Den falska myten om 1968

Författaren Henrik Berggren avslöjar den falska myten om året 1968. Berggrens bok "68" är intressant av flera skäl. Jag gillar hans ambition om att skildra hur vanliga ungdomar tänkte och levde sina liv då.

Denna ambition lyckas Berggren att uppnå. Författaren har rätt i sin analys om att trots att maoismen och övriga delar av den så kallade studentmarxismen senare har fått ett stort inflytande så var dom då en minoritet.

Med rätta framför Berggren i en intervju med Sveriges Television: 

Utbildningsminister, senare

statsminister, Olof Palme (S),

på kårhuset, Stockholms

universitet 1968.

"Ja, för långt ifrån alla sjöng kampsånger, klädde sig i Mah-Jong-kläder i manchester, var sexuellt experimentella och gjorde ungdomsrevolt."

Anna-Lena Löfgrens ”Lyckliga gatan” toppade listan över mest sålda skivor. Pingströrelsen hade det året 90.000 medlemmar – jämfört med den maoistiska organisationen KFML:s 700. Och nästan hundra procent av de unga tyckte att de hade hyfsat goda relationer med sina föräldrar, enligt en Sifo-undersökning.

– Det är såklart vi måste skriva om kårhusockupationen, Båstad och FNL-rörelsen och allt, men jag vill också skriva om dem som inte deltog eller var på andra sidan, säger Henrik Berggren."

Kravaller i Båstad inför tennismatchen
i Davis Cup mellan Sverige och Rhodesia
(nuvarande Zimbabwe).

Artikel med Berggrens och hans bok i SVT Nyheter



Författaren Jan Myrdal dogmatisk
maoistisk socialist, en av studentmarxismens
mest kända förespråkare.
Till skillnad mot flera andra marxister
har Myrdal vägrat att göra avbön
och ta avstånd från kommunismen.
Initiativtagare till Leninpriset
och Marxistiska biblioteket.

Men det är som Berggren framhåller märkligt att en minoritet av den tidens ungdomar har kunnat få ett stort genomslag för sina idéer ändå in vår tid. Studentvänsterns makt på lärar-och sociahögskolor, journalistutbildningar, teologiska-och juridiska fakulteter förklarar den kraftiga vänsterdominans som har präglat det offentliga livet i Sverige sedan dess. Trots kommunismens kollaps, berlinmurens fall, massakern på Himmelska Fridens Torg och Sovjetväldets sönderfall.    

I 68 berättar Berggren initierat i åtta essäer och med över 140 bilder lustfyllt om ungdomsrevolt, konst och litteratur, om studentliv, fritid och arbete, religiösa strömningar och om det politiska efterspelet av den svenska ”revolutionen”. Detta är den kanske mest heltäckande boken om det svenska 1968.

Du kan beställa Berggrens bok här på Adlibris

Demonstration i Lund 1969.

Foto ovan:
Olof Palme möter vänster studenterna på
kårhuset 1968.

Etiketter:

Jan Myrdal, 1968, Maoism, Henrik Berggren, 68, Studentvänster, Studentmarxism,