I Expressen har Joel Halldorf kulturskribent och docent i kyrkohistoria skrivit en klok analys i form av hur ett annorlunda nyårslöfte kan bevara demokratin, utveckla samhället och ditt själsliv. Hans artikel publiceras med tänkvärd rubrik: Rädda den liberala demokratin - gå i kyrkan.
Halldorfs artikel
Mässa med påve Franciskus I.
Det krävs ett stort mod att skriva en artikel i svensk riksmedia som vågar ta upp ett försvar för den kristna tron tillsammans med den kristna traditionen och framhålla dess betydelse för demokratin och vår civilisation. Men Halldorf vågar och det ska han ha ett erkännande för. I det svenska kulturlivet och i vår offentliga debatt som kännetecknas av olika slags kulturradikalism och förakt för traditionella värderingar upplevs Halldorfs tankar som märkliga. I det svenska samhället som sedan mitten av 1800-talet i allt högre grad har kommit att präglats av Teofobi (=Gudsrädsla) saknar flertalet (även akademiker med utbildning inom humaniora) grundläggande kunskaper om den kristna traditionen. Kunskaper som trots allt var naturliga för flertalet medborgare fram till Andra världskriget.
Metodistkyrka i norska Tromsö.
Halldorf har rätt i sitt påpekande om att religion, kyrka och tro faktiskt är ett socialt kapital som bygger upp och bevarar en tillit mellan medborgarna och mellan medborgarna och samhället. Jag har kommenterat just detta i ett tidigare inlägg på denna blogg där jag tar upp de så kallade Kommunitarianerna (en riktning inom filosofi och samhällsvetenskap) som under 1980-1990 talen presenterade tankar på ett mer socialt och ett mer mänskligt samhälle som byggs upp av ett socialt kapital som skapas genom att medborgarna deltar i samhällets små, nära och ursprungliga gemenskaper. Där familj och kyrka är centrala för det kitt som bygger upp tillit i ett samhälle.
Du kan läsa mitt inlägg här
Syskon målande av den norska målaren
Peder Severin Krøyer.
Halldorf har också rätt i sina analys om att begrepp som familj, hembygd, byalag, församling, kyrka och religion är en blind fläck för liberaler. Men det är det också för socialister. Och detta borde Halldorf ha nämnt i sin artikel. Både liberaler och socialister är kallsinniga eller direkt fientliga till kristendom och andra traditionella värderingar för att de upplevs stå emot det moderna samhällsbygget. En utopi om ett kommande jordiskt paradis. Som trots att det uppfattas olika av socialister och liberaler innehåller flera gemensamma drag. Misstänkliggörande av det förflutna och en idyllisering av framtiden är ett exempel. En ensidig betoning av materiella och ekonomiska värden utöver kulturella, historiska, sociala, andliga och religiösa värden är ett annat gemensamt drag.
Barn i koncentrationslägret Auschwitz-
Birkenau, vid befrielsen januari 1945.
Trots att historien har lärt oss vad detta kan leda genom nazismens och kommunismens illdåd, så lever och fodras, märkligt nog, denna utopi fortfarande i Sverige. Det är faktiskt så som Halldorf antyder i sin artikel att demokratin i längden får svårt att överleva utan en gemensam moral och en etik som förankras i absoluta värden utanför individen och den egna gruppen. Förnekas detta får vi som i stället nationalism, populism, rasism, antisemitism, islamism, individuell egoism. Trump, Brexit, Hamas, Hizbollah, Farage, Stalin, Mao, Le Pen, Wilders, Kaczyński, Úrban och Hitler har mer gemensamt än vad man först kan tro.
Nigel Farage 2009.
Etiketter:
Joel Halldorf, Kyrka, Tro, Kristendom, Nyårslöfte, Kommunitarianerna, Socialister, Liberaler, Sverige, Antisemitism, Brexit Donald, Nigel Farage, Josef Stalin, Mao de-Tung, Geert Wilders, Adolf Hitler, Victor Ùrban, Jarosław Kaczyński, Mariane Le Pen, Teofobi, Gudsrädsla, socialt kapital, Hamas, Hizbollah,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar