(S) låter Turkiet bestämma om folkmord

I en artikel i SVT-Nyheter meddelar Turkiets ambassadör i Sverige, Emre Yunt, att han genom direkta kontakter med regeringen har lyckats påverka statsminister Stefan Löfven (S) och utrikesminister Margot Wallström (S) att inte erkänna Seyfo (den etniska resningen och massmord på de kristna minoriteterna: assyrier, syrianer, armenier, pontienska greker och kaldéer) i det sönderfallande Ottomanska riket (dagens Turkiet, Syrien, Libanon, Irak, Iran och Armenien) som ett folkmord. Trots att Löfven lovade just detta i förra valrörelsen och att Sveriges riksdag fattade ett principbeslut om just detta 2010, som det första parlamentet i världen. Då var (S) för. (M) röstade precis som 2017 emot.

Du kan läsa denna artikel här   

I denna artikel kritiserar Ove Bring, professor i Folkrätt och tidigare tjänsteman på UD, regeringens inställning om att denna fråga inte är utredd och vetenskapligt dokumenterad.

Professor Ove Bring.

Man kan misstänkta förutom ett allmänt ointresse och bristande kunskap för minoritetspolitik i stort (vilket tydligt märks när det gäller våra egna inhemska minoriteter t.ex. samer, tonedalsfinnar, gutar och älvdalingar) så kan detta förklaras främst utifrån det faktum att förföljelse och diskriminering främst berör kristna, som nuvarande regering inte gillar särskilt väl och ett kryperi för Turkiet som inte alls vill stödja de kristna befolkningarna i Mellanöstern, utan snarare vill resa ut dem från denna del av världen. "Turkiska" väljare är en viktig grupp för socialdemokratin. Detta gör att (S) undviker att ta konflikt med Erdograns regim. 



Turkiets alltmer maktfullkomliga
presidiet, Tayyip Erdogran.


Det är uppenbart att Turkiet och andra muslimskt dominerade stater i området, nu som då, önskar att kristna och yezidier ska ersättas av muslimer med hjälp av fördrivning. Det är utifrån detta perspektiv man kan förstå folkmordet på områdets icke muslimska befolkning i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet när det Ottomanska imperiet föll samman. Turkiets vägran att ens erkänna detta folkmord har ägt rum (vilket märkligt nog även moderater, centerpartister och socialdemokrater gör) hänger väl samman med den fortsatta diskriminering som dessa minoriteter och kurder drabbas av i dag.


Professor David Gaunt.

Wikipedia har en mycket informativ artikel om Seyfo och folkmordet på de kristna och andra minoriteter i det Ottomanska riket. I denna artikel hänvisas till en bok som jag själv har läst i ämnet av David Gaunt, professor i historia vid Södertörns högskola.

Wikipedias artikel om Assyriska/syrianska folkmordet 

På Adlibris fann jag en annan bok i ämnet av Gaunt som jag tänker beställa. Denna bok: Min mormor från Armenien, har han skrivit tillsammans med Amy Romand.

Gaunts och Romands bok på Adlibris 

Jag kan rekommendera Ove Brings bok: De mänskliga rättigheternas väg: genom historien och litteraturen. Jag har denna bok i min bokhylla. Brings bok är intressant att läsa och går också bra att använda som uppslagsbok.

Du kan beställa Brings bok här på Adlibris



Nuri Sephan Kino (till höger) på
biblioteksmässan i Göteborg 2014. 

På Facebook kommenterar journalisten och författaren Nuri Seyhan Kino detta med följande inlägg:  

"Turkiska regeringen hävdar att den var i kontakt med den svenska för att få den att backa från ett erkännande av folkmordet 1915 och att Löfven lydde. Detta avslöjar SVT idag. Bra att den turkiska ambassadören säger sanningen och inte så som Lövfen och Wallström gör, förvränger och lurar svenska medier och svenska folket. Längre ned i detta inlägg har jag staplat upp fyra andra sådana förhållanden där främmande makt kan ha styrt regeringens agerande.


Assyrier gräver gravar under Seyfo folkmordet 1915-1918.

Bakgrund:

Stefan Löfven ljög för assyrier/syrianer, armenier och greker för att få deras röster, inför valet 2014 påstod han att hans eventuella regering skulle erkänna folkmordet på deras folkgrupper som utfördes i skuggan av 1:a Världskriget.

Här kommer flera andra fall där den svenska regeringen kan ha gått främmande makts ärenden:


Yezidiska män i traditionell klädsel. 

1. Det pågående folkmordet på kristna och yezidier erkänns inte av den svenska riksdagen samtidigt som flera andra länder väljer att göra annorlunda

 2. Kristna och yezidier utvisas till folkmord i Irak medan regeringen kämpar på alla sätt det bara går för att få afghaner att stanna här

 3. Ett särskilt sändebud för religiös frihet utses av regeringen. Bergström som han heter får dock till skillnad mot sina kollegor i andra länder titeln "särskilt sändebud mot islamofobi och antisemitism", kristna och andra utesluts

 4. Svenska regeringen kallar sig världens första feministiska sådan, men lyfter inte ett finger för världens mest utsatta kvinnor så som de yezidiska sexslavarna

Jag har i två decennier rapporterat om den etnoreligiösa rensningen av assyrier/syrianer, armenier, andra kristna och andra icke muslimska grupper i islamdominerade länder. Svenska regeringars och organisationers ageranden har alldeles för ofta misstänkts vara att gå främmande makts ärenden. Visst, vi är en humanistisk stormakt, men det betyder inte att man inte gör skillnad på folk och folk när vår regering agerar humant.


Assyriansk folkdans.

Tack Turkiets ambassadör Emre Yunt för din ärlighet. Svenska regeringar borde lära sig att säga som det är, det skulle göra allt mycket enklare att förstå och förhålla sig till."

   
Ambassadör Emre Yunt.

Nuri Seyhan Kino är journalist, dokumentärfilmare och författare. Född i Turkiet. Kinos familj tillhör den kristna minoriteten och är av assyrisk/syrianskt ursprung. Kinos släkt kommer ifrån Kfar-Shomac, en by som ligger söder om staden Midyat. Flera kristna familjer tvingades lämna Kinos hemby efter att deras egendom togs i beslag av myndigheterna bara för att familjerna var kristna. Kinos föräldrar var gästarbetare i Tyskland i början av 1970-talet. 1974 flyttade familjen, Kino är äldst av 4 syskon, till Sverige. Kino har studerat journalistik vid Poppius Journalistskola. Och var innan dess yrkesverksam som läkarsekreterare. 2010 fick Kino Europarlamentets pris för sin bok: Gränsen om dagen - om ett glömt folkmord, som han skrev tillsammans med David Kushner.  

I Svenska Dagbladet har kristdemokraterna Ebba Bush Thor (partiordförande) och Sofia Damm (utrikespolitisk talesperson) skrivit en artikel där man framför kritik mot regeringens politik ang. förföljelse av kristna. I denna artikel kommenteras en artikel från Margot Wallström i ämnet.

Artikeln av Bush Thor och Damm



Ebba Bush Thor (KD)

Foto ovan:
Ifrån en ekumenisk ceremoni i Armenierns huvudstad Jerevan till ihågkomst för Seyfo folkmordets offer.

Etiketter:
Kristna, Mellanöstern, Turkiet, Ottomanska riket, Folkmord, Etnisk resning, Ove Bring, Nuri Seyhan Kino, Emre Yunt, David Gaunt, Seyfo, Stefan Löfvén, Margot Wallström, David Kushner, Assyrier, Syrianer, Kaldéer, Pontienska Greker, Armenier, Kurder, Etnisk religiös rensning, Nationalism, Turkisk nationalism, Tayyip Erdogran,  Seyfo folkmordet, Libanon, Syrien, Irak, Iran,

Johnson, Davies och brexitpopulismens sönderfall

Gunnar Hökmark (M), svensk medlem av Europa Parlamentet har skrivit en kort men läsvärd inlägg på sin blogg där han kommententerar det som nu sker i Storbritannien efter att flera förespråkare för en hård Brexit lämnar Theresa Mays regering. Hans inlägg är publicerad under rubrik "De slarvar bort det som gjort Storbritannien stort." Jag väljer att publicera hela Hökmarks text.


Hökmarks text på hans blogg

" Storbritannien är nu i en process av politiskt kaos som liknar ett sönderfall där landet inte kan regeras. Konsekvenserna av att lämna EU är för Storbritannien så pass stora att de som brev kampanjen och lovade nya pengar till sjukvård och det mest annat inte vill ta ansvaret för det som följer av utträdet. När ni både David Davies och Boris Johnson lämnar regeringen är det för att de vägar acceptera att konsekvenserna av att lämna är så pass stora att Storbritannien måste få ett mjukt avtal. Konsekvenserna för ekonomi, säkerhet och gemensamt inflytande blir långt större än hetsen mot byråkrati som alltid är lättare ju längre bort någonting är. De vägrar erkänna konsekvenserna av deras kampanj.  

Boris Johnson (Conservative) f.d. utrikesminister.

Boris Johnsson lovade under Brexitkampanjen saker som han dagen efter folkomröstningen erkände inte kunde hållas. David Davies har under förhandlingarna, som han lett, lovat att Storbritannien skulle kunna behålla fördelarna med medlemskapet utan att bli av med det han menade var nackdelarna. Ju närmare Storbritannien kommer ett resultat av förhandlingarnas slut och ett nödvändigt avtal ju mer avslöjande blir verkligheten. Och de väljer att förneka den.


David Davies (Conservative) f.d. Brexit minister.

Därför säger de sig vilja ha ett hårt avtal, för de menar att politiska och ekonomiska konsekvenser som nu blir uppenbara är lika fel som de löften de själva ställde. De kräver cirkelns kvadratur. Men verkligheten är hårdare än kampanjlöften. Och Johnsson och Davies vill inte ta ansvaret för konsekvenserna av sin kampanj. Därför överlåter de till andra att göra det. Det är ynkligt och skadligt för ett land som är ett av Europas viktigaste, under lång tid ledande när det gäller förnuft, ansvar och frihet. Nu slarvas detta bort i populisters talarstolar.  "



Gunnar Hökmark (M).

Jag kan rekommendera tre andra aktuella artiklar om populismens lockelse och fördärv för Europa:


Ulrica Schenström (M)

I Aftonbladet har en annan moderat Ulrica Schenström förbundsordförande för kvinnoförbundet, kommunikationskonsult och f.d. statssekreterare åt Fredrik Reinfeldt, skrivit en debattartikel som har publicerats med rubrik: "Den fria världen håller sakta på att tyna bort". I sin artikel nämner hon Patrik Oksanens debattartikel "Om den sista fria sommaren", som jag har kommenterat på denna blogg.

Schenströms artikel i Aftonbladet


Mitt blogginlägg om Oksanens artikel



Patrik Oksanen, politisk redaktör Hundsvalls Tidning.

I ett annat inlägg på denna blogg tar jag upp populismens lockelser och dess fara relaterat till (SD) och (V) samt vår svenska tradition med tolerans för politisk extremism utifrån liknande tankar som Schenström och Oksanen för fram i sina artiklar.

Du kan läsa detta inlägg här

I Dagens Industri har Mikael Björk skrivit en artikel om Boris Johnson i samband med hans avgång.

Björks artikel om Johnsons avgång

I Dagens Industri har Arvid Åhlund skrivit ett annat inlägg om Brexit utifrån den senaste veckans händelser i London. Hans artikel är publicerad under rubrik: "Detta håller inte - stanna i EU."

Åhlunds artikel om Storbritannien och EU



Westminster Palace, där underhuset sammanträder.

Foto ovan:
Från Undershuset, The House of Commons.

Etiketter:
Brexit, Theresa May, Storbritannien, EU, Europatanken, Europapolitik, Hård Brexit, Mjuk Brexit, Högerradikalism, Nationalism, David Davies, Boris Johnson, Gunnar Hökmark, Ulrica Schenström, Patrik Oksanen,

Gymnasielagen, Afghanamnestin och Schengen

Nu håller Stefan Löfven och den rödgröna regeringen med hjälp av Annie Lööf  och (C) på att ställa det ordentligt för Sverige. I en artikel på sajten Ledarsidorna, med rubrik: "Gymnasielagen kan tvinga Sverige att lämna Schengen samarbetet", analyseras domen från Migrationsdomstolen i Malmö angående den så kallade Gymnasielagen.

En lag som egentligen är en riktad amnesti för 9 200 afghanska män från den iranska minoritetsgruppen hazarer, där flertalet tycks sakna egentliga asylskäl. Gymnasielagen är tveksam ur rättsfilosofisk synpunkt då en ger extra rättigheter för en speciell folkgrupp. Vilket bryter mot den överordnade rättsprincipen om likhet inför lagen. Men ännu viktigare är att denna lag troligen står i strid mot Sveriges åtaganden inom ramen för den fria rörlighet som Schengen sammarbetet inom EU möjliggör. Det blir allt tydligare att Gymnasielagen är en låtsas amnesti. Som Löfven har gått ned på för hålla (MP) och (V) på glatt humör och för att få en chans att splittra Alliansen.



Foto på Löfven regeringen när den tillträde 2014.

Ledarsidornas artikel om Gymnasielagen

Artikelns slutsats om:
"Enda vägen ut för Sverige, om domen står sig, är att antingen riva upp lagstiftningen och därmed dra tillbaka amnestin för de iransk-afghanska hazarerna eller lämna Schengen området och i förlängningen förbereda för ett lämnande av EU." har tyvärr i högsta grad relevans.

Artikelns slutsats om:
"Skulle regeringen välja det senare förenas Sverigedemokraterna med regeringen i EU-politiken. Men av diametralt olika skäl där de ena vill skärpa migrationspolitiken och de andra agerar för att gå tillbaka till den situation som rådde hösten 2015." Har tyvärr också relevans.

I artikeln tydliggörs vilka krav som finns på den enskilde inom Schengen. Krav som regeringen inte tycks känna till eller vilja ta någon notis om. Som Annie Lööf med sin juristexamen ifrån Lund borde kunna förstå och känna till. 

Det är sannolikt att denna dom kommer att prövas Migrationsöverdomstolen. Och det kan inte uteslutas att målet drivs vidare till EU-domstolen i Luxemburg för att pröva om vår lagstiftning står över Schengenavtalet.  I artikeln analyseras just detta: 


Hebbeska Palatset, på Riddarholmen i Stockholm, lokaler för 
Kammarätten som också är Migrationsöverdomstol. 

"Vid vidare utslag från EU, när länder infört inre gränskontroller längre tid än tillåtet, har EU hotat med böter eller sanktioner på något sätt. I detta fall är en rimlig slutsats att Schengenavtalet, med dess krav på att en person inom Schengen området skall kunna göra sin identitet som klarlagd för att kunna söka asyl står över svensk rätt."

I artikeln behandlar de specifika krav som gäller för en medborgare i ett tredje land enligt Schengen.

"Enligt Schengen regelverket ska tredjelandsmedborgare anmäla sin närvaro till de nationella myndigheterna i samband med inresa till Schegenområdet. Detta ska ske i enlighet med den nationella lagstiftningen, antigen direkt med inresan eller inom tre arbetsdagar räknat från inresedagen. Anmälningsplikten omfattar även tredjelandsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat och som reser till en annan medlemsstat inom Schengen området. De sökande är därmed tvingade att anmäla sin närvaro och göra sin identitet som klarlagd för att kunna stanna inom EU."

I artikeln jämförs de krav som ställs på att kunna styrka sin identitet enligt Gymnasielagen med de krav som EU ställer:


Minnesplats i Schengen, Luxemburg,
på den plats där avtalet undertecknades 1985.

"EU ställer högre, och framför allt samma, krav på identitet för att kunna medge medborgarskap. Ett svenskt medborgarskap och svenska identitetshandlingar skulle därmed riskera att värderas lägre i framtiden. Norska Fremskrittspartiet har tidigare kritiserat den svenska handläggningen där svenskt medborgarskap, på oklara grunder, skulle även innebära att de som förvarat ett svenskt medborgarskap även har tillgång till den Nordiska passunionen samt Schengenområdet." 

Frågan är om Löfven och hans närmaste medarbetare på statsrådsberedningen och på partihögkvarteret på Sveavägen har förstått vilka värden som står spel? Det verkar inte så.



Siv Jensen, ordförande för
norska Fremskrittspartiet
och vice statsminister.

Foto ovan:
En av förhörssalarna i EU-domstolen i Luxemburg.

Etiketter:
Schengen, EU, Gymnasielagen, EU-domstolen, Medborgarskap, Idenitet, Asyl, Schengen samarbetet, Schengenavtalet, Fri rörlighet, Migrationsdomstolen i Malmö, Migrationsöverdomstolen, EU-medlemskap, Stefan Löfven, Annie Lööf, Centern, Miljöpartiet, Vänsterpartiet,  Fremskrittspartiet, Siv Jensen

Välj väg (KD)

I dag den 6 juli är det Kristdemokraternas dag i Almedalen. (KD) är ett parti som inte mår bra sedan en låg tid tillbaka. Har detta någon relevans för svensk politik och är det någon som egentligen bryr sig?

   

Ebba Bush Thor (KD).

Jag menar att detta har större betydelse än vad kan tro trots partiets svaga ställning i olika väljarundersökningar. Detta har en betydelse först ur ett maktpolitiskt perspektiv. Åker (KD) ut ur riksdagen blir det omöjligt att bilda en borgerlig regering. Vilket är ett faktum som allmänborgerliga väljare bör bryr sig om. Även om Stefan Löfven lyckas hålla sig kvar med makten efter valet (vilket jag inte tror) så kan inte ett nyval och en eller t o m flera regeringskriser under nästa mandatperiod inte uteslutas. Nästa mandatperiod kommer troligen att bli stökig. I detta kaos kan (KD) vara en tillgång som ett ansvarstagande och som ett seriöst parti.



Stefan Löfven (S).

Men ännu mer betydelsefullt är att utan (KD) så försvinner kristen humanism som ett perspektiv och som ett alternativ från riksdag och regering. Just i en tid när den behövs mer än på flera årtionden. Nazister, höger- och vänsterpopulism tillsammans med islamism sprider nationalism, rasism, antisemitism och klasshat på gator och torg, samhällets olika ursprungliga och opolitiska sammanslutningar som t.ex. familjer, grannskap, andelsföreningar, kooperationer och byalag trängs alltmer undan. Kristofobin breder ut sig och kristna blir utsatta för direkt förföljelse i vårt land. Kristna skolor och andra ideella organisationers möjligheter att få verka inom olika offentlig rättsliga välfärdsystem t.ex. skolor och förskolor ifrågasätts. En verklighet som kristna delar med både judar och muslimer. Men också med organisationer som Länkarna, Röda Korset, Svenska kyrkas Stadsmission och Frälsningsarmen. Allt detta sker samtidigt som växande sociala och politiska motsättningar håller på att slå sönder sammanhållningen i vårt samhälle. 

I just denna situation har en politiskt tradition som starkt betonar samarbete, samverkan och det gemensammas bästa en viktig roll att spela. Eller för att uttrycka saken mer folkligt: en politisk tradition med social trygghet utan socialism, frihet utan individualism och tradition utan nationalism och rasism.


Foto av nazistiska Nordiska motståndsrörelsen
(NMR) från en demonstration i Stockholm 2016.
      
Kristdemokraternas kris har både interna och externa orsaker. (SD): s framväxt har krympt utrymmet för (KD). Externa faktorer som en pågående radikalisering av både (L) och (C), samtidigt med att (M) under Kristersson gått höger påverkar också. De interna faktorerna är både av existentiell och sakpolitisk art. Och bottnar, ytterst  i en partiintern konflikt om vilken roll (KD) ska ha i svensk politik. Men är också en ideologisk motsättning mellan västerborgerliga liberaler som jag benämner (Hägglund falangen) I nuvarande partiledning personifieras denna riktning inom partiet med namn som David Lega, kommunalråd i Göteborg och Jakob Forssmed 1:e vice partiordförande och ekonomisk politisk talesperson. En kristen kulturkonservativ och nationalistisk sinnad högergrupp med namn som Ebba Bush Thor och Andreas Carlsson, gruppledare. Lars Adaktusson, 2 vice partiordförande och EU-parlamentariker, ligger nära denna del av partiet.

En tredje "familj" inom partiet är en kristlig- social grupp som står den kontinentala kristdemokratin nära, t.ex. tyska CDU, irländska Fine Geal, nederländska CDA och CSV i Luxemburg. Riksdagsledamöterna Caroline Szyber och Sofia Damm exemplifierar denna del av partiet. Tidigare partiordförande Alf Svensson och Mats Odell, f.d. kommunikationsminister (i Bildt regeringen), finansmarknadsminister (i Reinfeldts första regering) och under många år vice ordförande och dess för innan partiets internationella sekreterare får räknas till denna tradition inom partiet. Tillsammans med de forna partisekreterarna Ingvar Svensson och Inger Davidson (civilminister i Bildts regering). Detta är en grupp som få anses stå till höger om Hägglund falangen men tilll vänster om de kulturkonservativa. Denna grupp är också mer internationellt och interllektuellt orienterad än övriga delar av partiet.

Alf Svensson (KD).

Denna ideologiska motsättning bottnar delvis i olika synsätt på om (KD) ska vara ett idéparti som söker stöd och legitimerar sin existens utifrån en politisk ideologi (kristdemokrati) och filosofisk grund (solidarism, den kristligt-sociala idétraditionen). Eller om (KD):s roll ska vara utgöra ett intresseparti huvudsakligen för aktiva inom väckelsekristna församlingar och lågkyrkliga inom Svenska kyrkan. Ett protestantiskt intresseparti helt enkelt. Eller möjligen ett allmänt borgerligt högerparti.


I en ambition att hålla sig väl med många, och med flera motstridiga politiska ideal och synsätt på en och samma gång, innebär att (KD) inte riktigt blir vän med någon. Detta gör att politiken också blir otydlig och inte hänger samman.

Moské med minaret i Jordanien.

Några exempel: Att betona religionsfrihet och att politiken och det offentliga skall respektera kyrkors och samfunds frihet och oberoende, hänger inte ihop med tankar på att förbjuda böneutrop från moskéer. Att vara positiv till Sveriges medlemskap i EU (vilket är naturligt för ett kristdemokratiskt parti) och stå upp för Europatanken stämmer dåligt med en ovilja att Sverige kan bli medlem av EU:s bankunion eller av Eurozonen. Ovilja till att bejaka en naturrättslig rättsfilosofi i Sverige hänger inte ihop med ambitionen att införa en författningsdomstol ( båda dessa saker är jag för) att dcentralisera offentlig förvaltning och begränsa statlig makt hänger inte ihop med förslaget på avveckla landstingen och regionerna. Att bejaka den kristligt- sociala personalistiska människosynen, som bl.a. filosofiskt betonar alla människors värde i sig, som partiet gör i sitt idéprogram, hänger inte ihop med relativism inom medicinsk etik eller i kultur. Sprutbytesprogram, passiv dödshjälp eller abort står för helt andra synsätt på människan än personalismen. 


Eurosymbolen.

En annan förklaring till denna förvirrig inom partiet är att kristdemokraterna, som förnärvarande är ett 3 procent parti, tillskillnad  emot t.ex. socialdemokraterna, som är ett 30 procent parti, saknar en livaktig öppen intern partidebatt. Motsvarigheter till socialdemokratiska kritiker som Daniel Suhonen, Göran Greider och Monica Palm, som offentligt granskar från ett vänsterperspektiv, och Widar Andersson från höger, saknas inom (KD).

Daniel Suhonen (S).

(KD), liksom alla andra partier, kan inte komma undan ett existentiellt val med att välja politisk väg. I (KD):s fall står valet mellan utgöra ett kristdemokratiskt idéparti eller vara ett frikyrkligt intresseparti. Partiet måste dessutom också välja mellan ideologierna: liberalism, konservatism och kristdemokrati. Talesättet om att det är viktigare att kunna välja sina fiender än sina vänner har faktiskt mer relevans än vad vi ofta vill tro i vårt konflikträdda land.

Ett parti som är otydlig inför sina medlemmar blir också otydlig inför väljarna. Ett parti som inte vågar välja väg och ta ansvar för sina val får svårt att mötas med respekt och anses trovärdigt. Så (KD) välj väg!

Göran Greider (S).

Mitt svar är blir att (KD) ska vara ett kristdemokratiskt idéparti, ett tydligt center-höger alternativ på den politiska höger- vänsterskalan. Och vara ett parti som legitimerar sin existens, inåt- såväl som utåt, utfrån den kristligt-sociala filosofin och dess syn på människa och samhälle.

Bild ovan:

(KD):s nya partilogga.

Etiketter:

KD, Kristdemokrati, Kristdemokraterna, Almedalen, Ebba Bush Thor, Daniel Suhonen, Göran Greider, Monica Palm, Socialdemokraterna, S, Svensk politik, Borgerlig regering, Alliansen, Ideologi, Politisk ideologi, Liberalism, Konservatism, Kristlig-social idétradition, Nationalism, Individualism, Rasism, Nazism, Antisemitism, Kristna, Judar, Muslimer, Religion, Religionsfrihet, EU, Europatanken, Nato, Euron, Bankunionen, Caroline Szyner, Sofia Damm, Jakob Forssmed, Andreas Carlsson, Göran Hägglund, Stefan Löfven, David Lega, Röda Korst, Läkarna,                        

Mesarna i Almedalen

I en läsvärd ledarartikel tar, Hendrik L Barvå politisk redaktör på Nya Wermlandstidningen i Karlstad, skriven på plats i Almedalen, upp Alliansens senaste självmål. Barvås artikel har en träffsäker rubriken: "Mesalliansen i Almedalen."

Du kan läsa Barvås ledare här

Det är bara att hålla med Barvå i hans analys om:

1.  Att både (M) och (KD) måste förstå att alliansen är dödssjuk.

2.  Och att instämma i hans uppfattning om att man inte kan lita på (L) Jan Björklund och (C) Annie Lööf i den gemensamma kampen emot de röd-gröna.



Ulf Kristersson. (M).

Detta tillskillnad emot (KD) som har varit tydligt med att detta parti kommer att rösta för att Ulf Kristersson ska bli nästa statsminister även om det borgerliga blocket blir mindre än det röd gröna. Med motvering att riksdagen även i detta fall har en klar icke socialistisk majoritet. Helt enligt parlamentarismens principer. Sedan får man se om (SD) släpper igenom en borgerlig minoritetsregering, vilket inte alls är säkert. Om inte (C) och (L) inte vill vara med på detta tåg bör (M) och (KD) ensamma försöka bilda en borgerlig minoritetsregering.





Sara Skyttedal (KD).

En sak är klar att Decemberöverenskommelsen (DÖ) måste begravs engång för alla. Den är fel i sak och den strider emot allt som har med parlamentarism och göra. (DÖ) har stärkt både (SD) och (V) och givit mer makt och inflytande än vad som dessa partier annars hade fått. Sara Skyttedal, tidigare förbundsordförande för kristdemokraternas ungdomsförbund, nu kommunalråd i Linköping och kandidat till riksdagen, och som var den politiker som tog upp kampen mot (DÖ) har rätt. DÖ måste bort för annars får (S) i praktiken en vetorätt till alla försök att bilda en borgerlig regering. Denna uppfattning skrev Skyttedal i den offentliga brevväxling som hon har haft med Lööf under årets vecka i Almedalen. 



Ebba Bush-Thor (KD).

I detta sammanhang kan det vara på plats att instämma med Ebba Bush-Thor (KD) i hennes uppfattning att de borgerliga är skyldiga sina väljare att pröva möjligheten att bilda en borgerlig minoritetsregering. Sedan håller jag med Ulf Kristersson i hans uppfattning om att man, lika lite som med nykommunisterna i (V), kan ha ett budgetsamarbete med (SD). Båda dessa partier är totalt ansvarslösa, populistiska och visar upp ett omoget beteende som borde utestänga dem ifrån allt inflytande. Sedan har båda dessa partier en rad gemensamma beröringspunkter. Nej till EU och till Nato, en ekonomisk politik som kännetecknas av bidrags fundamentalism, höga skatter och en förkärlek för statliga företag, kombinerat med sin historia ur en ideologisk mylla som alla anständiga personer måste ta ett bestämt avstånd i från. Marxist-Leninism och nystalinism i (V):s fall och rasism och nynazism i (SD):s fall.



Jimmie Åkesson (SD).

Jag tycker att de borgerliga har agerat fel och märkligt när det gäller i (SD). Det ena självmålet efter det andra från allianspartierna har på ett olyckligt sätt stärkt (SD). Sverigedemokraterna har en avskyvärd historia som detta parti inte har gjort upp med. (SD):s sina rasistiska ideal  visas tydligt upp i den diskussion som flera ledande politiker inom (SD), nu senast exemplifierat genom Björn Söder (SD) vice talman, har fört om judar och samer inte kan anses vara svenskar eller, ännu värre, den diskussionen som fördes på deras senaste kongress där frågan restes om muslimer överhuvudtaget ska anses vara människor. Men flertalet av dess väljare delar inte dessa ideal, men väljer ändå att rösta på detta parti. Vilket kan tyckas märkligt.


Björn Söder (SD).

Jag tycker att man ska ta tydligt avstånd för (SD):s politik liksom med (V). Och att alla demokrater har en skyldighet att kritiskt granska dessa partiers historia och dess politik nu och i det förflutna. Men sluta mobba deras väljare. Visst kan och bör Jimmie Åkesson, liksom Jonas Sjöstedt, få träffa kungen, inbjudas till andra officiella sammanhang och visst ska (SD) få platser i riksdagens utskott i enlighet med dess storlek. Detta för att demokratin kräver att väljarnas val respekteras, liksom när det gäller med (V), men också för det är klokt att tvätta bort (SD) martyrroll i svensk politik. En roll som partiets ledande politik inte har varit sena att utnyttja. Att sätta sig ner och förhandla med något av dessa partier är en annan sak. Men (L) och (C):s beröringsskräck går så långt att man i båda dessa partier inte ens kan få för sig att agera anständigt mot (SD) i demokratins namn.



Jan Björklund (L).


Att Jan Björklund och (L) utmanar (SD) och Jimmie Åkesson i en offentlig debatt om medlemskapet i EU är däremot rätt och riktigt. Både (V) och (SD) har alltför länge kunna verka under radarn. Att ta debatten och lyfta fram dessa båda partiers politik och deras ideal är en klok och demokratisk strategi. Och en strategi som kommer att avslöja dessa partier sanna ansikte.  

Foton ovan:
Från Almedalsveckan 2014.

Etiketter:
Sverigedemokraterna, (SD), Vänsterpartiet, (V), Almedalen, Alliansen, Ulf Kristersson, Ebba Bush Thor, Jan Björklund, Annie Lööf, Jonas Sjöstedt,  DÖ, Decemberöverenskommelsen, EU, Samer, Sámpi, Judar, Björn Söder,

Trump och Putin ger Europa 1930-talet i repris

Patrik Oksanen är en skribent som jag värderar högt. Oskanen har en ideologisk klarsyn som han ofta har manifesterat när det gäller utrikes- och säkerhetspolitik. Oskanen var en av de första i Sverige som varande för vad en seger för Donald Trump skulle kunna innebära för freden och säkerheten i Europa. Oskanen har också skrivit om Vladimir Putins djupa inblandning både i Trumps kampanj och när det gäller framväxten av högerpopulism och nationalism i Europa. Detta exemplifierat av Kremls inblandning i det amerikanska presidentvalet, i Brexitomröstningen och Moskvas support till de nytotalitära regimerna i Polen och i Ungern. Oksanen har också  skrivit om det stöd som Putin har givit till europeisk extermhöger t.ex. franska Nationella Fronten, Valaams Belang i Belgien och Gyllene Gryning i Grekland.


Donald Trump.

Oksanen har skrivit en tänkvärd- och läsvärd ledare på detta tema som har publicerats i Hela Hälsingland, som är ett samarbete mellan olika (C) tidningar i Västernorrland, under rubrik: Sista lyckliga sommaren."  

Du kan läsa Oksanens artikel här    


Vladimir Putin.

Oksanen har tyvärr rätt i sin analys om att det finns det en uppenbar risk för att Trump i sin beundran för Putins nytotalitära imperialism är beredd att sälja ut Europa till Moskva. Det finns en tydliga paralleller i hur ledarna i Washington och Moskva ser på mänskliga rättigheter, frihandel och internationellt samarbete. Jag delar Oksanens oro för att Trump i en "American first" anda är beredd att militärt lämna Europa, överge Nato, trappa upp handelskriget med EU och öka sina ambitioner på att krossa europeiska ledare som Angela Merkel och Emmanuel Macron.  


Foto från ett möte mellan Macron och Merkel
i Frankfurt 2017.

Konsekvenserna för Europa av denna politik kan bli förödande. Risken för krig ökar om Putin får fria händer i Baltikum, i Östersjön, i Polen och i Ukraina. Handelshinder bl.a. form av tullar riskerar slå sönder hela den internationella handeln som vi i Europa har byggt upp vårt välstånd på. En sådan utveckling kan i sin tur kan ge ökade sociala- och politiska spänningar som riskerar slå sönder vår demokrati och ge livsluft åt extrema krafter på vänster- och högerkanten.

Almedalen i Visby.

Det vill säga 1930- talet i repris. Det är mycket märkligt att Oksanen är en av de få i svensk media som tycks se och tar upp dessa sammanhang. I andra europeiska länder är detta djupa- och breda perspektiv vanligare, även i våra nordiska grannländer förekommer det oftare än hos oss. Att Oksanen under flera år har byggt upp ett brett internationellt kontaktnät märks. Oksanen är väl värd att läsa och att lyssna till. Ta hans varning på allvar, för det kan vara den sista sommaren i fred, liksom sommaren 1939. Tänk om alla skribenter och samtliga samhällsdebattörer inom svensk borgerlighet var som han. Dessutom har Oksanen rätt i sitt påpekande det är oansvarigt att dessa perspektiv inte kommer upp till debatt och analys under den pågående Almedalsveckan i Visby. 



En intressant historisk parallell. "Peace for our time",
den brittiska premiärministern, Neville Chamberlain
visar upp det avtal om fred som han slöt med
Adolf Hitler 1938 som gav Nazityskland fria händer
i Österrike och i Tjeckoslovakien, i utbyte om
ett löfte om fred.

Foto ovan:
Nato-ländernas utrikes- och försvarsministrar vid ett
sammanträde i Bryssel 2010. 

Etiketter:
Patrik Oksanen, Hela Hälsingland, Vladimir Putin, Donald Trump, EU, Nato, Baltikum, Östersjön, Brexit, Handelskrig, Angela Merkel, Emmanuel Macron, Almedalen   

Stätt stopp för svensk organturism till Kina

I Dagens Samhälle har en debattartikel publicerats mot bakgrund av att kommunistdikaturen i Peking sedan lång tid tillbaka säljer organ på den internationella markanden som skördas från dödsdömda fångar i samband med avrättningar efter somariska rättegångar.

Artikeln om oetisk organhandel i Dagens Samhälle

  
Foto från en politisk rättegång i Kina.

Artikelns författare vill uppmärksamma oss på att numera tas organ även från levande samvetsfångar, vilket bl.a. Amnesty och olika företrädare för den demokratiska oppositionen har rapporterat om. Det finns tecken på att denna omoraliska organhandel kraftigt har ökat under senare tid. Regimen i Peking tycks uppfatta detta som en vanlig exportvara, vilken som helst.  

Detta fasanfulla faktum är ännu ganska okänt bland medborgare och politiker i västvärldens demokratier. I denna läsvärda- och tänkvärda artikel rapporteras om att flera länder har nu stiftat lagar för att förhindra organturism, och, det är bara att instämma i skribenternas uppfattning, att det är hög tid att även Sverige agerar. Naturligtvis måste all svensk organturism med Kina förbjudas och beläggas med straffansvar.


Svenska kirurger i arbete. 

I sin artikel framför skribenterna bl.a.:

"Efter publiceringen av rapporten Bloody Harvest har flera länder an...tagit lagar som kriminaliserar organhandel, med syfte att förhindra organturism till Kina. Israel var först ut, och lagen antogs efter att en läkare fått veta att en av hans patienter i förväg fått ett exakt datum för en hjärttransplantation i Kina – något som bara är möjligt om man redan vet exakt när donatorn kommer avlida.

(...)


Representanter från Amnesty demonsterar
mot Guantanamobasen.

Nu höjs röster för att också Sverige ska följa samma exempel, så att ingen svensk medborgare ska kunna åka till Kina eller andra länder i syfte att köpa ett organ och därmed bli delaktig i dessa människorättsbrott. Flera motioner finns inlämnade till Sveriges Riksdag om lagförslag gällande oetisk organhandel."

Bland artikelns skribenter finns riksdagsledamöter från (M), (V) och (MP) tillsammans med några företrädare för den demokratiska kinesiska oppositionen i Sverige. 


Jojje Olsson.

En av skribenterna, som jag skärskilt vill föra fram, är journalisten-, författaren och bloggaren Jojje Olsson som sedan flera år bor i regionen och talar mandarin. Tidigare var Olsson bosatt i Kina, men lever nu på Taiwan, sedan han nekades att återkomma in i landet efter ett utlandsbesök. Ett beslut kom efter hans skriverier bland annat om de två svenska medborgare som regimen har fängslat av opolitiska orsaker. Olsson har också skrivit om det ökande förtryck som kinesiska myndigheter utsätter en rad religiösa- och etiska minoriteter för, t.ex. buddister, tibetaner, muslimer och kristna. Och det ökade förtryck som myndigheter utsätter intellektuella för t.ex skribenter, journalister, lärare, studenter och oberoende kulturskribenter för. Eller om hur Kina utsätter sina grannländer för ett hårdare politiskt- och militärt tryck, vilket bland tvingat fram kraftigt ökade militära anslag i Japan, i Vietnam och i Malaysia. Jag kan dessutom varmt rekommendera Olssons blogg: InBeijing, och slå ett slag för hans intressanta bok om de kidnappade kinasvenskarna, som nyligen kom ut på förlaget Historisk Media, i Lund.

Du kan beställa Olssons bok: De kidnappade kinasvenskarna, här

Bild ovan:
Rum för medicinsk avrättning, som blir allt vanligare i Kina.

Etiketter:
Jojje Olsson, Organhandel, InBeijing, Kina, Kommunism, Medicinsk etik, Organturism, Mänskliga rättigheter, Samvetsfångar, Politiska fångar, Dödsstraff, Taiwan,