Det är väldigt tydligt att Vladimir Putin och Kreml nu på allvar sätter sina planer i verket om att rasera den ordning för fred, säkerhet och samarbete i Europa som byggdes upp efter det kalla krigets slut. Tecknen har varit många. Vi minns alla det ryska anfallet på Georgien, ockupationen av Krim samt östra Ukraina. Putins agerande i Belarus och vad han har övertalat sin lyd regim i Minsk att utföra utmed sina gränser till Polen och Litauen. Eller den "hjälp" som Moskva nu ger åt det despotiska styret i Kazakstan. Den aktuella krisen med ett aggressivt vapenskrammel och en väldig truppsammandragning utmed gränsen till övriga Ukraina är ett led i en tydlig händelseutveckling med målsättning att återskapa ett nytt Moskva-välde av det slag som Sovjetunionen engång var. Och för att uppnå detta övergripande mål förstår Putin och hans folk att då måste man kväsa Ukraina en gång för alla.
Foto från Mariupol den sista större stad
som Kiev håller i östra Ukraina.
Men varför finns denna strävan efter konflikt i Moskva? En rad faktorer har lett till den utveckling som nu kan ge oss ett storkrig i Europa i morgon. Ett krig som inte bara kommer att påverka Ukraina eller de baltiska staterna utan också kommer att påverka samtliga nationer i Europas östra och norra delar. Och naturligtvis även oss i Sverige. Vi kan inte alls vara säker på att vi även denna gång kan komma undan ett krig som drabbar flera av våra grannländer. Nato medlemskap nu tack!
Ukrainska stridsvagnar vid Mariupol.
Det finns flera aktuella politiska- ekonomiska orsaker, men även grundläggande sociala- samt kulturella skäl till varför den uppkomna situationen är så allvarlig som den nu är. En viktig psykologisk orsak är att regimen i Kreml inte känner sig säker nationellt. Med all rätt. Kretsen runt Putin oroar sig för en växande opposition mot korruption och protester mot ett samhälle i förfall. Tänk om vi i Sverige, likt Ryssland, hade haft en fallande medlivslängd under de senaste 20-30 åren, ökad social utslagning, en utbildningssektor och en hälso- och sjukvårdssektor som helt har fallit samman?
Rysk kravallpolis upplöser en demokrati
demonstration i Moskva.
Skridskobana i Moskva.
Den växande folkliga kritik mot denna kleptomaniska ordning oroar Putin själv (som nu är en världens rikaste personer) och hans krets. En oro som bland annat resulterar i en mer hårdhänt och desperat attityd inåt och och utåt. Förmodligen inser Putin och hans krets att vid en lyckad folkresning får man fly landet för att överleva. Denna oro och rädsla har den ryska oppositionen fått känna av i ökad omfattning under senare år. Det har t o m offentligt erkänns av Kreml att regimens ledning oroar sig över att unga influeras av västerländsk populärkultur och andra västliga värderingar. Denna oro är nog befogad i större städer som Moskva och i Sankt Petersburg, vilket jag själv har kunnat notera på plats. Detta förklarar bland annat de väldigt hårda tag mot organisationer som Memorial (som bl.a. dokumenterar övergrepp under Sovjettiden) och oppositionella som politikern Aleksej Navalnyj eller de politiska mord som genomförs på order från Kreml bland annat mot journalisten Anna Politkovskaja och politikern Boris Menzov. Putins väg till makten, hur hans styre har utvecklats i en alltmer auktoritär riktning och hur detta har utarmat Ryssland skildras på ett förtjänstfullt sätt i Cathrine Beltons mästerverk: Putins krets. Läs gärna denna bok. Den finns i bokhandeln och kan beställs bl.a. på Adlibris.
Catherine Belton och omslaget till hennes bok.
En annan aspekt som märkligt nog få har uppmärksammat i Sverige men mycket mer på annat håll bl.a. i Storbritannien, i USA och i Danmark är det faktum att i Moskva aldrig i själva verket erkände de värderingar om en internationell ordning baserad på folkrättens principer som redan slogs fast under den Europeiska Säkerhetskonferensen (Helsingforskonferensen) under 1970-talet. En ordning som bland annat innebar ett förbud emot att förändra gränser med våld eller genom påtryckningar samt hot i Europa. Detta innebar också att varje nation fick rätt att själv få bestämma över sin utrikes- och säkerhetspolitik. Sovjetledarna skrev på för att man var i akut behov av ekonomisk hjälp. I flera större städer hade hunger kraveller brutit ut, bl.a. i Minsk och i Kiev, och i Kreml visste man att sovjet-väldet var i gungning. Förmodligen trodde den tidens kommunistiska ledning att man i praktiken inte skulle behöva leva upp till dessa krav. Då som nu, men även under Boris Jeltsins mer liberala styre, fanns i det ryska samhället en stark attityd om att Moskva har en historisk rätt att styra över hela Östra Europa och över de muslimska republiker som ingick i Sovjetunionen. Ett arv som går tillbaka när Konstantinopel intogs av turkarna på 1400-talet. De ryska tsarerna gjorde anspråk på att vara de östromerska kejsarnas lagtima efterföljare. Och en övertygelse om att Moskva var ett tredje Rom. En tradition som Putin har tagit upp som en historisk sanning vilket anses ge Ryssland rätt att styra över gamla Östrom.
Sovjets ledare Brezjnev och USA:s president
Ford träffas i Helsingfors 1975 för att skriva under
avtalet om fred, samarbete och säkerhet i Europa.
Som senare resulterade i bildandet av
den Europeiska säkerhetsorganisationen
OSCE.
Att ett samhälle, en nation, ett folk, kan styras utifrån religiösa- och kulturella värderingar som hämtas ända bort från antiken har vi vårt moderna, sekulära och i huvudsak tämligen kulturlösa svenska samhälle svårt att ta till oss. Vi har svårt att förstå hur djupt denna nations dramatiska historia påverkar den ryska folksjälen än i dag. "Glöm inte att Ryssland alltid är Ryssland och så vill förbi", är en klok sammanfattning från Henry Kissinger, f.d. amerikansk utrikesminister.
Henry Kissinger USA:s
utrikesminister 1973-79.
Kissinger var född i Hamburg, i en judisk familj,
som flydde till USA efter att
nazismen och Adolf Hitler kom till makten.
Att mongolernas erövring, det enväldiga tsarväldets despotiska styre, dess avskaffande, ett inbördeskrig, Lenins- och Stalins terror, väpnade konflikter mot flera islamiska grannfolk, flera revolutioner, deltagande i två världskrig, sovjetväldets kollaps, införande av en helt ny och en för rysk tradition främmande ekonomiskt system med marknadsekonomiska inslag har skapat ett samhälle som har präglats av en kultur och av en politisk tradition som är väldigt annorlunda än vår egen. Detta är en viktig faktor som vi måste börja ta till oss i väst. Att vi i vårt svenska samhälle har svårt att förstå detta arv. Är enkelt att förstå. Och är väldigt tydligt. Men denna brist på kunskap utgör en allvarlig fara för alla som vill försöka förstå vår granne i öster. Några svenska så kallade "Slavofiler", Rysslands kännare och rysk språkiga forskare som Kristian Gerner och Per-Arne Bodin har skrivit om detta kulturella arv.
Professor Kristian Gerner med omslaget
på hans läsvärda bok om Sovjetunionens
skendöd.
Men vad konkret innehåller detta arv? Vilka grund har denna historia av en annorlunda och ifrån övriga Europa avvikande kultur? Ett åtskiljande som börjar redan i senantiken. En viktig faktor är att Ryssland aldrig kom att påverkas av den europeiska antiken. Kievriket, nuvarande västra Ryssland, Ukraina
och Belarus (Vitryssland), som kristnades från Bysans från mitten av 800-talet,
kom, till skillnad emot övriga delar av Östrom, att anta en antik kyrkoslaviska
(fornkyrkoslaviska) som religiöst- och intellektuellt språk i stället för
grekiska (nuvarande kyrkoslaviska är en moderniserad variant). Detta språk
byggde på den grekiska dialekt som talades i nordvästra Grekland (området runt
nuvarande Thessaloniki under 800-talet) och den sydslaviska som talades i de
sydöstra delarna av nuvarande Bulgarien.
Ortodoxa präster bär en ikon
med Kyrillos och Methodios
Kyrkoslaviska utarbetades av Kievrikets två apostlar Kyrillos (†869) och Methodios (†885). Bibeln kom senare att översattes från grekiska till detta språk av deras lärjungar. Denna missionsgärning kom att prägla samhällsutvecklingen i östra Europa. Präster och munkar kom inte, till skillnad emot i övriga ortodoxa kristna områden, att läsa och studera Bibeln på grekiska. Genom detta val av språk blev det antika arvet inte kulturellt tillgängligt i Kievriket. Ukraina och Belarus kom senare att påverkas av en västeuropeisk kulturell tradition, bakvägen, genom ett polskt och ett litauiskt inflytande som man periodvis kom att lyda under. Båda dessa nationer kom – tillskillnad mot Ryssland som fick en kristenhet som inte påverkades av arvet från Aten eller Rom – att påverkas av arvet från antiken. En historisk skillnad som ännu har betydelse för politik, religion och kultur i dessa tre nationer. Och som, i nutid, har skapat motsättningar mellan dessa tre slaviska nationer.
Ett exempel på Kievrikets kristnande.
Den nyligen renoverade Sofia katedralen
i Kiev.
Att Ryssland med denna kulturella bakgrund ställer sig väldigt främmande inför grundläggande västerländska värderingar som demokrati, rättsstatens principer och en rad andra uttryck av grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter är inget att förvånas över. Resonemang om internationell rätt står man också helt oförståelse inför. Ryssen i gemen både fascineras av oss i väst. Imponeras av vår levnadsstandard och vår tekniska utveckling. Men många känner också ett förakt för vad som uppfattats vara en dekanat, en omoralisk och en förslappad västkultur. Inte minst inom säkerhetsorganen som har sina rötter inom sovjets styrets KGB är detta förakt starkt. Och det är denna krets och dess värderingar som har präglat Putin djupt.
Putin på en officiell tillställning
med KGB:s efterträdare FSB.
Vi måste sluta vara naiva om Ryssland. Och förstå deras beundran för makt och vilja att styra. Samt ta till oss deras förakt för svaghet och obeslutsamhet. En kraftfull och en verklig upprustning nu är ett måste för Europas demokratier. En Nato anslutning är väldigt brådskande för Sveriges och för Finlands del. Men redan i dag kan regeringen snabb inkalla riksdagen och ta ett beslut om en Nato-option precis som Finland redan har gjort. I Stockholm måste man börja att agera nu. För i morgon kan det vara för sent.
Politiken som börja leverera resurser till försvaret.
Och ta nödvändiga beslut om Nato-option och medlemskap.
ÖB Micael Bydén och försvarsminister
Peter Hultqvist (S).
Foto överst:
Putin med en Ukraina karta i bakgrunden.
Etiketter: Ryssland, Vladimir Putin, KGB, FSB, Ukraina, Mariupol, Micael Bydén, Peter Hultqvist, Moskva, OSCE, Europeiska Säkerhetskonferensen, Helsingforskonferensen, Krim, Kievriket, Polen, Litauen, Kazakstan, Sovjetunionen, Nato, Nato-option, Kreml, FN, EU, Henry Kissinger, Cathrine Belton, Kristian Gerner, Per-Arne Brodin, Östrom, Finland, Kyrkoslaviska, Kyrillos, Methodios, Boris Jeltsin, Memorial, Aleksej Navalnyj, Anna Politkovskaja, Boris Menzov,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar