Despotialliansen möts i Helsingfors

I dag, måndagen den 16 juli träffar Donald Trump Vladimir Putin i Helsingfors. Det finns anledning att vara bekymrad. Frågor om Trump tänker offra Nato, Ukraina och Europa för hålla sin store idol på gott humor, ställs av många européer. Trumps despotiallians med Putin utgör en verklig fara för den internationella säkerhetsordning som givit oss européer demokrati och välstånd sedan Andra världskrigets slut 1945. 

 
Professor Erik Åsard.

Erik Åsard professor emeritus  i Nordamerika studier vid Uppsala universitet har analyserat Trumps relation med Putin i en läsvärd artikel på DN Kultur som är publicerad med rubrik: "Toppmötet en sammankomst mellan två lögnhalsar."

Åsards artikel på DN Kultur

Åsards artikel inleds med följande analys:

"Det säger mycket om Trump att han föredrar Vladimir Putins sällskap framför de demokratiskt valda ledarna för G7-länderna och EU. De två presidenterna talar samma maktspråk och är mer intresserade av att utpeka fiender än att utforma praktisk politik.


Foto från ett extra sammanträde med G-7 2014
som hade sammankalats till följd av Rysslands
annektering av Krim.  

Trumps föreställningsvärld svämmar över av fiender som det ständigt gäller att chikanera. Till de särskilt föraktade hör mexikaner, muslimer, svarta från ”skithålsländer” och journalister som han kollektivt utnämnt till ”folkets fiender”, obekymrad om att det uttrycket liksom ”fake news” härstammar från Ryssland. Trump är den förste presidentkandidaten som sagt att han inte skulle godta valresultatet om det gick honom emot, den förste som antytt att hans motståndare borde mördas och uppmuntrat massornas rop på att ”bura in henne”, den förste på över ett sekel som uppmanat anhängarna att fysiskt attackera motsidan och den förste som vidarebefordrat material från fascistiska grupper på sociala medier.


Hillary Clinton (demokrat) som
förlorade presidentvalet mot Trump.

Den republikanska partiledningen och merparten av medlemmarna har haft överseende med förlöpningarna eller instämt i dem. Det är en av de sorgligaste följderna av Trumps valseger."

Åsard avslutar sin artikel med följande slutsats:

"Vad Trump inte förstår är att Putin också vill destabilisera och skapa kaos i USA, som den omfattande ryska cyberattacken i det senaste presidentvalet visade. Hur ryssarna gick till väga visas detaljerat i historikern Timothy Snyders nya bok ”The Road to Unfreedom”, en skarp analys av det auktoritära ledarskapet och urgröpningen av demokratin i Ryssland, Europa och USA under 2000-talet.


Timothy Snyder, professor i
Europeisk historia och författare.  

Snyder citerar Kevin McCarthy, republikanernas majoritetsledare i representanthuset, som före valet i ett ögonblick av klarsyn sade sig vara övertygad om att Trump finansierades av Ryssland. McCarthys kolleger bad honom att vara tyst och behålla dylika misstankar ”inom familjen”. Det ansågs med andra ord viktigare att undvika en skandal för partiet än att avvärja möjligheten att dess kandidat var köpt av utländska intressen, fientliga mot det egna landet."

Gunnar Hökmark (M).

Den moderate EU Parlamentarikern Gunnar Hökmark analyserar mötet mellan Trump och Putin främst hur detta påverkar och kan komma att påverka Sveriges säkerhets- och försvarspolitik.

Hökmarks artikel i DN

I sin artikel publicerad i DN med rubrik: "En avgrund av risker hotar - försvaret måste få akutstöd" analyserar Hökmark Trumps konsekvenser för demokratin och Europa på följande sätt:

" En annan avgörande förändring, som påverkar vår säkerhetsordning, är att Trump ser allt som utbytbart, på bekostnad av principer och allierades intressen. Samtalet med Kim Jong-Un byggde på en blind tilltro till en brutal diktator och ledde endast till att Trump lovade att minska amerikansk truppnärvaro och övningar för att försvara Sydkorea.


Nordkoreas diktator Kim Jung-un.

Därför finns det fog att vara orolig inför konsekvenserna av Trumps möte med Putin i Helsingfors och den fortsatta dialogen dem emellan. Signalerar Trump ett öppet eller underförstått ja till den ryska annekteringen av Krim bryter han inte bara mot amerikanska löften till Ukraina utan mot principen för hela den europeiska fredsordningen. Om Europas säkerhet blir en funktion av en amerikansk president som ignorerar sina allierade till förmån för en despots krav på ändrade gränser öppnar sig en avgrund av risker för Europa och Sverige."

I sin artikel drar Hökmark följande försvarspolitiska analys:


Ett svenskt Gripen plan.

" Sverige bör omgående genomföra en engångsfinansiering av försvaret för att möjliggöra en snabb återhämtning av försummad materielförnyelse. En engångsfinansiering på 40 miljarder kan leda till en fullständig beväpning av flygvapnet med Meteormissilen, behållande av samtliga Gripenplan parallellt med tillförseln av Gripen E. Det kan ge nödvändig grundutrustning för bland annat mörker och skydd, utrustning av kustkorvetter med avancerat luftvärn, utveckling av kustartilleri, fler ubåtar och fartyg i drift samt en påbörjad utveckling av nya ubåtar och långräckviddiga missiler. Förband skulle omgående kunna få Archerhaubitsar och återrekrytering av avgången befälspersonal samt en snabb upprustning av cyberförsvar skulle omedelbart kunna ge ökad försvarsförmåga. Frågan om Patriot luftvärnssystem bör omedelbart ställas mot alternativet Aster med snabbare leverans, lägre pris och bättre prestanda."

Franska Aster 30, SAMP/T radarmodul
(till vänster) och luftvärnsrobot (till höger).

Hökmark avslutar sin artikel med följande säkerhetspolitiska analys:

" Det är i Sveriges absoluta intresse att Nato är starkt, även när Trump försöker underminera Nato. Ett svenskt medlemskap innebär att Nato får ett starkare europeiskt ben och, inte minst, bildar en solid försvarsgemenskap i Östersjön. Bilaterala avtal med USA och andra länder är värdefulla, men ersätter inte ett avtal gemensamt med Natos länder.

Inom ramen för EU bör Sverige sträva efter ett ökat militärt samarbete som innebär ökade möjligheter att förflytta militär trupp, ökad gemensam ledningsförmåga, stärkt industri, gemensamma insatsförband motsvarande dagens stridsgrupper och gemensam övningsverksamhet. Sverige bör vara aktivt i att fördjupa EU:s försvarssamarbete tillsammans med länderna kring Östersjön."


Foto på en svensk stridsvagn 122 (Leopard 2) under
en övning på Gotland. 

I Expressen har Fredrik Sjöhult skrivit en artikel: "Varningen till Sverige- när Baltikum rustar för krig."

Sjöhults artikel i Expressen

I denna artikel skriver Sjöhult bland annat:


"Mötet mellan Trump och Putin i Helsingfors på måndagen sker vid Östersjön där säkerhetsläget förändrats drastiskt efter Rysslands annektering av Krim och aggressionen i Ukraina.


”De baltiska länderna förbereder sig nu brådstörtat för krig.” 


Citatet är hämtat från en rapport som landade på regeringen och försvarsdepartementets bord i mars i år. Den hemligstämplades direkt. Avsändare var FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, och på 73 sidor tecknar den statliga myndigheten en mörk bild av läget runt Östersjön.


Innehållet bedömdes som så känsligt, med tanke på Sveriges förhållande till främmande makt, att rapporten direkt blev sekretessbelagd med hänvisning till att innehållet kunde skada Sverige. Senare har regeringen beslutat att häva en del av sekretessen och mellan det som fortfarande är hemligstämplat står det klart att varningen i larmrapporten bland annat handlar om ett ryskt ”kuppanfall” mot bakgrund av annektering av Krim. 


”Ett kuppanfall kan vara planerat och förberett i förväg, men kan också vara mer improviserat och utlöst av krisdynamik eller förekomsten av ett lockande tillfälle, som fallet var med Krim”, konstaterar FOI i rapporten."

Etiketter:

Europa, EU, Nato, Vladimir Putin, Donald Trump, Säkerhetspolitik, Försvarspolitik, Sverige, Östersjön, Baltikum, Arktis, Ukraina, Krim, Erik Åsard, Gunnar Hökmark, Timothy Snyder, G-7, Fake news, FOI, Totalförsvarets Forskningsinstitut,

  

Högerpopulismens kohandel och demokratisvek

Brittiska The Guardian har en läsvärd artikel om hur Tjeckiens skandalomsusade premiärminister, Andrej Babis, lyckas hålla sig kvar vid makten under en misstroende omröstning i parlamentet, trots anklagelser om att varit agent inom den kommunistiska säkerhetstjänsten StB och vara anklagad för korruption. Babis tog aktiv hjälp av kommunistpartiet, som tack för hjälpen erbjöds platser i regeringen.

Det tjeckiska kommunistpartiet är fortfarande är ett dogmatiskt Marx-Leninistiskt parti långt ut på vänsterkanten. Bl.a. så har detta parti inte tagit avstånd från vad som hände 1968 när den så kallade Pragvåren krossades med hjälp av ryska stridsvagnar. Likt svenska vänsterpartiet är detta parti medlemar av Europaparlamentets kommunistiska grupp. Babis kohandel med kommunistpartiet väcker oro. Att bevara sin makt med hjälp av att släppa in kommunister i regeringen kan uppmuntra andra högerpopulister att följa detta exempel i öst- och central Europa. Det vill säga 1930-talet i repris då höger- och vänsterextremister, i flera länder, var i allians för att största demokratin.
 

Artikeln i The Guardian om Babis kohandel med kommunisterna  

Att det tjeckiska kommunistpartiet fick komma med i regeringen för första gången sedan demokratins återkomst 1989 är anmärkningsvärt. Inte minst med tanke på dåvarande Warszawapakten, under rysk ledning, invaderade Tjeckoslovakien 1968 för att krossa  den så kallade Reformkommunismen. 


Foto från Pragvåren 1968.
Tjeckiska demonstrater vid en utbränd
rysk stridsvagn i Prag.

Detta demokrati svek är ett exempel av flera under senare år hur högerpopulister och kommunister slår sig samman för att undergräva demokratin. Till exempel så röstar extremhöger, t.ex. franska Nationella Fronten, belgiska Valaams Belang, Alternativ för Tyskland, och kommunister  ganska lika i Europaparlamentet t.ex. när det gäller frågor om mänskliga rättigheter, ekonomi och relationerna till Putins Ryssland. 


Gustáv Husák, kommunistpartiets
generalsekreterare 1969-1987.

En annan händelse som borde ha gjort tjeckerna immuna mot kommunism är den demokratiska och fredliga Samvetsrevolutionen 1989 under Vaclav Havels ledning. Med ett kort undantag några månader 1968 var kommunistdikaturen i Tjeckoslovakien från deras maktövertagande efter Pragkuppen 1948 ovanligt hård, även jämfört med övriga kommunistregimer i Östeuropa. Den stalinistiska kommunistledaren Gustav Husák som efter trädde reformkommunisten Alexander Dubcék 1968, styrde med järnhand fram tills 1987 då han tvångpensionerades till följd av en personlig maktkamp inom partiets Centralkommitté. Under dikaturens två sista år styrde Husáks revival Milos Jakes som i stort fullföljde sin föregångares stalinistiska politik. 



Visengradsgruppens premiärministrar 2015. 

Andrej Babis högerpopulism och förakt för organisationer som EU och Europarådet är representativ för övriga ledare för de så kallade Visengardsgruppen (Tjeckien, Slovakien, Polen och Ungern). Babis var under 1980 talet en aktiv medlem i det Tjeckoslovakiska kommunistpartiet. Det finns mycket som tyder på att Babis var rekryterarad av kommuniststatens säkerhetstjänst StB, som tätt samarbetade med KGB, och att Babis har haft regelbundna kontakter med kommunistpartiet efter dikaturens fall 1989.



Dubček (till vänster) omfamnad av Vaclav Havel,
vid en sammankomst på Laterna Magika-teatern i Prag
24 november 1989. Samma kväll avgick hela ledningen
för det tjeckoslovakiska kommunistpartiet.
Detta var första gången som Dubček medverkade i
officiella sammanhang sedan den stalinistiska kuppen
mot hans regim 1968. Dubček blev invald i 
parlamentet 1990, efter första demokratiska valet sedan
1938, för socialisterna och utsågs till talman.  

I en annan artikel i The Guardian tar upp Babis tvivelaktiga förflutna.

The Gaurdians artikel om Babis förflutna


En affisch på Valclav Havel, med orden:
Havel för alltid, Wenceslas torget i Prag,
november 2014, för att fira 25 års jubiléet
av Samvetsrevolutionen.  

Foto ovan:
Andrej Babis tillsammans med Österrikes dåvarande utrikesminister
Sebastian Kurtz, nu förbundskansler.

Etiketter:
Tjeckien, Tjeckoslovakien, Europa, EU, Europarådet, Kommunister, Vänsterpopulism, Högerpopulism, Nationalism, Andrej Babis, Gustav Husák, Vaclav Havel, Pragkuppen, 1948, 1968, Inmarschen i Tjeckoslovakien, KGB, Kohandel, Alexander Dubček, Samvetsrevolutionen, Visengardsländerna, Visengradsgruppen, Slovakien, Polen, Ungern, StB, Pragvåren,   

(S) låter Turkiet bestämma om folkmord

I en artikel i SVT-Nyheter meddelar Turkiets ambassadör i Sverige, Emre Yunt, att han genom direkta kontakter med regeringen har lyckats påverka statsminister Stefan Löfven (S) och utrikesminister Margot Wallström (S) att inte erkänna Seyfo (den etniska resningen och massmord på de kristna minoriteterna: assyrier, syrianer, armenier, pontienska greker och kaldéer) i det sönderfallande Ottomanska riket (dagens Turkiet, Syrien, Libanon, Irak, Iran och Armenien) som ett folkmord. Trots att Löfven lovade just detta i förra valrörelsen och att Sveriges riksdag fattade ett principbeslut om just detta 2010, som det första parlamentet i världen. Då var (S) för. (M) röstade precis som 2017 emot.

Du kan läsa denna artikel här   

I denna artikel kritiserar Ove Bring, professor i Folkrätt och tidigare tjänsteman på UD, regeringens inställning om att denna fråga inte är utredd och vetenskapligt dokumenterad.

Professor Ove Bring.

Man kan misstänkta förutom ett allmänt ointresse och bristande kunskap för minoritetspolitik i stort (vilket tydligt märks när det gäller våra egna inhemska minoriteter t.ex. samer, tonedalsfinnar, gutar och älvdalingar) så kan detta förklaras främst utifrån det faktum att förföljelse och diskriminering främst berör kristna, som nuvarande regering inte gillar särskilt väl och ett kryperi för Turkiet som inte alls vill stödja de kristna befolkningarna i Mellanöstern, utan snarare vill resa ut dem från denna del av världen. "Turkiska" väljare är en viktig grupp för socialdemokratin. Detta gör att (S) undviker att ta konflikt med Erdograns regim. 



Turkiets alltmer maktfullkomliga
presidiet, Tayyip Erdogran.


Det är uppenbart att Turkiet och andra muslimskt dominerade stater i området, nu som då, önskar att kristna och yezidier ska ersättas av muslimer med hjälp av fördrivning. Det är utifrån detta perspektiv man kan förstå folkmordet på områdets icke muslimska befolkning i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet när det Ottomanska imperiet föll samman. Turkiets vägran att ens erkänna detta folkmord har ägt rum (vilket märkligt nog även moderater, centerpartister och socialdemokrater gör) hänger väl samman med den fortsatta diskriminering som dessa minoriteter och kurder drabbas av i dag.


Professor David Gaunt.

Wikipedia har en mycket informativ artikel om Seyfo och folkmordet på de kristna och andra minoriteter i det Ottomanska riket. I denna artikel hänvisas till en bok som jag själv har läst i ämnet av David Gaunt, professor i historia vid Södertörns högskola.

Wikipedias artikel om Assyriska/syrianska folkmordet 

På Adlibris fann jag en annan bok i ämnet av Gaunt som jag tänker beställa. Denna bok: Min mormor från Armenien, har han skrivit tillsammans med Amy Romand.

Gaunts och Romands bok på Adlibris 

Jag kan rekommendera Ove Brings bok: De mänskliga rättigheternas väg: genom historien och litteraturen. Jag har denna bok i min bokhylla. Brings bok är intressant att läsa och går också bra att använda som uppslagsbok.

Du kan beställa Brings bok här på Adlibris



Nuri Sephan Kino (till höger) på
biblioteksmässan i Göteborg 2014. 

På Facebook kommenterar journalisten och författaren Nuri Seyhan Kino detta med följande inlägg:  

"Turkiska regeringen hävdar att den var i kontakt med den svenska för att få den att backa från ett erkännande av folkmordet 1915 och att Löfven lydde. Detta avslöjar SVT idag. Bra att den turkiska ambassadören säger sanningen och inte så som Lövfen och Wallström gör, förvränger och lurar svenska medier och svenska folket. Längre ned i detta inlägg har jag staplat upp fyra andra sådana förhållanden där främmande makt kan ha styrt regeringens agerande.


Assyrier gräver gravar under Seyfo folkmordet 1915-1918.

Bakgrund:

Stefan Löfven ljög för assyrier/syrianer, armenier och greker för att få deras röster, inför valet 2014 påstod han att hans eventuella regering skulle erkänna folkmordet på deras folkgrupper som utfördes i skuggan av 1:a Världskriget.

Här kommer flera andra fall där den svenska regeringen kan ha gått främmande makts ärenden:


Yezidiska män i traditionell klädsel. 

1. Det pågående folkmordet på kristna och yezidier erkänns inte av den svenska riksdagen samtidigt som flera andra länder väljer att göra annorlunda

 2. Kristna och yezidier utvisas till folkmord i Irak medan regeringen kämpar på alla sätt det bara går för att få afghaner att stanna här

 3. Ett särskilt sändebud för religiös frihet utses av regeringen. Bergström som han heter får dock till skillnad mot sina kollegor i andra länder titeln "särskilt sändebud mot islamofobi och antisemitism", kristna och andra utesluts

 4. Svenska regeringen kallar sig världens första feministiska sådan, men lyfter inte ett finger för världens mest utsatta kvinnor så som de yezidiska sexslavarna

Jag har i två decennier rapporterat om den etnoreligiösa rensningen av assyrier/syrianer, armenier, andra kristna och andra icke muslimska grupper i islamdominerade länder. Svenska regeringars och organisationers ageranden har alldeles för ofta misstänkts vara att gå främmande makts ärenden. Visst, vi är en humanistisk stormakt, men det betyder inte att man inte gör skillnad på folk och folk när vår regering agerar humant.


Assyriansk folkdans.

Tack Turkiets ambassadör Emre Yunt för din ärlighet. Svenska regeringar borde lära sig att säga som det är, det skulle göra allt mycket enklare att förstå och förhålla sig till."

   
Ambassadör Emre Yunt.

Nuri Seyhan Kino är journalist, dokumentärfilmare och författare. Född i Turkiet. Kinos familj tillhör den kristna minoriteten och är av assyrisk/syrianskt ursprung. Kinos släkt kommer ifrån Kfar-Shomac, en by som ligger söder om staden Midyat. Flera kristna familjer tvingades lämna Kinos hemby efter att deras egendom togs i beslag av myndigheterna bara för att familjerna var kristna. Kinos föräldrar var gästarbetare i Tyskland i början av 1970-talet. 1974 flyttade familjen, Kino är äldst av 4 syskon, till Sverige. Kino har studerat journalistik vid Poppius Journalistskola. Och var innan dess yrkesverksam som läkarsekreterare. 2010 fick Kino Europarlamentets pris för sin bok: Gränsen om dagen - om ett glömt folkmord, som han skrev tillsammans med David Kushner.  

I Svenska Dagbladet har kristdemokraterna Ebba Bush Thor (partiordförande) och Sofia Damm (utrikespolitisk talesperson) skrivit en artikel där man framför kritik mot regeringens politik ang. förföljelse av kristna. I denna artikel kommenteras en artikel från Margot Wallström i ämnet.

Artikeln av Bush Thor och Damm



Ebba Bush Thor (KD)

Foto ovan:
Ifrån en ekumenisk ceremoni i Armenierns huvudstad Jerevan till ihågkomst för Seyfo folkmordets offer.

Etiketter:
Kristna, Mellanöstern, Turkiet, Ottomanska riket, Folkmord, Etnisk resning, Ove Bring, Nuri Seyhan Kino, Emre Yunt, David Gaunt, Seyfo, Stefan Löfvén, Margot Wallström, David Kushner, Assyrier, Syrianer, Kaldéer, Pontienska Greker, Armenier, Kurder, Etnisk religiös rensning, Nationalism, Turkisk nationalism, Tayyip Erdogran,  Seyfo folkmordet, Libanon, Syrien, Irak, Iran,

Johnson, Davies och brexitpopulismens sönderfall

Gunnar Hökmark (M), svensk medlem av Europa Parlamentet har skrivit en kort men läsvärd inlägg på sin blogg där han kommententerar det som nu sker i Storbritannien efter att flera förespråkare för en hård Brexit lämnar Theresa Mays regering. Hans inlägg är publicerad under rubrik "De slarvar bort det som gjort Storbritannien stort." Jag väljer att publicera hela Hökmarks text.


Hökmarks text på hans blogg

" Storbritannien är nu i en process av politiskt kaos som liknar ett sönderfall där landet inte kan regeras. Konsekvenserna av att lämna EU är för Storbritannien så pass stora att de som brev kampanjen och lovade nya pengar till sjukvård och det mest annat inte vill ta ansvaret för det som följer av utträdet. När ni både David Davies och Boris Johnson lämnar regeringen är det för att de vägar acceptera att konsekvenserna av att lämna är så pass stora att Storbritannien måste få ett mjukt avtal. Konsekvenserna för ekonomi, säkerhet och gemensamt inflytande blir långt större än hetsen mot byråkrati som alltid är lättare ju längre bort någonting är. De vägrar erkänna konsekvenserna av deras kampanj.  

Boris Johnson (Conservative) f.d. utrikesminister.

Boris Johnsson lovade under Brexitkampanjen saker som han dagen efter folkomröstningen erkände inte kunde hållas. David Davies har under förhandlingarna, som han lett, lovat att Storbritannien skulle kunna behålla fördelarna med medlemskapet utan att bli av med det han menade var nackdelarna. Ju närmare Storbritannien kommer ett resultat av förhandlingarnas slut och ett nödvändigt avtal ju mer avslöjande blir verkligheten. Och de väljer att förneka den.


David Davies (Conservative) f.d. Brexit minister.

Därför säger de sig vilja ha ett hårt avtal, för de menar att politiska och ekonomiska konsekvenser som nu blir uppenbara är lika fel som de löften de själva ställde. De kräver cirkelns kvadratur. Men verkligheten är hårdare än kampanjlöften. Och Johnsson och Davies vill inte ta ansvaret för konsekvenserna av sin kampanj. Därför överlåter de till andra att göra det. Det är ynkligt och skadligt för ett land som är ett av Europas viktigaste, under lång tid ledande när det gäller förnuft, ansvar och frihet. Nu slarvas detta bort i populisters talarstolar.  "



Gunnar Hökmark (M).

Jag kan rekommendera tre andra aktuella artiklar om populismens lockelse och fördärv för Europa:


Ulrica Schenström (M)

I Aftonbladet har en annan moderat Ulrica Schenström förbundsordförande för kvinnoförbundet, kommunikationskonsult och f.d. statssekreterare åt Fredrik Reinfeldt, skrivit en debattartikel som har publicerats med rubrik: "Den fria världen håller sakta på att tyna bort". I sin artikel nämner hon Patrik Oksanens debattartikel "Om den sista fria sommaren", som jag har kommenterat på denna blogg.

Schenströms artikel i Aftonbladet


Mitt blogginlägg om Oksanens artikel



Patrik Oksanen, politisk redaktör Hundsvalls Tidning.

I ett annat inlägg på denna blogg tar jag upp populismens lockelser och dess fara relaterat till (SD) och (V) samt vår svenska tradition med tolerans för politisk extremism utifrån liknande tankar som Schenström och Oksanen för fram i sina artiklar.

Du kan läsa detta inlägg här

I Dagens Industri har Mikael Björk skrivit en artikel om Boris Johnson i samband med hans avgång.

Björks artikel om Johnsons avgång

I Dagens Industri har Arvid Åhlund skrivit ett annat inlägg om Brexit utifrån den senaste veckans händelser i London. Hans artikel är publicerad under rubrik: "Detta håller inte - stanna i EU."

Åhlunds artikel om Storbritannien och EU



Westminster Palace, där underhuset sammanträder.

Foto ovan:
Från Undershuset, The House of Commons.

Etiketter:
Brexit, Theresa May, Storbritannien, EU, Europatanken, Europapolitik, Hård Brexit, Mjuk Brexit, Högerradikalism, Nationalism, David Davies, Boris Johnson, Gunnar Hökmark, Ulrica Schenström, Patrik Oksanen,

Gymnasielagen, Afghanamnestin och Schengen

Nu håller Stefan Löfven och den rödgröna regeringen med hjälp av Annie Lööf  och (C) på att ställa det ordentligt för Sverige. I en artikel på sajten Ledarsidorna, med rubrik: "Gymnasielagen kan tvinga Sverige att lämna Schengen samarbetet", analyseras domen från Migrationsdomstolen i Malmö angående den så kallade Gymnasielagen.

En lag som egentligen är en riktad amnesti för 9 200 afghanska män från den iranska minoritetsgruppen hazarer, där flertalet tycks sakna egentliga asylskäl. Gymnasielagen är tveksam ur rättsfilosofisk synpunkt då en ger extra rättigheter för en speciell folkgrupp. Vilket bryter mot den överordnade rättsprincipen om likhet inför lagen. Men ännu viktigare är att denna lag troligen står i strid mot Sveriges åtaganden inom ramen för den fria rörlighet som Schengen sammarbetet inom EU möjliggör. Det blir allt tydligare att Gymnasielagen är en låtsas amnesti. Som Löfven har gått ned på för hålla (MP) och (V) på glatt humör och för att få en chans att splittra Alliansen.



Foto på Löfven regeringen när den tillträde 2014.

Ledarsidornas artikel om Gymnasielagen

Artikelns slutsats om:
"Enda vägen ut för Sverige, om domen står sig, är att antingen riva upp lagstiftningen och därmed dra tillbaka amnestin för de iransk-afghanska hazarerna eller lämna Schengen området och i förlängningen förbereda för ett lämnande av EU." har tyvärr i högsta grad relevans.

Artikelns slutsats om:
"Skulle regeringen välja det senare förenas Sverigedemokraterna med regeringen i EU-politiken. Men av diametralt olika skäl där de ena vill skärpa migrationspolitiken och de andra agerar för att gå tillbaka till den situation som rådde hösten 2015." Har tyvärr också relevans.

I artikeln tydliggörs vilka krav som finns på den enskilde inom Schengen. Krav som regeringen inte tycks känna till eller vilja ta någon notis om. Som Annie Lööf med sin juristexamen ifrån Lund borde kunna förstå och känna till. 

Det är sannolikt att denna dom kommer att prövas Migrationsöverdomstolen. Och det kan inte uteslutas att målet drivs vidare till EU-domstolen i Luxemburg för att pröva om vår lagstiftning står över Schengenavtalet.  I artikeln analyseras just detta: 


Hebbeska Palatset, på Riddarholmen i Stockholm, lokaler för 
Kammarätten som också är Migrationsöverdomstol. 

"Vid vidare utslag från EU, när länder infört inre gränskontroller längre tid än tillåtet, har EU hotat med böter eller sanktioner på något sätt. I detta fall är en rimlig slutsats att Schengenavtalet, med dess krav på att en person inom Schengen området skall kunna göra sin identitet som klarlagd för att kunna söka asyl står över svensk rätt."

I artikeln behandlar de specifika krav som gäller för en medborgare i ett tredje land enligt Schengen.

"Enligt Schengen regelverket ska tredjelandsmedborgare anmäla sin närvaro till de nationella myndigheterna i samband med inresa till Schegenområdet. Detta ska ske i enlighet med den nationella lagstiftningen, antigen direkt med inresan eller inom tre arbetsdagar räknat från inresedagen. Anmälningsplikten omfattar även tredjelandsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat och som reser till en annan medlemsstat inom Schengen området. De sökande är därmed tvingade att anmäla sin närvaro och göra sin identitet som klarlagd för att kunna stanna inom EU."

I artikeln jämförs de krav som ställs på att kunna styrka sin identitet enligt Gymnasielagen med de krav som EU ställer:


Minnesplats i Schengen, Luxemburg,
på den plats där avtalet undertecknades 1985.

"EU ställer högre, och framför allt samma, krav på identitet för att kunna medge medborgarskap. Ett svenskt medborgarskap och svenska identitetshandlingar skulle därmed riskera att värderas lägre i framtiden. Norska Fremskrittspartiet har tidigare kritiserat den svenska handläggningen där svenskt medborgarskap, på oklara grunder, skulle även innebära att de som förvarat ett svenskt medborgarskap även har tillgång till den Nordiska passunionen samt Schengenområdet." 

Frågan är om Löfven och hans närmaste medarbetare på statsrådsberedningen och på partihögkvarteret på Sveavägen har förstått vilka värden som står spel? Det verkar inte så.



Siv Jensen, ordförande för
norska Fremskrittspartiet
och vice statsminister.

Foto ovan:
En av förhörssalarna i EU-domstolen i Luxemburg.

Etiketter:
Schengen, EU, Gymnasielagen, EU-domstolen, Medborgarskap, Idenitet, Asyl, Schengen samarbetet, Schengenavtalet, Fri rörlighet, Migrationsdomstolen i Malmö, Migrationsöverdomstolen, EU-medlemskap, Stefan Löfven, Annie Lööf, Centern, Miljöpartiet, Vänsterpartiet,  Fremskrittspartiet, Siv Jensen

Välj väg (KD)

I dag den 6 juli är det Kristdemokraternas dag i Almedalen. (KD) är ett parti som inte mår bra sedan en låg tid tillbaka. Har detta någon relevans för svensk politik och är det någon som egentligen bryr sig?

   

Ebba Bush Thor (KD).

Jag menar att detta har större betydelse än vad kan tro trots partiets svaga ställning i olika väljarundersökningar. Detta har en betydelse först ur ett maktpolitiskt perspektiv. Åker (KD) ut ur riksdagen blir det omöjligt att bilda en borgerlig regering. Vilket är ett faktum som allmänborgerliga väljare bör bryr sig om. Även om Stefan Löfven lyckas hålla sig kvar med makten efter valet (vilket jag inte tror) så kan inte ett nyval och en eller t o m flera regeringskriser under nästa mandatperiod inte uteslutas. Nästa mandatperiod kommer troligen att bli stökig. I detta kaos kan (KD) vara en tillgång som ett ansvarstagande och som ett seriöst parti.



Stefan Löfven (S).

Men ännu mer betydelsefullt är att utan (KD) så försvinner kristen humanism som ett perspektiv och som ett alternativ från riksdag och regering. Just i en tid när den behövs mer än på flera årtionden. Nazister, höger- och vänsterpopulism tillsammans med islamism sprider nationalism, rasism, antisemitism och klasshat på gator och torg, samhällets olika ursprungliga och opolitiska sammanslutningar som t.ex. familjer, grannskap, andelsföreningar, kooperationer och byalag trängs alltmer undan. Kristofobin breder ut sig och kristna blir utsatta för direkt förföljelse i vårt land. Kristna skolor och andra ideella organisationers möjligheter att få verka inom olika offentlig rättsliga välfärdsystem t.ex. skolor och förskolor ifrågasätts. En verklighet som kristna delar med både judar och muslimer. Men också med organisationer som Länkarna, Röda Korset, Svenska kyrkas Stadsmission och Frälsningsarmen. Allt detta sker samtidigt som växande sociala och politiska motsättningar håller på att slå sönder sammanhållningen i vårt samhälle. 

I just denna situation har en politiskt tradition som starkt betonar samarbete, samverkan och det gemensammas bästa en viktig roll att spela. Eller för att uttrycka saken mer folkligt: en politisk tradition med social trygghet utan socialism, frihet utan individualism och tradition utan nationalism och rasism.


Foto av nazistiska Nordiska motståndsrörelsen
(NMR) från en demonstration i Stockholm 2016.
      
Kristdemokraternas kris har både interna och externa orsaker. (SD): s framväxt har krympt utrymmet för (KD). Externa faktorer som en pågående radikalisering av både (L) och (C), samtidigt med att (M) under Kristersson gått höger påverkar också. De interna faktorerna är både av existentiell och sakpolitisk art. Och bottnar, ytterst  i en partiintern konflikt om vilken roll (KD) ska ha i svensk politik. Men är också en ideologisk motsättning mellan västerborgerliga liberaler som jag benämner (Hägglund falangen) I nuvarande partiledning personifieras denna riktning inom partiet med namn som David Lega, kommunalråd i Göteborg och Jakob Forssmed 1:e vice partiordförande och ekonomisk politisk talesperson. En kristen kulturkonservativ och nationalistisk sinnad högergrupp med namn som Ebba Bush Thor och Andreas Carlsson, gruppledare. Lars Adaktusson, 2 vice partiordförande och EU-parlamentariker, ligger nära denna del av partiet.

En tredje "familj" inom partiet är en kristlig- social grupp som står den kontinentala kristdemokratin nära, t.ex. tyska CDU, irländska Fine Geal, nederländska CDA och CSV i Luxemburg. Riksdagsledamöterna Caroline Szyber och Sofia Damm exemplifierar denna del av partiet. Tidigare partiordförande Alf Svensson och Mats Odell, f.d. kommunikationsminister (i Bildt regeringen), finansmarknadsminister (i Reinfeldts första regering) och under många år vice ordförande och dess för innan partiets internationella sekreterare får räknas till denna tradition inom partiet. Tillsammans med de forna partisekreterarna Ingvar Svensson och Inger Davidson (civilminister i Bildts regering). Detta är en grupp som få anses stå till höger om Hägglund falangen men tilll vänster om de kulturkonservativa. Denna grupp är också mer internationellt och interllektuellt orienterad än övriga delar av partiet.

Alf Svensson (KD).

Denna ideologiska motsättning bottnar delvis i olika synsätt på om (KD) ska vara ett idéparti som söker stöd och legitimerar sin existens utifrån en politisk ideologi (kristdemokrati) och filosofisk grund (solidarism, den kristligt-sociala idétraditionen). Eller om (KD):s roll ska vara utgöra ett intresseparti huvudsakligen för aktiva inom väckelsekristna församlingar och lågkyrkliga inom Svenska kyrkan. Ett protestantiskt intresseparti helt enkelt. Eller möjligen ett allmänt borgerligt högerparti.


I en ambition att hålla sig väl med många, och med flera motstridiga politiska ideal och synsätt på en och samma gång, innebär att (KD) inte riktigt blir vän med någon. Detta gör att politiken också blir otydlig och inte hänger samman.

Moské med minaret i Jordanien.

Några exempel: Att betona religionsfrihet och att politiken och det offentliga skall respektera kyrkors och samfunds frihet och oberoende, hänger inte ihop med tankar på att förbjuda böneutrop från moskéer. Att vara positiv till Sveriges medlemskap i EU (vilket är naturligt för ett kristdemokratiskt parti) och stå upp för Europatanken stämmer dåligt med en ovilja att Sverige kan bli medlem av EU:s bankunion eller av Eurozonen. Ovilja till att bejaka en naturrättslig rättsfilosofi i Sverige hänger inte ihop med ambitionen att införa en författningsdomstol ( båda dessa saker är jag för) att dcentralisera offentlig förvaltning och begränsa statlig makt hänger inte ihop med förslaget på avveckla landstingen och regionerna. Att bejaka den kristligt- sociala personalistiska människosynen, som bl.a. filosofiskt betonar alla människors värde i sig, som partiet gör i sitt idéprogram, hänger inte ihop med relativism inom medicinsk etik eller i kultur. Sprutbytesprogram, passiv dödshjälp eller abort står för helt andra synsätt på människan än personalismen. 


Eurosymbolen.

En annan förklaring till denna förvirrig inom partiet är att kristdemokraterna, som förnärvarande är ett 3 procent parti, tillskillnad  emot t.ex. socialdemokraterna, som är ett 30 procent parti, saknar en livaktig öppen intern partidebatt. Motsvarigheter till socialdemokratiska kritiker som Daniel Suhonen, Göran Greider och Monica Palm, som offentligt granskar från ett vänsterperspektiv, och Widar Andersson från höger, saknas inom (KD).

Daniel Suhonen (S).

(KD), liksom alla andra partier, kan inte komma undan ett existentiellt val med att välja politisk väg. I (KD):s fall står valet mellan utgöra ett kristdemokratiskt idéparti eller vara ett frikyrkligt intresseparti. Partiet måste dessutom också välja mellan ideologierna: liberalism, konservatism och kristdemokrati. Talesättet om att det är viktigare att kunna välja sina fiender än sina vänner har faktiskt mer relevans än vad vi ofta vill tro i vårt konflikträdda land.

Ett parti som är otydlig inför sina medlemmar blir också otydlig inför väljarna. Ett parti som inte vågar välja väg och ta ansvar för sina val får svårt att mötas med respekt och anses trovärdigt. Så (KD) välj väg!

Göran Greider (S).

Mitt svar är blir att (KD) ska vara ett kristdemokratiskt idéparti, ett tydligt center-höger alternativ på den politiska höger- vänsterskalan. Och vara ett parti som legitimerar sin existens, inåt- såväl som utåt, utfrån den kristligt-sociala filosofin och dess syn på människa och samhälle.

Bild ovan:

(KD):s nya partilogga.

Etiketter:

KD, Kristdemokrati, Kristdemokraterna, Almedalen, Ebba Bush Thor, Daniel Suhonen, Göran Greider, Monica Palm, Socialdemokraterna, S, Svensk politik, Borgerlig regering, Alliansen, Ideologi, Politisk ideologi, Liberalism, Konservatism, Kristlig-social idétradition, Nationalism, Individualism, Rasism, Nazism, Antisemitism, Kristna, Judar, Muslimer, Religion, Religionsfrihet, EU, Europatanken, Nato, Euron, Bankunionen, Caroline Szyner, Sofia Damm, Jakob Forssmed, Andreas Carlsson, Göran Hägglund, Stefan Löfven, David Lega, Röda Korst, Läkarna,