Hur (S) och dess ledning skall hantera en växande antisemitism inom sina led? Är en fråga som under senare tid har blivit alltmer aktuell inom partiet. Det är uppenbart att kretsen kring Stefan Löfven och hans efterträdare Magdalena Andersson känner en växande oro och irritation över utvecklingen inom sitt associerade förbund för Tro och Solidaritet (tidigare Broderskapsrörelsen). Troligen känner även partiledningen en ovilja över hur kvinnoförbundet, studentförbundet och HBTQ-socialdemokrater har utvecklats. Tro och solidaritet har likt förbundet för partiets mer dogmatiska vänster och så kallade Juholtister, Reformisterna, i ett allt högre tonläge, både internt som externt, kritiserat partiets utveckling och praktiska politik. Inte minst Januari överenskommelsen (Jöken) med Centern och Liberalerna har väckt ont blod.
Tro och Solidaritet som tidigare var en organisation inom partiet för aktiva kristna inom svenska kyrkan och olika frikyrkor men har alltmer utvecklats till att bli en vänstersocialistisk kamporganisation på en allmän kulturrelativistisk grund. Där allt färre kristna väljer att vara aktiva samtidigt som ett snabbt växande antal muslimer och rent av personer med en tydlig islamistisk övertygelse har kommit till. En annan grupp som anslutit sig är flera personer med förflutit i olika marxistiska- och kommunistiska sekter som t.ex. KPML-(r) nuvarande Kommunistiska Partiet. T.ex. Ulf Bjerreld. Tro och Solidaritet har bl.a. utvecklat ett nära samarbete med Sveriges Muslimska Råd och dess studieförbund Ibn Rushd. Förbundet har bl.a. också engagerat sig i Skepp till Gaza-rörelsen och uttryck ett stöd för Hamas och den Palestinska myndigheten (PLO) när dessa och andra kritiseras för antisemitism och brott mot mänskliga rättigheter.
Det väckte ingen förvåning att Tro och Solidaritet har
vägrat uttala stöd för Lars Vilks
och ta avstånd från det islamistiska hot som hängt över honom. Snare tvärt om.
Har hans person och Vilks konst fördöms. Det är tydligt att (S)-partiledning nu
tycker att måttet är rågat. I ett förslag till sin kongress föreslås att
samtliga associerade förbund inom partiet med undantag av ungdomsförbundet
(SSU) skall förlora sina adjungerande platser inom det Verkställande Utskottet
(VU) som är partiets högsta beslutande organ mellan partikongresserna. (VU) kan
närmaste liknas vid partistyrelsens styrelse. Dess arbetsutskott och dess
presidium. Detta förslag kommenteras i en
läsvärd artikel av Johan Westerholm
på Ledarsidorna. Hans artikel är
publicerad under rubrik: ”Tro och Solidaritet mobiliserar genom att
ta på sig offerkoftan.”
Här kan du läsa Westerholms artikel
Förutom partiets kongress i Göteborg den 3-7 november finns två anledningar till varför partiledningen vill göra rent med antisemitism och islamism inom (S). Det har blivit alltmer uppenbart att detta har givit (S) och Sverige ett dåligt rykte i västvärlden som man vill bli av med. Troligen har detta lett till att partiet förlorat väljare till både (SD) som till borgerliga partier. Stefan Löfven vill likt en av sina föregångare Göran Persson (som var medveten och tydlig mot alla former av antisemitism) få ett positivt slut på sin tid som statsminister och regeringschef. Få sluta med glans och lite ryggdunkningar på den internationella scenen. Med detta syfte har regeringen inbjudit till en stor internationell ihågkomst av Förintelsen i Malmö den 13 oktober. Inför detta arrangemang, där bland annat Israels president Isaac Herzong kommer att närvara, gjorde troligtvis partiledningen en analys om att någonting måste göras som tydligt makerar ett omtag inom partiet.
Malmö har säkert valts ut med tanke på att denna stad har tydligt utmärkt sig som antisemitismens högborg i Sverige. Där stadshusets S-märkta ledning tillsammans med sina vänster allierade under årens lopp gjort flera grova klavertramp. Där (S) starke man i staden under flera årtionden Illmar Reepalu särskilt utmärkte sig genom att uttala tydliga antisemitiska synpunkter som t.ex. sitt uttalande om att Malmös judiska befolkning först tydligt måste ta avstånd från statens Israels politik på ockuperade områden innan man kan förvänta sig något stöd från Malmös politiska ledning. Eller när SSU har ordnat demonstrationer tillsammans med Hamas och skanderat islamistiska antijudiska slagord på Malmös gator och torg. Man kan hoppas att partiledningen i Stockholm nu sätter tumskruvar på sitt folk i stadshuset och gör klart att ett fortsatt flörtande med stadens snabbt växande muslimska befolkning för att behålla makten i fullmäktige inte okritiskt kommer att accepteras. Hoppas kan man ju alltid. Utvecklingen av en växande och delvis politiskt legitimerad antisemitism i Malmö fick både Bush den yngres och Obamas administrationer att skicka var sin emissarie till Malmö.
En annan anledning till att tålamodet börjar ta slut med Tro och Solidaritet inom partiledning och på partihögkvarteret på Sveavägen är en ökad motvilja mot att fortsatt engagera sig politiskt inom Svenska kyrkan. Vilket är en sund reaktion inte minst med tanke på att Svenska kyrkan numera endast är ett frikyrkosamfund bland andra t.ex. Katolska kyrkan, Pingströrelsen och Missionsförbundet, vilket avspeglas i att Trossamfundet Svenska Kyrkan numera det officiella namnet på kyrkan. En viktig roll för Broderskapsrörelsen var tidigare att utgöra den del av partiet som ansvarade för (S) politik inom Svenska kyrkan och som ansvarade för att rekrytera kristna till partiet.
I allt detta ligger nog också en allmän ökad ovilja och ointresse för kristna eller religiösa frågor överlag inom partiet. Just denna aspekt på konflikten mellan partiledning och Tro och Solidaritet tar Per Ewert upp en i ledare i sin tidning Världen i dag. Där han bland annat också analyserar situation utifrån att (S) har tappat stora medlemsskaror under senare år. En utveckling som gör att de associerade förbunden blir mindre viktiga av rent sociologiska skäl. Färre medlemmar ger en minskad tyngd inom partiet som i sin tur minskar intresset för partiledningen att gå förbunden till mötes. Och detta kan Ewert ha helt rätt i. Hans artikel är publicerad under rubrik: ”Viktig drabbning om religion inför S-kongress.”
Det är bara att hålla med Ewert om att de politiska partierna skall lämna Svenska kyrkan i fred. Han också rätt i sin uppfattning om att ett uppbrott från Tro och Solidaritet utgör en välsignelse och är ett klokt beslut både för (S) som för svensk politik i stort.
Etiketter: Socialdemokraterna, (S), Antisemitism, Islamism, Tro och Solidaritet, Broderskapsrörelsen, SSU, Malmö, Ledarsidorna, Johan Westerholm, Stefan Löfven, Magdalena Andersson, Illmar Reepalu, Per Ewert, Världen i dag, Reformisterna, Julholtister, Jöken, Sveriges Muslimska Råd, Ibun Rushd, Hamas, PLO, Lars Vilks, Svenska kyrkan, Ulf Bjerreld, Isaac Herzog, Förintelsen, Förintelse konferens,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar