På liberala idéinstitutet Frivärlds hemsida har Margareta Barabash publicerat en tankvärd debattartikel under rubrik: ”Kläder skall inte göras av slavar.” Denna uppfattning är naturlig för de allra flesta i västerlandet. Men denna övertygelse delas inte av alla. I sin artikel tar Barabash upp detta viktiga ämne utifrån hur den internationella modevärlden fegar när det gäller att stå upp mot att kommunist regimen i Kina använder slavarbetare inom t.ex. sin bomulls- och textilindustri. Och när ledarna i Beijing blir sura för att deras brott mot mänskliga fri- och rättigheter kritiseras så viker de västerländska företagen ner sig sig. Svenska H&M nämns som ett exempel bland flera.
Här kan du läsa Barabush artikel i Frivärld
Men det finns hopp trots allt. I längden blir det allt svårare för H&M och andra modeföretag att dölja att regimen i Kina målmedvetet använder tvångsarbete i en medveten strategi för att trycka tillbaka olika minoriteter t.ex. uigurer (ett muslimsk folk) i Xinjiang (Östturkistan). Tibetaner, laoter, vietnameser och flera andra icke kinesiska folk förtrycks på liknande sätt. Flera religiösa minoriteter, än muslimer, blir också utsatta för systematiskt förtryck till exempel kristna, buddister och Falu Gong anhängare. Politisk opposition t.ex. människorättsaktivister och demokratirörelsen i Hong Kong blir också utsatta för grova människorättsbrott.
En man från en östturkiska majoriteten i Xinjiang.
Jag delar Barabashs uppfattning att vi konsumenter helt enkelt måste vägra att köpa kläder med bomull från Xinjiang eller att använda kol och uran från kinesiska gruvor så länge politiska- och religiösa slavar används. Sedan kan vi konsumenter sätta press på H&M och andra om att de företag som inte i sin produktion och i sin marknadsföring är tydliga med att man vägrar att medverka till slaveri. Är företag som vi inte vill handla med och därför inte kommer att köpa varor av. Och denna konsumentmakt är det hög tid att vi börjar att använda oss av nu.
Barabash nämner den svensk-kinesiska modeskaparen Louise Xin. Att Xin har vägrat att kompromissa med sitt samvete och påtala förhållanden i Kinas bomull- och textilindustri hedrar henne. Hon utgör ett föredöme för oss alla genom att hon använder sitt goda namn i den internationella modevärlden för att kämpa för olika minoriteters rättigheter i Kina. Xin är liksom Barabash tydlig med att vi alla skall vägra sätta kläder på våra kroppar som direkt eller indirekt har tillverkats av slavar.
Likt Barabash anser jag att det är viktigt att EU likt USA tar fram en medveten strategi för att hjälpa tillverkare, handlare och förmedlare av varor som blir utsatta för kinesiskt missnöje och politska motåtgärder. Här kan Sverige med fördel ta ett första steg och redan nu ta fram en handlingsplan för hur enskilda företag kan få stöd och tycka på inom EU. Men detta skall vi nog inte förvänta oss med vår nuvarande utrikesminister Ann Linde (S) och den regering hon är medlem av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar