Populismens tyranni

I Axess Magasin frågar kulturskribenten Peter Luthersson om 1930-talet går i repris?

Hans artikel är publicerad under rubriken:
Ständigt på jakt efter nya offer.  

Ingressen till hans artikel ger en bra sammanfattning av dess innehåll:

Klaner till vänster och höger får energi av stigmatisering och klander. 

Lutherssons artikel i Axess kan du läsa här

Luthersson känner en stor oro inför vart de västerländska demokratierna är på väg. Med hjälp av insikter från det förra århundradets katastrofer drar han en slutsats om att:  



Lenin och Stalin.

" Att ha tillgång till en rik referensvärld är en förutsättning för kvalificerat tänkande. Okunnighet tryfferad med teori och statistik duger inte. Tillgång till en rik referensvärld hade den politiske ledare som slutligen bjöd Adolf Hitler spetsen och som gärna hade velat bjuda Josef Stalin spetsen. Han hade inga illusioner om demokratins förträfflighet men visste att demokratin var den minst dåliga styrelseformen.

Genom sitt ledarskap räddade han Västeuropa undan totalitarism och återförde det (åtminstone temporärt och partiellt) till kristet-humanistiska och liberalt-kapitalistiska föreställningar och institutioner (sådana som kunde staga upp demokratin, hindra att den förföll till ”pöbelvälde”). Individen som individ kunde här återfå rollen som samhällets byggsten och viktigaste tillgång. Ju mer tiden har gått har kritiken av Winston S Churchill ökat och med kritiken förtalet och hånet."

Winston S Churchill 1943.

Här har Luthersson en viktig poäng. Med all rätt pekar han på att vänster radikalitet och dess motsvarighet till höger ofta har mer gemensamt än man kan och vill tro. Fenomen som t.ex. ett förakt för klassisk bildning och kultur, som på ett tydligt manifesterades i Skolverkets förslag att ta bort antiken, medeltiden och renässansen ut ur historieämnet på högstadiet, är gemensam för vänster och högerradikaler. 

Jag har kommenterat detta i ett tidigare inlägg.

Du kan läsa mitt inlägg om Skolverkets förlag här

Liksom dess ateism. Där liberaler gärna deltar i med liv och lust (exemplifierat med centerns beslut att förbjuda manlig omskärelse och liberalernas förslag om att förhindra samvetsfrihet inom vård och omsorg).

I ett tidigare inlägg kommenterar jag center stämmans beslut om omskärelse.

Du kan läsa detta inlägg här 

Mitt inlägg om L:s förslag mot Samvetsfrihet

Andra exempel är på allianser med modernitetens olika apostlar är ett kvasireligiöst dyrkande av jämlikhet, folklighet och enkelhet, som t.ex. manifesteras inom arkitektur och stadsplanering. Modernitetens bristande humanism och råa materialism syns tydligt i våra socialt nedslitna utanförskapsområden i storstädernas förorter och i ogästvänliga kontorsöknar i stadskärnorna. 

Sergels Torg, Stockholm.

Att brännmärka självständiga och starka individer är ett annat gemensamt drag. Avvikelser angående svenskhet, patriotism och folklighet från höger byts ut av vänstern med en jakt efter avvikelser rörande feminism, ekologism, jämlikhet och avsaknad av radikalism inom områden som sexuell frihet och familjeliv.

Luthersson har en annan viktig poäng i sitt konstaterade om att Churchill numera kritiseras alltmer både från höger och vänster. En kritik som har en rad gemensamma kännetecken. Churchills engagemang för europeiskt samarbete går inte hem hos EG-skeptiker, brexitörer, alternativ vänster, och nationalister. Hans kompromisslöshet mot olika politiska drömmar om jordiska paradis och dess skrivbordsprofeter gillas verken av libertarianer, ekologister, eller nationalister till höger som Marine Le Pen, Viktor Orban, Jeroslav Kacynski, eller högerpopulister som Jimmie Åkesson, Pia Kjaersgaard, Nigel Frage, eller populister från vänster som Jeremy Corbyn, Jonas Sjöstedt, Alexis Tsiras och De gula västarna i Frankrike.  

Valmöte med Nationella Fronten i Frankrike 2017.

Jag delar Luthersson uppfattning att vad Europa och Sverige just nu behöver är en kamp mot populism, andlig analfabetism, nyhedendom och skrivbordsradikalism både från vänster till höger. 


"Havel för evigt"
Banderoll med Václav Havel på Havelplatsen
i Prag 2014, till minne av Sammetsrevolutionen
1989.

Churchills antipopulism efter Frankrikes nederlag 1940 då han, i strid mot en aktiv och högljudd opinion, vägrade att kapitulera för Nazi-Tyskland utgör ett lysande exempel på både klokhet och mod. Lech Walesa och Václav Havel, är andra positiva exempel att låta sig bli inspirerade av. Deras fredliga kamp för få leva ett liv i sanning styrd av ens samvete, bidrog aktivt till att fälla kommunistdiktaturerna i Östeuropa under 1980-talet. Ett annat exempel på en upplyst humanism inom politik är de statsmän som efter Andra världskrigets fasor tog initiativ till ett europeiskt samarbete, för att säkra fred och förhindra diktaturens återkomst, trots motstånd från både vänster och höger, med namn som: Robert Schuman, Jean Monnet, Paul-Henri Spaak, Alcide de Gasperi och Konrad Adenauer. 



Robert Schuman en av EU:s grundare.
Född i Luxemburg, kristdemokrat,
aktiv i motståndsrörelsen och fängslad av
Gestapo. Premiärminister i Frankrike
och EU-parlamentets första
talman.

Från Churchill kan vi lära att bildning med kunskaper om vårt västerländska kulturarv och dess grunder i antikens filosofi, medeltidens skolastik, renässansens humanism, den naturvetenskapliga revolutionens matematiker, gör oss mindre mottagliga för populismens lockelser och nationalismens tvångströja. 


Åter till frågan om Luthersson anser att 1930-talet går i repris? Jag delar den uppfattning som framförs i texten om att historien inte upprepar sig i exakt samma skepnad. Hotet mot vår västerländska civilisation är delvis annorlunda i dag än på 1930-talet. Men det finns alltför många likheter. Just därför kan kunskaper om 1900-talets historia lära oss nu t.ex. att inte okritiskt bejaka den allmänna meningens tyranni, tillbe opersonliga ideal eller blint lyssna till populismens locktoner. Om detta kan vi läsa i Lutherssons artikel: 

Putin till vänster, Erdogran i mitten, Berlusconi 
till höger. Ett avslöjande foto om populism och 
nationalism i vår tid.


"Så. Vad säga apropå René Girard om likheter och skillnader mellan 1930-talet och idag? Ungefär som då uppträder nu vänstern (och inte bara den yttersta vänstern) och den yttersta högern på en och samma gång som varandras fiender och allierade, fiender därför att var och en vill tillskansa sig makten, allierade därför att den ena såväl som den andra föraktar bestående samhällsordning och individen som individ. Ungefär som då utbreder sig nu identitetsfokus och identitetsfanatism, gruppidentitetsfokus och gruppidentitetsfanatism."  


 
Anarkister i Spanien demonterar.     

Med all rätt avslutar Luthersson sin artikel med att utropa:

"Gud bevare oss!"

Peter Luthersson är docent i Litteraturkunskap, var tidigare universitetslärare i Lund, och drev under många år Bokförlaget Atlantis. Har varit kulturskribent i Sydsvenska Dagbladet och i Svenska Dagbladet. Är numera verksam inom Axess sfären som skribent och krönikör.   

Foto ovan:
Fångkläder från Auschwitz.

Bild nedan:
Den Vitruvianske mannen av
Leonardo di Vinci, från 1490.
En symbol för västerländsk
humanism och kultur.  

Etiketter:                                                                                                     
Europa, Winston Churchill, Brexit, Modernism, EU, Europeiska Unionen, Feminism, Nationalism, René Girard, Peter Luthersson, Bokförlaget Atlantis, Axess, Axess Magasin, Adolf Hitler, Nazism, Fascism, Josef Stalin, Vladimir Putin, Vladimir Lenin, Jeremy Corbyn, Jonas Sjöstedt, Jimmie Åkesson, Demokrati, Diktatur, Vänsterpopulism, Högerpopulism, Populism, Funkis, Funktionalism, Stadsbyggnad, Arkitektur, Bildning, Kultur, Liberala demokratier, Kristendom, Kristen humanism, Hedendom, Nyhedendom, Ateism, Utopier, Václav Havel, Robert Schuman, Lech Walesa, Jean Monnet, Paul-Henri Spaak, Alcide de Gasperi, Konrad Adenauer, Marine Le Pen, Viktor Orban, Jeroslav Kacynski, Pia Kjaersgaard, Nigel Frage, Jonas Sjöstedt, Alexis Tsiras, Gula västarna,      

Trumps hjärnsläpp om kurderna och Syrien

Henrik L Barvå har skrivit en mycket läsvärd ledare i Nya Wermlandstidningen om Trump och hans hjärnsläpp ang. kurderna, Syrien och Turkiet.

Du kan läsa Barvås ledare här

Trumps beslut kan kritiseras utifrån många aspekter. En är att detta, förutom att skapa ett onödigt lidande och död, kommer att stärka politiska krafter som västvärlden inte bör stödja. Jag tänker på IS och al-Qaida, al-Assad och hans blodstänka regim i Syrien, Erdoğans APK regim i Turkiet med dess alltmer aggressiva sunnimuslimska nationalism och allians med Putins Ryssland. En relation som ger Moskva ökad legitimitet i Mellanöstern.

Valaffisch med texten Erdoğan är redo 2033. 

Konsekvenserna av Turkiets angrepp kommer att bli svåra för områdets olika icke sunnitiska folk, särskilt för kurder, kristna (kaldéer, pontiska greker, armenier, syrianer och assyrier), och icke muslimska minoriteter som mandéer och yazidier. Muslimska minoriteter som shiiter och druser kommer också att bli måltavlor för turkiskt och sunnitiskt förtryck. Endast de mindre folkgrupperna alawiter (som al-Assad själv tillhör) och turkmener kan förvänta sig att inte diskrimineras av turkiska trupper och deras allierade i den sunniarabiska milisen.

 

Foto från ett traditionell yazidiskt nyårs firande.

Under det självstyre som den USA stödda kurdiska SDF gerillan upprättade efter att ha befriat området från olika islamister förstärkta av amerikanska styrkor,  kristen och yazidisk milis, så har detta multietniska område för första gången på över 100 år till stor del befriats från etnisk diskriminering sekterism. Att nu klockan vrids tillbaka är en mycket olycklig utveckling. I området finns förutom kurdisk befolkning bl.a. en stor kristen minoritet som levt där, liksom i Turkiet och i Irak, sedan urkyrkans tid och antiken. Trumps beslut innebär i praktiken grönt ljus för etnisk resning och folkmord i stor skala.

Invigning i Södertälje, utanför en syriansk-katolsk 

kyrka, av ett minnesmärke för Soyfo, 

folkmordet av icke muslimsk befolkning i det

Ottomanska riket runt 1900. 

Och nu händer det igen.

Barvå har också rätt i sin analys om att Trumps svek dessutom kommer att gynna islamisterna i IS och al-Qaida, som nu kommer att slippa ut ur fångenskap samtidigt som kurder och andra kommer att vara fullt upptagna av att strida mot turkiska styrkor.

En amerikansk soldat med i en IS flagga i Irak 2010.

En folkvald president som kommentar kritiken mot hans beslut med:

”att kurderna minsann inte hjälpte till under andra världskriget, och vid invasionen av Normandie!”,  

ger inte bara uttryck för bisarra åsikter, utan visar att han, i sin populistiska självgodhet, har klara problem med realism och saknar omdöme. En sådan politiker kan inte Europa och övriga västvärlden ta på allvar.

Barvås uppfattning om att Trumps svek utgör ett ytterligare skäl för Sverige att ompröva socialdemokraternas strategi att värna vår militära förmåga genom enskilda avtal och USA (i enligt med (S) Nato-noja, är regeringen beredd att göra nästan vad som helst för slippa ta beslut om ett svenskt medlemskap) har relevans. Samma sak gäller även för Storbritannien efter Brexit. På tal om Nato så har övriga medlemmar (med undantag för Turkiet) tydligt fördömt USA:s agerade.

Försvarsminister Peter Hultqvist (S).

Utvecklingen i Washington och i London är inte positiv för västvärldens demokratier. Verken man gillar det eller inte, är det endast genom ett fördjupat multinationellt engagemang inom EU och ett medlemskap i Nato som Sveriges frihet kan tryggas i en alltmer osäker värld. För egen del är jag övertygad om att USA inom 10-15 år kan komma att lämna Europa åt sitt öde och att brittiska styrkor tas hem över kanalen. Vilket gör att EU:s kvarvarande medlemmar snabbt måste bygga upp en militär förmåga med tillräcklig kapacitet för att på egen hand ha möjlighet att försvara Europa. 

Men Sverige behöver Nato nu. I morgon kan Putin hitta på saker i Baltikum eller i Polen. Trumps förvirrade politik som försvagar västvärlden ökar risken för att Putin plötsligt slår till. Men på längre sikt är det en europeisk försvarsallians som måste gälla för Sverige.

Premiärminister Boris Johnson.

En amerikansk reträtt från Europa och ett brittisk tillbakadragande från kontinenten skulle tvinga Sverige och andra att acceptera kraftigt höjda anslag till sina respektive försvar. Endast fem till sex av Natos nuvarande medlemmar klarar av organisationens mål om anslag på två procent av BNP. Sverige har runt en procent liksom Tyskland. Utan USA kommer vi behöva spendera fyra-fem procent på försvaret. Sverige, liksom övriga Västeuropa, har inte haft anslagsnivåer av denna storlek sedan slutet av 1960-talet. 

EU-flaggor utanför kommissionens lokaler i Bryssel.

Avslutningsvis kan fråga sig vem kommer i framtiden att våga lita på USA, då inte bara Israel och saudierna i Mellanöstern utan även i andra delar av världen, t.ex. i Afrika och övriga delar av Asien? Tänker särskilt på demokratier som Japan, Sydkorea, Taiwan, Australien och Nya Zeeland som fram till nu har kunnat räkna med hjälp från USA.

Natos generalsekreterare, Jens Stoltenberg,

tidigare socialdemokratisk statsminister i Norge.

Foto överst:

En kurdisk soldat i Syrien.
Lägg märke till den kurdiska flaggan på hans 
skyddsväst.

Etiketter:

Donald Trump, USA, Turkiet, Ergdoan, Syrien, al-Hassad, Kurder, Kristna minoriteter, Yazidier, Peshmerga, SDF grilla, Syrianer, Assyrier, Kaldéer, Potinska greker, Mandéer, Alawiter, Shiiter, Sunniter, Islam, Muslimer, Sunni islam, Siitisk islam, Sunniarabisk mils, Bashar al- Assad, al-Qaida, Henrik L Barvå, NWT, Nya Wermlandstidningen, Brexit, Baltikum, Polen, Nato, Jens Stoltenberg, EU, Mellanöstern, Syofo,, Folkmord, Etnisk resning, Sekterism, Peter Hultqvist, Boris Johnson, Recep Tayyip Erdoğan, Vladimir Putin, Druser, Pontiska greker, Kaldéer, Turkmener,  

Italien går ur askan till elden

Om man studerar den politiska utvecklingen sedan början av 1990-talet i Italien, som var med att bilda EU och som är ett av Europas mest betydelsefulla nationer, kan man inte låta bli att faktiskt sakna det forna statsbärande center- mitten partiet kristdemokratiska CDI (som var starka anhängare av EU och av Europatanken). CDI:s politik kännetecknades av ett försvar av traditionella kulturvärden kombinerat med ett engagemang för marknadsekonomi och en offensiv socialpolitik.


Romano Prodi, Italiens senaste 
kristdemokratiska premiärminister.
Prodi var regeringschef 2006-2008. 
Prodi kommer från CDI:s vänsterflygel. 

CDI:s kollaps har skapat ett tomrum. Mitten har nästan helt försvunnit och öppnat upp för populism, nationalism och extremism. Under efterkrigstiden säkrade CDI tillsammans socialistpartiet och några mindre borgerliga partier att kommunister, nyfascister och annan extrem höger hålls borta från makten. CDI gjorde en storartad insats för att bevara demokratin. Italien hade Västeuropas största kommunistparti med en röstandel på cirka 20 procent samtidigt som nyfascisterna hamnade på 10-15 procent. 

Cirka 10 procent gav sitt stöd åt en högerallians bestående av monarkister och några mindre regionala partier, som tidvis samarbetade med nyfascistiska MSI. Lega Nord, som uppkom ur denna koalition, var till början ett parti för att ge Lombardiet (området runt Milano) ökat regionalt självstyre senare utvidgat till övriga delar av norra Italien, Padanien (ett inofficiellt samlingsnamn för provinser på Po-slätten). Numera verkar detta parti över hela Italien under sitt nya namn Lega. Partiets ideologi har förändrats från regionalism och federalism till italiensk nationalism. 
  


Umberto Bossi, grundare av Lega Nord, vid en 
en demonstration 1990 för Padanien. 

CDI försvann tillsammans med några andra partier efter att stora korruptionsaffärer avslöjades, i svallvågorna efter den så kallade kampanjen för "Rena händer" i slutet av 1980-talet som hade avslöjat korruption inom dåvarande socialistpartiet.

Sten Niklasson skrivit om detta i en läsvärd artikel som är publicerad i Svensk Tidskrift.

Du kan läsa Niklassons artikel här

Ett avslöjande foto. Berlusconi till höger, 
tillsammans med Putin till vänster och Turkiets 
Erdoğan i mitten.

Jag saknar grå sossepartiet Socialdemokraterna (i södra Europa är partier med detta namn oftast liberala eller centerdemokratiska t.ex. i Portugal och Frankrike). Detta parti samarbetade med kristdemokrater och med borgerliga partier. Socialdemokraterna var ett ganska litet mitten parti, 3-4 procent, som under 1950-talet hade bildats av småföretagare och hantverkare ur socialistpartiet.

Jag saknar också några mindre borgerliga partier som liberalerna, republikanerna och radikalerna. Likt mig saknar nog inte de italienska väljarna Bettino Craxis socialistparti (PSI), vars tidigare ordförande och tillika premiärminister tog sin tillflykt undan rättvisan i Tunisien där han avled 2000. Troligen var det genom sin vänskap med Craxi som Silvio Berlusconi kunde börja bygga upp sin förmögenhet och startade sin resa till makten. Förmodligen var det via Craxi som Berlusconi och hans maktsfär fick kontakt med maffian. Flera av Berlusconis närmaste medarbetare har åtalats och blivit dömda för detta i domstol.

5 Stjärnerörelsens grundare 
och partiordförande Beppo Grillo.

Italienarna saknar nog inte heller det gamla kommunistpartiet (PCI), som tidvis var nationens största, inte heller nyfascistiska MSI (Italiens Sociala Rörelse) med rötter i Mussolinis diktatur eller monarkisterna. Men i stället har man fått Berlusconis populistiska maktparti Forza Italia (Heja Italien) Grillos anti etablissemangs parti 5 Stjärnerörelsen med sin ökända valslogan "Håll truten".

Längst ut till höger har italiensk politik fått Matteo Salvinis högerpopulistiska och starkt EU-kritiska Lega och ett nytt postfascistiskt nationalistparti Italiens Bröder. (FD, Fratelli d`Italia) med bakgrund i MSI. 

FD visar mer öppet upp sin fascism än vad som var brukligt inom MSI. Flera av FD:s parlamentariker har åtalats för hets mot folkgrupp och brukar tåga in i Senatens och Deputeradekammarens sessionssalar med fascisthälsning.

Tala om att gå ur askan till elden. 

FD:s nuvarande partiordförande Giorgia 
Meloni till vänster och hennes företrädare
Guido Crosetto till höger.

Premiärminister är den officiellt partilösa Giuseppe Conti, som leder en nytillträdd koalition mellan 5 Stjärnerörelsen, Vänsterdemokraterna och Fria och Lika, en nybildad socialistisk valallians som leds av den förra maffia åklagaren Pietro Grosso. Conti är inte någon yrkespolitiker utan har gjort akademisk karriär. Han är tjänstledig professor i civilrätt från universitet i Bari. 5 Stjärnerörelsens partiordförande Beppe Grillo får inte, enligt italiensk lag, inneha något officiellt ämbete eftersom han har avtjänat ett fängelsestraff för vållande till annans död i en trafikolycka. 

Vänsterdemokraterna har numera en politik som allmänt anses likna den som socialdemokrater för i norra Europa. Detta vänster parti har sina rötter både i PCI och PSI. Fri och Lika står mer till vänster och får anses vara ett socialistiskt parti. Till vänster om dessa två regeringspartier, finns några mindre partier för revolutionär yttervänster t.ex. resterna av PCI, anarkisterna, maoister och syndikalister.

Matteo Salvini leder en delegation från
Lega i presidentpalatset, maj 2018.

Salvini spräckte medvetet sin regeringssamverkan med 5 Stjärnerörelsen under Conti och försökte få tillstånd ett nyval och en ny regering tillsammans med PD och avhoppare från Forza Italia. Rent sakpolitiskt fanns det motsättningar mellan 5 Stjärnerörelsen och Lega främst i synen på EU, hur den snabbt växande statsskulden skall hanteras och flera frågor rörande invandring och migration. Grillo och Conte kan inte tänka sig att samarbeta med FD eller Forza Italia.  


Premiärminister Giuseppe Conti.

Inför valet 2006 ledde den tidigare CDI politikern Romano Prodi en center-vänster allians av partier (Prästkragen) som tillsammans med liberaler och vänsterdemokrater besegrade Berlusconis motsvarighet Frihetens Hus och kunde regera i majoritet under två år fram ett nyval som Berlusconi vann. Prodi var också regeringschef 1996 då han blev premiärminister för första gången. I detta val var Prodi ledare för en annan allians av partier (Olivträdet). Prodis regering avgick 1998 efter att han förlorade en misstroende omröstning i parlamentet. 

Prodi var en framgångsrik ordförande för EU-kommissionen 1999-2004. Under hans tid som ordförande infördes Nicefördraget 2001 (som ger EU-parlamentet ökad makt). 2002 infördes Euro som valuta och EU fick 10 nya medlemsstater från Central- och Östeuropa. Innan Prodi blev heltidspolitiker var han professor i industriell ekonomi. Efter sin valförlust 2008 lämnade Prodi politiken och återgick till sin tjänst vid universitet i Bologna. 

Den italienska örlogsflaggan under fascist
diktaturen. Örnen står på en Fascia, ett Spökknippe, 
en fascistisk maktsymbol hämtad från romarriket
där den var ett ämbetes tecken för högre 
tjänstemän. 

Foto ovan:
Från undertecknandet av EU:s grundfördrag EEG-avtalet 1957
mer känt som Romfördraget.

Etiketter:
Italien, Lega, Lega Nord, Matteo Salvini, Beppo Grillo, 5 Stjärnerörelsen, PSI, Kommunister, Kristdemokrater, CDI, Socialister, Bettino Craxi, Silivo Berlusconi, Heja Italien, Rena händer, Håll truten, Forza Italia, Liberaler, Radikaler, Republikaner, EU, Europatanken, Euro, EU-kommissionen, Europa Parlamentet, EU-parlamentet, Socialdemokraterna, Fascism, Nyfascism, Maffian, Costa Nostra, Camorra, Ndrangheta, Postfascism, PD Italiens Bröder, Benito Mussolini, Monarkister, Romano Prodi, Prästkragen, Olivträdet, Frihetens Hus, Giorgina Meloni, Guido Crosetto, Italiensk politik, Padanien, Umberto Bossi, Milano, Lombardiet, Giuseppe Conti, Fria och lika, Piero Grosso, Pietro Grosso, Romfördraget, Europeiska Gemenskaperna, EG, Nicefördraget, Regionalism, Federalism, Nationalism, Italiensk nationalism,        

C förbud mot manlig omskärelse är antisemitism

Beslutet på centerpartiets stämma om att förbjuda manlig omskärelse är ett tidstypiskt utslag av teofobi (Guds rädsla) och en dogmatisk individualism. Båda dessa "tänk" framförs ofta i samhällsdebatten på ett ogenomtänkt sätt. Tyvärr skedde detta även under debatten på center stämman.

Hembygdsrörelsen, en företeelse som bör ligga

centern varmt om hjärtat, är ett av många exempel

på en opolitisk, ursprunglig gemenskap.

Här exemplifierat med Västervåla hembygdsgård.

Att denna syn på människan är enkelspårig och orealistisk är det allt för få som reflekterar över. Människan är inte en ensam atom i ett livlöst universum. För vi är också civilisationsvarelser där kultur, bildning och andra traditioner påverkar oss. Och vi är ömsesidigt beroende av andra individer. En mer realistisk och vuxen syn på människan är att ta hennes olika roller i beaktande som individ, person, gemenskaps- och samhällsvarelse. Vi agerar inte enbart som individer. Vi är också en relationsvarelse (person) som agerar med familjer, släkt och vänner. Flera små, opolitiska samt naturliga gemenskaper som t.ex. grannskap, byalag, andelsföreningar, kooperativ och olika ideella föreningar (även kyrka och församling) är inte skapade av politiker och utgör sammanhang som just därför måste garanteras självständighet.

Fyra generationer av kvinnor från samma familj.

Men den främsta invändningen mot centerns beslut att förbjuda manlig omskärelse, och som även kommer upp på moderaternas kongress, är två andra saker. Detta beslut vittnar om en bristande kunskap om den judiska kulturen och traditionen. Men tyvärr även en ringaktning av den. Flertalet centerpartister tycks ha lite kunskap eller förståelse för djupt denna ceremoni definierar en individ som jude och det judiska folket som ett folk. I praktiken skulle ett förbud göra det omöjligt för judar, religiösa så väl som sekulära, att leva kvar i Sverige. Ett faktum som flera centerpartister inte vill erkänna.

Erland Josephson ett av många exempel på en jude
som gjort insatser för det svenska samhället.
Josephson var skådespelare och regissör. Chef för

Dramaten och medverkade i flera av Ingmar
Bergmans filmer. Josephson avled 2012. 

Påståendet som framförs i debatten om att det endast är ortodoxa judar som genomför omskärelse är inte sann. Vi vet från religionssociologiska undersökningar att 9 av 10 judar praktiserar manlig omskärelse i västra Europa. Troligen är detta lika vanligt förekommande bland svenska judar. Mer om detta senare i min text. Dessutom är judar en officiellt erkänd inhemsk minoritet av den svenska staten ( tillsammans med samer, romer och tornedalsfinnar). Judar har dessutom levat i Sverige sedan 1600-talet och har aktivit bidragit till utvecklingen av vårt samhälle. Det är självklart att en inhemsk minoritet som den judiska skall garanteras religionsfrihet och ha rätt till sin kultur. Även den omskärelse om genomförs av pojkar inom islam kan försvaras utifrån ett principiellt perspektiv om religionsfrihet och respekt för en minoritetskultur.

Synagogan i Malmö. Byggd i en morisk

stil precis som flertalet av de synagogor

som förstördes i västra Europa under

Shoha (förintelsen).

Men det finns ett viktigt politiskt skäl till. Sveriges judar, liksom judar i flertalet andra europeiska länder, blir utsatta för en växande antisemitism och annan ringaktning. Denna farsot kommer främst ifrån tre håll. Från radikalt vänsterhåll av vänster sossar och längre vänsterut, från islamister men även från högerhåll i form av, nationalister, höger populister och traditionell högerradikalism med nynazister och andra rasister. Att ett demokratisk och seriöst parti, som centern, förenar sig med vänsterpartiet och SD i ett utpekande av judisk kultur som något tvivelaktigt och osvenskt fenomen kommer att ge antisemitismen en ökad legitimitet och öka hotet mot judar i Sverige. En annan missuppfattning är att jämställa manlig omskärelse med kvinnlig. Mer om detta längre ner i min text.  
                

 

Exempel på nutida svensk antisemitism

från höger. Nynazistiska Nordiska

Motståndsrörelsen (MNR).

Enligt judisk tradition infördes B´rit millah (omskärelse) av manligt kön av Abraham (Apg 7:8). Detta beskrivs i den religiösa lagen Torah (de fem Moseböckerna i Gamla testamentet) och bekräftades på nytt av Mose på Sinai. Denna ceremoni genomförs ännu på ett likvärdigt sätt inom olika judiska traditioner på pojkar under deras åttonde levnadsdag då yttersta delen av förhuden skärs bort, under bedövning.

 

Läsning av den religiösa lagen Torah

i en synagoga av två sefardiska judar.

Manlig omskärelse går inte alls att jämföra med kvinnlig. Pojkars framtida sexliv påverkas inte alls som för flickor. En annan viktig skillnad är att omskärelse av flickor ger en rad allvarliga medicinska problem. Förlossning blir mer smärtfylld och komplicerad, dessutom riskerar kvinnan som omskärs att få urinvägsinfektioner samt att få en överkänslighet för andra infektioner. Pojkar som omskärs påverkas inte alls av detta. Inom judendom omskärs inte flickor då de anses automatiskt tillhöra förbundet.

 

Att centerns partiordförande Annie Lööf

känner olust inför partiets beslut om att

förbjuda manlig omskärelse är försåtlig.

B´rit millah (betyder omskärelsens förbund) är en glädjefull högtid för judar och utgör ett fysiskt bevis på förbundet mellan Gud och Israel (Guds utvalda folk) samt en uppmaning om att inte glömma Herren eller hans välgärningar mot sitt folk. Omskärelse praktiseras i allmänhet även av sekulära judar enligt de föreskrifter som finns i den kulturella lagen Talmud. Vanligtvis inbjuds släkt, grannar (i Sverige även icke judar) och andra vänner till att närvara och fira händelsen. B ´rit millah är också en ceremoni då pojkar får sitt judiska namn och officiellt tas upp i Israel. Flickor får också sitt namn vid en särskild ceremoni (simchat bat). Bland judar av europeisk härkomst, (ashkenazer) sker detta genom att pappan får en kallelse till läsning av Torah (allija) och därefter förkunnas flickas namn. Hos orientaliska judar (sefarder) firas flickans födelse genom ett gästabud i synagogan där mamman läser en speciell tackbön (birkat hagomel). 

Rembrandts avbildning av Mose

med stentavlorna på Sinai. 

B´rit millah sker enligt påbudet i Första Mosebocken (17:11-14). Omskärelsen utförs av en religiös specialist som kallas Mohel. I Sverige har en Mohel utbildning inom sjukvården och legitimeras av Socialstyrelsen. En annan viktig funktion för B´rit millah har varit att hålla samman folket efter att judarna spreds ut över hela Medelhavsregionen och i Mellanöstern.

Vi svenskar som inte är judar har en skyldighet att ställa upp för våra judiska landsmäns rätt till sin religion och sin kultur. Det är just denna insikt som har fått mig att återuppta skrivandet på min blogg.

  

Påve Fransiskus I vid Västra Muren,

mer känd som Klagomuren i Jerusalem.

Sedan templet förstördes av romarna

år 70 e.Kr. har centrum inom judendomen

flyttas från en officiell offer kult till den
religiösa lagen Torah och den kulturella
lagen Talmud.

Etiketter:

Manlig omskärelse, Judar, Judendom, Centerpartiet, B´rit milah, Annie Lööf, Teofobi, Antisemitism, Atomism, Individualism, Hembygdsrörelsen, Hembygdsgård, Synagoga, Shoha, Förintelsen, Antisemitism, Torah, Gamla testamentet, Moses, Abraham, Talmud, Ashkenazer, Sefarder, Nazism, Rasism, Högerpopulism, Nationalism, Klagomuren, Inhemsk minoritet, Naturliga gemenskaper, Opolitiska gemenskaper, Ursprungliga gemenskaper, Minoritetspolitik, Individ, Person, Atomistisk människosyn, Dogmatisk individualism,

Skolverkets utbildnings talibaner och deras förakt för bildning

Skolverkets förslag att slopa undervisning om antiken och medeltiden, som nu verkets ledning tvingats att ta tillbaka, är ett tydligt exempel på förakt för bildning och kultur. Förra gången utbildningstalibanerna på Skolverket gick angrepp mot grundvalen för vår västerländska civilisation var för två sedan. Förmodligen kommer man snart att försöka igen.

I tidskriften Signum kommenterar Anders Piltz skolverkets förslag på ett kunnigt sätt. Hans artikel är läsvärd och publiceras med den klockrena rubriken: Statlig påbjuden minnesförlust.

Du kan läsa Plitz artikel i Signum här

Det är precis som Piltz skriver att vi har antiken att tacka för mycket. Begrepp som demokrati, kaos, politik, katastrof, motor, bokstav, matematik, filosofi, litteratur, materia och analys har vi hämtat från antiken.

Rafaels fresk: Skolan i Aten. Med denna målning som finns

i det Apostoliska palatset i Vatikanen vill Rafael skildra,

i sann renässans andra, den klassiska grekiska filosofin

med Platon och Aristoteles i centrum. 

Ett huvudskäl för mig varför studiet av antiken är viktigt är att det är arvet från Aten, Rom och Jerusalem som skapade Europa och vår västerländska civilisation. Dessa två begrepp blir omöjliga att förstå och ha möjlighet att relatera sig till utan grundläggande kunskaper om antiken och medeltiden. 

Den antika filosofin, med namn som Platon och Aristoteles, utgör en nödvändig intellektuell förutsättning för vetenskap och kultur i vår egen tid. Att renässansen med dess humanism, namn som t.ex. Dante, da Vinci och Petrarca, och den naturvetenskapliga revolutionen, med namn som Copernicus, Brahe, Galileo och Kepler, lämnas utanför gör att man inte kan förstå den moderna tiden och vår vetenskapliga världsbild med namn som Niels Bohr och Albert Einstein. Skolverket föreslog att undervisning i historia på högstadiet skulle börja med 1700-talet. 

Viktiga historiska förlopp som t.ex. den västerländska utbildningens grund från Karl den stores frankerrike, den högmedeltida skolastiken och den italienska renässansen försvinner precis som en förståelse av företeelser som reformationen och nationalstaternas uppkomst.

Makarna Arnolfinis trolovning av Jan

van Eyck från 1400-talet. Denna

tidtypiska renässans målning är en

allegori om att kärlek, trohet, och

rikedom hänger ihop och ömsesidigt

förstärker varandra. Utan grundläggande

klassisk bildning blir det omöjligt att

förstå en målning som denna.

Varför detta förakt för bildning och kultur? Skolverkets nya försöka att sänka antiken kan förstås utifrån den kulturradikala tradition som har dominerat svensk utbildningspolitik sedan Stellan Arvidsson (S) utbildningsreform 1949 då den 9-åriga grundskolan infördes. Denna riksdagsledamot blev senare generaldirektör på Skolverkets föregångare Skolöverstyrelsen. Arvidsson som under flera år var ordförande för den östtyska kommunist diktaturens supporterklubb i Sverige, Förbundet Sverige-DDR, erkände öppet att han ansåg slopandet av kyrkohistoria och en nedbantning av antiken som sina största utbildningspolitiska framgångar. Naturligtvis erkände han också att inspiration för detta hade hämtas just ifrån Östtyskland. 

Men allt är inte nattsvart. Att historielärare över hela landet har rasat mot beslut inger trots allt ett visst hopp inför framtiden. 

SR:s Kulturnyheterna har publicerat en kort sammanfattning av en intervju med Olof Åkerlund i detta ämne med rubrik: Antiken är inget särintresse, där Skolverkets förslag analyseras utifrån ett perspektiv om jämlikhet och integration. Under denna text finns en länk till intervjun i sin helhet, i P1, som är fem minuter lång.

Kulturnyheternas artikel om Åkerlund

Åkerlund har rätt i sitt konstaterade om att ett slopande av antiken och medeltiden ur historieämnet skulle försvåra integration in i det svenska samhället och leda till en ökad ojämlikhet. Åkerlund har också en viktig poäng i sin analys om att just nu är särskilt viktigt att gå tillbaka till rötterna för vår civilisation när demokratin utmanas av nationalism och populism, från både höger och vänster, och sakar i sina grundvalar.  

Officiellt firande av Östtysklands 40 års

dag 1989, ett år innan Berlinmurens fall.

Foto ovan:

Akropolis klippan i Aten.  

Etiketter:

Skolan, Utbildningspolitik, Skolverket, Europa, Antiken, Medeltiden, Renässansen, Reformationen, Skolastik, Den karolinska renässansen, Högmedeltid, Skolastik, Den naturvetenskapliga revolutionen, Aten, Rom, Jerusalem, Platon och Aristoteles, Stellan Arvidsson, Förbundet Sverige-DDR, Anders Piltz, Den västerländska civilisationen, Matematik, Filosofi, Konst, Litteratur, Den naturvetenskapliga revolutionen, Niels Bohr, Albert Einstein,