligt nog har detta inte uppmärksammas i svensk media. Jag fick först vetskap om händelsen genom att en god vän skickade mig denna länk som finns här nedanför. Jag har kollat upp och funnit att utländska medier rapporterar om stölden. Jag har funnit artiklar t.ex. i Danmark, i USA och i England om denna makabra händelse.

Om choklad fabriken i Ryssland

En god vän kommenterar händelsen så här i ett mail:

" I skuggan av det stora  kriget på Krim dyker det upp mera kuriösa nyheter. Putins hantlangare stal häromdagen den stora choklad koncernen Roshen med centrum i sydryska Lipetsk.

Varför? koncern ägs av den ukrainske miljonären Petro Poroshenko, som är en politisk aktiv ukrainsk patriot. Poroshenko sitter i ukrainska parlamentet och stödde aktivet Majdanupproret mot de sovjetiska makthavarna. Nu slår de gamla krafterna tillbaka där de kommer åt, t ex mot ukrainskaägda företag i Ryssland.

Det skedde lika hårdhänt som på Krim. Rysk kravallpolis stormade fabriken, förklarade den som rysk statsegendom och sände hem arbetarna. Så går det till i Putins neosovjetiska imperium. "



Petro Poroshenko utanför Ukrainska parlamentet i Kyiev (Kiev)

Jag vill därför bestämt uppmana till en bojkott av Roshen choklad och all rysk choklad tills fabriken har återlämnats till sin rättmätige ägare. Jag är även beredd att stödja en allmän bojkott av ryska varor, t.ex. vodka, tills samtliga ryska styrkor har lämnat ukrainsk territorium.


 
Bild från Malmö. Roshen choklad finns i Sverige, men köp den inte snälla du! 

Etiketter: Vladimir Putin, Ukraina, Krim, Ukraina, Choklad, Choklad kriget, Petro Poroshenko, Kyiev, Kiev, Roshen, Roshen, Bojkott, Majdan, Euromajdan, Sovjet unionen, Nytotalitära imperium, Nysovjetiska imperium, Ryssland, Kommunism, Rysk invasion, Sovjetisering, Putins sovjetisering, Putins nytotalitära Ryssland, Bjokott av ryska varor, Handelsembargo, Rysk choklad, Ukrainsk choklad, Rysk vodka,     

Dimplomati stoppar inte Putin

" Det olagliga införlivandet av Krim har stor symbolisk betydelse: det rör sig om det första området efter sovjetperioden som har anslutits från en  självständig stat till Ryssland."

I en intressant artikel i Dagens Nyheter skriver Adam Michnik som Putins aggression mot Ukraina i en artikel med rubrik:

" Adam Michnik: Putins tal om att ”hjälpa” ekar av Stalin och Brezjnev."

Michnik drar utifrån sin polska erfarenheter intressanta paralleller med den nuvarande utveckling i Putins nytotalitära Ryssland och vad som hände i Östeuropa under sovjetkommunismen. Likt Carl Bildt menar Michnik  att det som Putin nu gör ska ses som ett naturligt inslag i en rysk tradition av panslavism, GULAG- systemet och med tydliga drag av imperialism samt en fientlig syn på sin omvärld.

" Putin återuppväcker ett Ryssland som hela världen känner igen och har tagit avstånd från under de senaste tre århundradena. Sannerligen är det svårt att tänka sig ett större avståndstagande än det som riktats mot de blodiga despoterna Katarina II, Nikolaj I och Josef Stalin." 

 I sin artikel ställer Michnik en intressant fråga:

"Vad är vitsen med att uttala förakt för Ukrainas regering och parlament? Vad är vitsen med att beteckna ukrainska myndigheter som ”fascistiska och antisemitiska”? Krims tatarer kommer inte att lyssna till sagorna om hur fascister styr Ukraina: de minns fortfarande de brutala och blodiga massdeportationerna av befolkningen som beordrades av Stalin.

Michnik ställer en annan fråga och relaterar till den ryska invasionen av Tjeckoslovakien 1968:

" Putin varnar också ryssar och ukrainare för att ”vi och ni, ryssarna och ukrainarna, snart kan förlora Krim helt och hållet”. Men han preciserar inte vilka – kanske Polen och Litauen igen – som suktar efter Sevastopol. Vi kunde inte låta Krims befolkning stå ”ensam i sin svåra situation”, säger Putin. Orden får en att le ett sorgset leende; det är ett citat från Leonid Brezjnev, i augusti 1968 när han motiverade inmarschen i Tjeckoslovakien."

Michniks artikel på DN Kultur


 

 Adam Michnik

Adam Michnik, var en av ledarna för den demokratiska oppositionen, Soldidaritet, i Polen 1968-1989. Är nu verksam som historiker och journalist. Michnik blev arresterad under General Jarnzelskis undantagstillstånd och dömdes till 3 års fängelse för sin roll i att organisera den strejk vid Leninvarvet i Gdansk som avskaffade den kommunistiska diktaturen och ledde till de första fria- och demokratiska valen i Östeuropa. Det var just denna strejk som gjorde Lech Walesa berömd.

I Expressen skriver den estnisk-finska författaren Sofi Oksanen en artikel där hon reflekterar utifrån den senaste händelse utvecklingen mellan Ryssland och Ukraina. Likt Michnik utgår hon utifrån sin Östeuropeiska bakgrund och analyserar händelserna i ett all europeiskt perspektiv. I sin artikel ger Oksanen uttryck för en stor oro att Västeuropas demokratier och USA ska sälja ut Ukraina och Baltikum, av feghet, aningslöshet men också för man inte riktigt förstår att Ryssland inte kan bemötas som ett land bland andra.

Oksanens artikel publiceras under rubrik:

" Svik oss inte."

Oksanen beskriver sin känsla inför vad som nu händer:

"Jag vaknar varje morgon och undrar om i dag är dagen då Östeuropa åter ska säljas. Jag kollar min telefon, och eftersom den tills vidare inte innehåller alltför alarmerande budskap, om än inte heller glädjande, öppnar jag datorn, går igenom nyhetsrubrikerna och undrar fortfarande om det ska ske i dag eller om det blir i morgon."



Bild från ett sammanträde i Wien med Organisationen
för samarbete och säkerhet i Europa (OSSE,OSCE)

Oksanen konstaterar:

" Den nya tiden har redan börjat. Tiden mellan de kalla krigen – 1989-2014 – är över."

Oskanens artikel

Ett centralt tema i Oksanens författarskap är tragedierna i Europas moderna historia och vilka lärdomar vi bör drar utifrån dessa. Utifrån Estlands erfarenheter av både nazistisk- och kommunistisk ockupation analyserar hon Tysklands och Sovjetunionens brott mot mänskliga rättigheter, som skildras utifrån en övertygelse om det finns en övergripande motsättning mellan mänsklig värdighet och totalitära ideologier. "Judar skickade man till utrotningsläger i Polen eller i Tyskland och ester till Gulag i Serbien." är ett välkänt citat från hennes tal när hon fick Nordiska Rådets stora litteraturpris. Detta tema märks tydligt i hennes två mest kända romaner: Stalins kossor (på svenska 2007) och När duvorna tystnande (2013).

Oksanen skriver:

" Nu har Ryssland genom såväl ord som handling uttryckt att man kommer att återbörda imperiet dess forna glans. Brezjnevs lära har uppdaterats och blivit Putins:

Ryssland betraktar det som sin rätt att blanda sig i självständiga staters agerande, ifall dessa är på väg alltför långt mot väst och ifall Ryssland anser sig ha bestämmanderätt över området i fråga.

För tillfället driver man i den ryska duman på en lag som skulle möjliggöra införlivande av tidigare sovjetiska områden, och i de östeuropeiska och baltiska länderna grunnar man nu på om man ännu en gång har litat förgäves på väst. Det senaste årtiondet har väst inte brytt sig om Östeuropa förutom vad gäller billig arbetskraft och förmånliga produktionsförhållanden. "

Oksanen förklarar Krims betydelse för hela Europa:

" Det olagliga införlivandet av Krim har stor symbolisk betydelse: det rör sig om det första området efter sovjetperioden som har anslutits från en självständig stat till Ryssland. "

Oksanen menar att vi EU och i västvärlden måste lära av historien. Hon skriver:

"Grundläggande för den europeiska unionen är att vi åtminstone försöker lära oss något av historien. Den euroasiatiska unionen, som drivs av en klick inom Putins maktelit, utgör motsatsen. Den bygger på de bästa bitarna av stalinismen och nationalsocialismen, vars propagandaläror ständigt efterföljs. Och denna form av maktutövning har en aldrig sinande budget.

År 2005 städslades den engelskspråkiga tv-kanalen Russia Today för Kremls propagandaändamål och den årliga budgeten överskrider 300 miljoner dollar. Eftersom kanalens program ser ut som nyheter, tror man att de är det, men i själva verket ligger fokus på att sprida ryska "sanningar" gentemot väst, vilket tidigare medarbetare har erkänt.

Det är först i och med krisen i Ukraina som propagandan har blivit så oförskämd att man inte ens gitter maskera den för att den ska passera i väst, liksom förr. Det är en betydande förändring."



Oksanen analyser Putins motiv och klargör en viktig skillnad mellan Sovjet unionen och dagens Ryssland. Hon skriver:

" Imaginära fiender är precis vad Putins klick behöver för att bevara sin popularitet, och hålla de tillgångar man skaffat med tvivelaktiga medel för sig själv. Förlust av makten skulle nämligen innebära ett avslöjande av källorna till egendomen man tillskansat sig genom korruption. Så gick det ju för Ukrainas avsatte president Janukovytj.

För närvarande är Rysslands ledning koncentrerad till en liten grupp siloviker .[ungefär: högt uppsatt tjänsteman med bakgrund inom säkerhetstjänsten] och Putin, Europas och Rysslands rikaste man, är gruppens ansikte utåt. Gruppens utbildning skiljer sig från västerländska politikers bakgrund, den har sitt ursprung i FSB och KGB. I den ryska makthierarkin finns ingen som står högre. På Sovjetunionens tid var åtminstone partiet överordnat KGB. "

Jag gillar Oksanens krompisslösa engagemang för mänskliga rättigheter och hennes ambition att förklarar vem vi är utifrån den europaiska historien. Oksanen har rätt i att Putin måste stoppas nu även om det innebär väpnad konflikt. Oksanen skriver:

" Nu är det dags för väst att säga nej till Rysslands intentioner att utvidga sitt rike utanför landets gränser och det görs inte genom diplomatisk dialog.

En kontrahent som ständigt ljuger om sina målsättningar är omöjlig som samtalspartner. Ryssland har redan visat att man med sin skenbara diplomati bara köper tid för att transportera tyngre vapen till gränsen. Man köper tid för att driva igenom lagar för nickedockor.

I väst har man försökt förstå aktiviteten som bedrivs av ledningen i Kreml, men man behöver inte förstå kolonialism. Det är bara girighet som måste stoppas."




Sofi Oksanen

Sofi Oksanen är född och uppvuxen i Jyväskylä i centrala Finland. Hennes mor som växte upp i det sovjetockuperade Estland. Hennes fader är från Finland. Oksanen är en framgångsrik författare och vars författarskap har upp belönats med en rad internationella utmärkelser. Oksanen fick Nordiska rådets stora litteraturpris 2010. Svenska akademin och Internationella PEN klubben är andra exempel på organisationer som har uppmärksammat hennes litterära produktion. Oksanen är verksam både i Estland och i Finland. 

Etiketter: Dagens Nyheter, DN, DN-kultur, Ukraina, Ryssland, Krim, Vladimir Putin, Josef Stalin, Katarina II, Nikolaj I, Leonid Brezjnev, Carl Bildt, Kommunism, Nationalism, Imperialism, Sovjet, Sovjet unionen, Sovjetkommunismen, Fascism, Antisemitism, Polen, Litauen, Krimtatarer, Östeuropa, Panslavism, Tatarer, Krimtatarer, GULAG, Gulag, Tjeckoslovakien,  Solidaritet, General Jarnzelski, Lenninvarvet, Gdansk, Lech Walesa, Sofi Oksanen, Expressen,  Expressen-kultur, Finland, Estland, Nordiska Rådet, Nordiska Rådets stora litteraturpris, Stalinism, Nationalsocialism, Nazism, Judar, Sibirien, Koncentrationsläger, Russia Today, Stalins kossor, När duvorna tystnande, Kreml, Den euroasiatiska unionen, En euroasiatisk union, FSB, Säkerhetstjänsten, KGB, Siloviker, Duman, Viktor Janukovytj, Kyiev, Kiev, Den orangea revolutionen, Sevastopol, Baltikum, OSCE, OSSE, Organisationen för fred och säkerhet i Europa, Wien, Jyväskylä,

V och politiskt våld!

"Vänsterpartiet skriker högljutt när våldet kommer från rasisterna, men de är tysta när våldet kommer från de autonoma vänstergrupperna."

Tuve Skåneberg som är kristdemokratisk riksdagskedamot har skriviten intressant artikel i tidningen Dagen om vänsterns tolerans för politiskt våld och för den extremism som finns i den utomparlamentariska vänstern. Skånbergs artikel är publicerad under rubrik:

"Vad står vänsterpartiet gällande politiskt våld?"

Skånbergs artikel

Skånberg konstaterar i sin artikel:

"Det är uppenbart att Vänsterpartiet har en överslätande syn på våld när det utförs av person med en motivbild som ligger nära det egna partiet."

Skånberg skriver om den utomparlamentariska vänsterns hot mot demokratin:
 
"Den autonoma vänsterrörelsen betraktas av säkerhetspolisen som det största hotet mot vår demokrati."

Fast att detta faktum har slagits fast av säkerhetspolisen och av akademisk forskning ( t.ex. BRÅ) så är det många även utanför vänsterpartiet som inte riktigt vill ta till sig denna information. Våld från höger extrema grupper och individer, ska liksom all annan kriminalitet, bekämpas med rättstatens metoder, genom insatser av polis och åklagare och straff ska utdömas i våra domstolor. All kriminalitet av detta slag ska särskilt uppmärksammas då den är ett angrepp på vår demokrati och vårt samhälle. Men detta ska naturligtvis även gälla om den kommer ifrån vänster. Du och jag, och alla andra medborgare har en skyldighet att säga ifrån och vägra att negligera hotet från politisk extrimism och diktaturkrameri. Annars blir vi genom vår underlåtelse delaktiga i en strävan  att undergräva demokrati och människovärde.



Logga för Antifascistisk Aktion i Tyskland.

Utifrån det försträckliga våld i Malmö som personer inom nynazism och vitmakt rörelsen utförde vid Möllevångstorget, skriver Skåneberg:

"Kristdemokraternas inställning är tydlig: Politiskt motiverat våld är i en rättsstat alltid förkastligt och alltid ett hot mot demokratin.

Men vi har tyvärr ett riksdagsparti vars syn på politiskt våld inte verkar vara lika entydigt. Vänsterpartiet skriker högljutt när våldet kommer från rasisterna, men de är tysta när våldet kommer från de autonoma vänstergrupperna. Och mer än så, bland gräsrötter i Vänsterpartiet förekommer öppet stöd av våld från den utomparlamentariska vänstern. Förspelet till helgens manifestationer visar detta mycket tydligt." 

Skånberg förklarar:

 " Inför en av Ung Vänster arrangerad demonstration i Västerås aviserade Revolutionära Fronten, en gruppering som öppet använder och stöttar våldshandlingar mot meningsmotståndare, sin avsikt att delta. Ung Vänster fick av lokalradion frågan hur de såg på den saken och svarade att de inte avsåg att "exkludera" Revolutionära Fronten."



Statyn: Arbetets ära på Möllevångstorget i Malmö.

Skånberg fortsätter:

"Det här är inget unikt. I slutet av förra året uteslöts en medlem ur Vänsterpartiet efter att i media allt för ogenerat försvarat Revolutionära Fronten. Efterspelet blev inte, som man kunde tro, en intern debatt i Vänsterpartiet varför sådana personer alls var medlemmar. Istället dominerades efterspelet av vänsterpartistiska gräsrötters kritik mot sin partiledning. Man startade exempelvis twitter-uppropet #uteslutmigmed. Och i ett reportage av SVT menade flera ledande företrädare för ungdomsförbundet att de också hade sympatier med Revolutionära Fronten."

På organisationens hemsida kan man läsa:

"Användandet av revolutionärt våld ser vi som en rent taktisk och politisk fråga och inte som en moralisk."

Skånberg har tyvärr rätt i sin uppfattning. Han skriver:

"Vid en eventuell rödgrön valseger, är det sympatisörer till detta hot vi kommer få in i regeringskansliet? Vänsterpartiet har en hel del kvar att bevisa innan de kan sägas besitta en demokratisk trovärdighet." 



Jonas Sjöstedt (V) partiordförande

Varför är det så?
Skånberg har rätt i sin analys när han skriver:

"Men det är uppenbart att partiet har en överslätande syn på våld när det utförs av person med en motivbild som ligger nära det egna partiet."

Men det finns också andra förklaringar. En är att vi i Sverige aldrig hade en politisk- och kulturell slutuppgörelse med nazism och fascism efter andra världskriget. Tyvärr hade vi inte heller någon uppgörelse med kommunismen under Det kalla kriget. Här skiljer vi oss ifrån flertalet andra länder i Västeuropa. Vi slapp krig, diktatur och hamna under nazistisk ockupation efter 1939, eller en kommunistisk efter 1945, vilket vi ska vara tacksamma för, men detta har också gjort oss mer mottagliga för politisk extremism. Vilket skiljer ut oss från flertalet andra länder i Västeuropa. I våra nordiska grannländer t.ex. Danmark och Norge, är situationen en annan. Utifrån sina bittra erfarenheter från 1900-talets totalitära ideologier finns i dessa båda länder ett politiskt klimat av avståndstagande från politisk extremism, med en bred folklig förankring, som vi tyvärr saknar i Sverige.

Sedan har en vänsterradikal intellektuell strömning med namn som t.ex. Sven Wollter, Åsa Lindeborg, Jan Guillou, Göran Rosenberg, Pierre Schori, Mikael Wiehe, Susanne Osten och Claes Borgström som utgör en förklaring i sig. Denna 68 strömning av kommunister, ex-kommunister och vänstersocialister har skapat ett intellektuellt klimat i Sverige av revolutionär romantik, ett avståndstagande från Västeuropas demokratier vilket bl.a. manifesteras i form av ett politiskt motstånd mot EU och Nato som innehåller en fanatism med inslag av religiösa övertorner och till slut den kraftigaste drivkraften av dom alla: ett USA hat.

Jag har skrivit om 68 vänstern och dess skadliga påverkan på samhällsdebatten i Sverige:
http://skanepaug.blogspot.se/2014/02/68orna-kulturvanstern-och-diktatur.html

Jag har skrivit om att vår svenska mentalitet av konsensus, av att inte ta ställning, försöka förstå sin motpart och hur detta gör oss extra mottagliga för dessinformation och propaganda:
http://skanepaug.blogspot.se/2014/03/sverige-behover-en-strategi-mot-putins.html

Peter Kardhammar har skrivit en intressant artikel om vänsterns USA hat i Aftonbladet:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/peterkadhammar/article18567588.ab

Jag kan rekommendera denna rapport från säkerhetspolisen och BRÅ: Våldsam politisk extremism
- Antidemokratiska grupperingar på yttersta höger- och vänsterkanten:
http://www.bra.se/download/18.cba82f7130f475a2f180002415/2009_15_valdsam_politisk_extremism.pdf



Tuve Skånberg (KD)

Bild ovan: En alleuropeisk demonstration av AFA i Tyskland.

Etiketter: Tuve Skånberg, Dagen, KD, kristdemokraterna, Malmö, Möllevångstorget, V, Vänsterpartiet, Vänstern, Kommunism, Nazism, Fascism, Autonoma, Vitmakt, Rasism, Utomparlamentarism, Den utomparlamentariska vänstern, Vänsterextremism, Högerextremism, Säpo, Säkerhetspolitik, Domstolar, Polis, Åklagare, Rättstat, Ung Vänster, Revolutionära Fronten, Västerås, Det kalla kriget, Andra världskriget, EU, Europeiska Unionen, Nato, USA, Sven Wollter, Åsa Lindeborg, Jan Guillou, Göran Rosenberg, Pierre Schori, Mikael Wiehe, Susanne Osten, Claes Borgström, 1968, 68.or, 68 rörelsen, Västerradikalism, Vänstersocialism, Peter Kardhammar, Aftonbladet, BRÅ, Brottsförebyggande Rådet,      

Sverige behöver en strategi mot Putins propaganda

"Vi skulle behöva en fortlöpande analys av medveten utländsk propaganda. Och vi skulle behöva beredskap för ett långt allvarligare läge."

Olle Wästberg har skrivit en intressant artikel i Svenska Dagbladet om att Sverige behöver en medveten och uthållning strategi för bemöta den ryska propagandan. Jag håller med Wästberg och påstår att inte minst våra egna bittra erfarenheter från den propaganda som olika diktaturer och totalitära stater har riktat mot Sverige och andra västerländska demokratier visar att en medveten strategi behövs. Vi har en hel del att lära ifrån 1920 talets fascistiska propaganda, nazismens under Goebbels på 1930- och 1940 talen och den sovjet kommunistiska under Det kalla kriget, fram till Putins propaganda angående Ukraina och det nyimperialistiska Rysslands agerande mot sina grannlander.  Dessutom håller jag Wästberg om att det var ytterst oklokt att lägga ner det psykologiska försvaret. Wästbergs artikel i SvD är publicerad under rubrik:

 

" Sverige behöver en strategi mot ryska propaganda."    

 

Wästbergs artikel

 

Vremja (Tid) ett ryskt Rapport eller Aktuellt i 
statskontrollerad TV.




Russia Today (RT) är ett tydligt exempel på
Putins regimens medvetande media
strategi. Denna kanal engelsk språkiga
TV-kanal startade på Putins
initiativ för att motverka inflytande av 
västerländska TV-kanaler.
Foto från ett besök av Putin hos RT:s
konrollrum. RT är uppbyggd enligt
ett liknande koncept som FOX, CNN
och BBC-World, men den viktiga
skillnaden att RT är styrd
av den politiska eliten i Kreml.


Wästberg skriver i början av sin artikel

 

"Nu ser vi ett klassiskt propagandakrig av det slag som funnits vid tidigare krig och konflikter. I Sverige är vi tämligen oskyddade mot den medvetna desinformationen. När Styrelsen för psykologiskt försvar lades ner sades det att dess uppgifter skulle tas över av andra. Så har knappast skett.

 

Från Moskva till London till New York har den ukrainska revolutionen betraktats ­genom ett töcken av propaganda.

Så skriver Timothy Snyder, Yaleprofessorn som är en av de främsta samtids­ historikerna, i New York Review of Books."

Jag har på denna blogg kommenterat Snyders artikel om Putin och Ukraina som är intressant. Jag gillar Snyders tes om att vi i västvärldens demokratier har ett ansvar att bemöta den ryska propagandan på samma sätt som vi hade ett ansvar för att bemöta Mussolinis, Hitlers, Salazars, Francos, Stalin, Brezjnev och Pinochets eller mullornas i Iran.

Mitt blogginlägg om väst medias bild av Rysslands aggression mot Ukraina

I ett annat inlägg på denna blogg tar jag upp det revisionistiska försvar för Putins Ryssland som många inom den svenska vänstern omhuldar, även när det gäller angreppet på Ukraina, vilket bland annat märks i deras tes om ett behov av en tredje neutral ståndpunkt i konflikten mellan Ryssland  och Ukraina. I denna anda har t.ex. Åsa Lindeborg, välkänd västerradikal och kulturchef på Aftonbladet, gått till angrepp mot Synders och hans artikel.

Mitt blogginlägg om Lindeborg o.Putins etnoimperialism



Wästberg tar upp några intressanta exempel på rysk dessinformation som alltför många i väst okritiskt har tagit till sig, då även personer verksamma inom media. Han skriver:

" Rysslandsexperten Anne Appelbaum går i brittiska Daily Telegraph igenom konkreta exempel på propagandan: Hur västliga medier okritiskt återgav ryska uppgifter om att 675 000 ukrainare flytt till Ryssland. De stöddes av bilder på bilköer vid den ukrainska gränsen. Snart visade det sig att bilderna var gamla och från de vardagliga köerna vid gränsövergången till Polen. Västliga medier har också återgett – helt falska – uppgifter om att före­taget Blackwater landsatt amerikanska legotrupper i Ukraina."





Blackwaters logga

Det är tyvärr bara att hålla med Wästberg i hans analys om:

" I Sverige är vi tämligen oskyddade mot den medvetna desinformationen, som ökat inför folk­omröst­ningen på Krim i morgon. Exi­stensen av nazi­anstrukna högerextremister i den nya ­ukrainska regeringen har också gjort det ­lättare för den ryska berättelsen att få försteg."

Jag gillar att  Wästberg i sin artikel gör en analys om hur den "svenska mentaliteten" gör oss  extra sårbara och gör det extra svårt för oss att stå emot andra staters dessinformation. Här kan jag märka en stor skillnad mellan hur svensk och dansk media skildrar konfliter ute i vår omvärld. Då jag bor strax utanför Malmö kan följa hur man i danska medier rapporterar från Ukraina. Där är en skillnad som delvis har med Danmarks egna erfarenheter av att bli angripa av en totalitär stat och sedan de erfarenheter som följde på den efterföljande nazityska ockupationen mellan 1940-1945, att göra. Erfarenheter som har gjort dansken mer immun mot diktatur och politisk extremism. Sedan har det även en betydelse att landet är medlem av Nato. Men inte enbart tror jag. 




En sten till minne av Danmarks befrielse den 5 maj 1945.

Efter Andra världskriget och under Det kalla kriget gjorde det danska samhället upp med både nazism och kommunism som vi inte har gjort i Sverige (vilket gör oss ganska unika i västerländskt perspektiv). I Danmark finns inte alls på samma sätt som hos oss en tradition av diktatur krameri för Sovjet, som personer inom vänstern kan flytta över på Putins nytotalitära och imperialistiska Ryssland. Kritik mot Nato, EU och USA finns naturligtvis från vänsterhåll och framförs också från borgerligt håll. 

Men i Danmark detta tar detta sällan samma hysteriska former av en näst intill religiös betingad extremism och ett fantastiskt USA hat som i Sverige. Trots att det i Danmark finns två partier i parlamentet som ligger till vänster på socialdemokraterna: Socialitisk folkeparti och Enhetslistan som är ett valförbund för den yttersta vänstern t.ex. Danmarks Kommunistiska Parti. De autonoma, Västersocialisterna etc. (Vänsterpartiet i Sverige skulle jag vilja placera in mellan dessa partier på en höger- vänster skala).

Wästerberg skriver om detta i sin artikel:

" Långt svårare är det med den psykologiska propagandan. Kanske är vi i den svenska kulturen ovanligt oskyddade. Vi har en tendens att försöka förstå den andre, att tycka att det inte är ens fel när två träter, att mena att sanningen ligger mittemellan. Det kan vara goda egenskaper, men utnyttjas lätt av en medveten propagandist. "

Vad som kan förvåna många godtrogna svenskar är för att citera Wästberg:
"Slaget om folkopinionen gäller också i Sverige."
Wästberg exemplifierar:

"Engelskspråkiga, statsstyrda Russia Today citeras flitigt i västerländska medier. Freedom House visade nyligen i en rapport att bland andra Ryssland anställer kommentatorer som agerar på kommentarssidor i västliga medier. "




Wästberg ger en bakgrund till att det psykologiska försvaret bildades. Jag delar hans slutsats att det är en skandal att verksamheten lades ner. För egen var jag medlem av psykförsvarets frivillig verksamhet trots att jag, tillskinnad mot Wästberg, aldrig var krigsplacerad i verksamheten. Wästberg skriver:

"Efter andra världskriget startades det svenska civila psyk­försvaret. Det skedde efter erfarenheterna av ­Goebbels propaganda, den tyska infiltrationen av ­svenska medier – men också som reaktion mot ­andra världskrigets självcensur i vissa medier och statens publiceringsförbud.

Styrelsen för psykologiskt försvar var en civil myndighet, i nära samarbete med medier och folkrörelser. Som en del av krympningen av försvars­anslagen lades SPF ner 2008. Det var en myndighet som grundats i ett annat samhälle, där man tänkte sig att nykterhets- och frikyrkorörelser liksom fackföreningar skulle spela en viktig roll i ”folkberedskapen”. Men den stod också för en analys av den propaganda Sverige utsattes för."



"En svensk tiger" på Beredskapsmuseet,
Djurmossa mellan Helsingborg och Viken,
vid Öresund, originalet
skapades av Bertil Almqvist
1941 på uppdrag av dåvarande Statens
Informationsstyrelse.
   
Det är bara att hålla med Wästberg:

" I dag är behovet av propagandaanalys större än någonsin.  Sociala medier och webbens ständigt ­pågående flöde gör det svårare att skilja sanning från lögn. Den som googlar på ”Förintelsen” riskerar att hamna på nazisternas skickligt uppbyggda hemsidor. Den europeiska fascistiska vågen närs av okunskap, obildning och nätets jämställande av alla uppgifter. "

Men det allra bästa med Wästbergs förtjänstfulla artikel är han vågar ta upp frågeställningen om vår oförmåga att bemöta rysk dessinformation och propaganda för att påverka hur Sverige ska agera i ett läge av konflikt med Ryssland. Spontat kommer jag att tänka på när ( jag skriver när för jag är övertygad om att vi snart är där) vi på allvar börjar att diskutera ett svensk medlemskap i Nato. Vi vet vilken kraftfull propaganda de Baltiska staterna och andra länder i det forna Östeuropa blev utsatta för inför deras medlemskap i organisationen. Troligen har Putins propaganda maskineri skruvats upp flera varv jämfört med då. Det finns en stor risk att det kan komma att bli den ryska propagandan och inte vi själva som avgör den framtida utformningen av vår utrikes- och säkerhetspolitik. Wästberg skriver:

" Skulle Sverige i en framtid utsättas för ryskt tryck i någon fråga – kanske i samband med hot mot de baltiska staterna – kommer detta helt säkert att vara omgivet av propagandistiska beskrivningar av Sverige utomlands och av försök att påverka den svenska opinionen. För det har vi ingen beredskap. ... . Av allt att döma kommer vi nu åter börja bygga upp det nationella försvaret. I det måste ingå att återupprätta ett civilt psykologiskt försvar. Vi ligger i dag vidöppna för propagandakriget."



Olle Wästberg

Olle Wästberg har en intressant bakgrund. Har varit verksam som politiker, diplomat (Generalkonsul i New York) och journalist. Folkpartist, riksdagsledamot och statssekreterare, tidigare chef för Svenska Institutet och anställd på utrikesdepartement. Wästberg har också var varit ledarskribent och chefredaktör på Expressen.

Etiketter: Olle Wästberg, Expressen, Chefredaktör, Svenska institutet, Psykologisk försvar, Psykförsvar, Styrelsen för samhällsskydd och beredskap, Nato, Sverige, Danmark, Ukraina, Krim, Ryssland, Sovjet, Sovjetunionen, liberal, FP, Folkpartiet,  Folkpartiet Liberalerna, Baltikum, De baltiska staterna, Estland, Lettland och Litauen, Civilt psykologiskt försvar, Nato, Nato medlemskap, Medlemskap i Nato, USA, Europa, Västeuropa, Östeuropa, Kommunism, Ockupation, Nazityskland, Tyskland, Iran, Mullor, Joseph Goebbels, Vladimir Putin, Benito Mussolini, Åsa Lindeborg, Aftonbladet, Svenska Dagbladet, SvD, Fascism, Nazism, Det kalla kriget, Andra världskriget, Propaganda, Dessinformation, Styrelsen för psykologiskt försvar, Timothy Snyder, Moskva, London, New York, Kiev, Kyiev,  Adolf Hitler, Agusto Pinochett, António Salazar, Francisco Franco, Leonid Brezjnev, Josef Stalin, Anne Appelbaum, Daily Telegraph, Polen, Blackwater, Legosoldater, EU, Europeiska unionen, Socialdemokratiet, Socialdemokraterna, Socialitisk folkeparti,  Enhetslistan, Västersocialisterna, Danmarks kommunistiska parti, Russia Today, Freedom House, Förintelsen, UD, Utrikesdepartementet, Beredskapsmuseet, Djurmossa, Viken, Helsingborg, Öresund, Vermja, Russia Today,
CNN, FOX, BBC-World