11 september och Sverige som terroriststat

 

Att när man reflekterar över terrordåden i New York den 11 september, för tjugo år sedan, där c:a 3000 personer blev dödade och flera tusen andra blev skadade, bör man även tänka igenom hur Sverige har påverkats av islamism och dess terror som följt i dess spår. En attack som al-Qaidas ledare Usama bin-Ladin var ytterst ansvarig för. Att dessutom i detta sammanhang se över hur den terror och de terrorister som finns i Sverige påverkar och har påverkat andra. Är t o m ännu klokare. Just detta gör den välkände samhällsdebattören och chefredaktör Widar Andersson i (S)-märka Folkbladet. I sin tidning har han publicerat en ledarkrönika med rubrik: ”När Sverige blev ett hemland för terrorister.”  

Här kan du läsa hans krönika

Usama bin Ladin

Andersson framför i sin text flera intressanta fakta och sammanhang. Ett sådant exempel när han skriver om även att Sverige som ännu har blivit i ringa omfattning direkt drabbat av våldsdåd på hemmaplan (attentatet på Drottninggatan, är ett undantag) så är vi ett av de nationer i västvärlden som i förhållande till vår folkmängd har haft flest jihadister och andra aktiva terrorister. Vår anti-terrorist myndighet Säkerhetspolisen (SÄPO) bedömer att cirka 300 svenskar har åkt för att kriga i Syrien och Irak med al-Qaida eller IS. Om man väljer att specifikt begränsa till al-Qaida så sticker vi ännu mer ut bland Europas demokratier. Att vi och Stockholm kommit tämligen lindrigt undan fram till nu jämfört med t.ex. städer som Paris, Nice, London, Barcelona, Bryssel och Amsterdam, ställer oss inte alls i god dager. Och denna slutsats från Andersson är helt sann och utgör en pedagogisk fullträff.

En läkare på Drottninggatan efter dådet 2017.

Andersson framför i sin text en annan intressant tes. Att Sverige genom sin naiva och släpphänta politik har i ljuset av den terror som drabbat västvärlden och Europa efter den 11 september hamnat på fel sida av historien. Som han klarsynt uttrycker saken. Och tyvärr är det bara att hålla med honom. Vad är det som saknas då? T.ex. att det skall bli möjligt att förbjuda organisationer och medlemskap i organisationer, efter prövning i domstol som t.ex. i Tyskland, Nederländerna eller Italien, som bedriver odemokratisk verksamhet t.ex. antisemitism, förintelse förnekelse, religiös intolerants, rasism, uppmanar till samhällsförändring genom våld etc. Precis som vi behöver bekämpa brottsklaner och maffia genom liknade lagstiftning. Varför skall medlemskap i Muslimska Brödraskapet, Hell Angels, Nordfront, eller Revolutionära anarkisters förbund, vara tillåten? Innan vi har gjort vår hemläxa från 11 september eller från Drottninggatan så kommer vi att tillhöra historiens förlorare och vara djupt fast förankrade vid dess skampåle. Och till regering och riksdag vill jag bara säga: fixa till den förändring av våra grundlagar som måste till för att få en sådan lagstiftning på plats.

Islamistiska Grå Vargarna demonstrerar på Sergels Torg.

Lägg märke till det islamistiska tecknet med två fingrar

 i luften. Denna organisation förespråkar ett nytt

Stor-turkiskt imperium och står den turkiska 

regimen nära. Det var denna organisation som den 

tidigare bostadsministern Memhet Kaplan (MP) hade 

täta kontakter med. I Sverige misstänks organisationen 

vara delaktig i flera våldsdåd bland i ett mord i Fittja 

på en turkisk exilpolitiker. 

Länk till denna blogg

Foto överst:

Foto av World Trade Center i New York när det andra flygplanet flyger in i det västra tornet.

Memhet Kaplan f.d. Bostadsminister.

Etiketter:  11 september, World Trade center, New York, World Trade Center, Terrorism, Islamism, Jihad, al-Qaida, IS, Usama bin Ladin,  Folkbladet, Widar Andersson, Hell Angels, Muslimska Brödraskapet, Revolutionära anarkisters förbund, Nordfront, Tyskland, Nederländerna, Italien, Paris, London, Amsterdam, Bryssel, Barcelona och Nice, Memhet Kaplan, Miljöpartiet, De grå vargarna,

Ja till ett europeiskt Nato!

 

Under rubrik: ”Låt inte Ryssland fylla tomrummet efter USA”, har Blekinge Läns Tidning publicerat en intressant ledare om svensk säkerhets- och försvarspolitik. Denna artikel är skriven inför den stora ryska militära övningen Zapad-21 (Zapad=väst) i Östersjön och Nordatlanten som snart inledes med förband från Västra militärdistriktet förstärkta med enheter bl.a. från Belarus och Kazakstan, samt från övriga ryska militärområden. Troligen kommer även i år kinesiska flottenheter att delta. Allt med ett uttalat syfte att öva krig mot väst. Där man särskilt övar för inför ett framtida anfall mot Baltikum och landstigning av Östersjöns största öar: danska Bornholm, Gotland, estniska Ösel och finska Åland. Ett annat troligt scenario som man övar för är att bygga upp sin förmåga till att härska över norra Norge via flyg och marina enheter från Murmansk och över Finland. Allt för att förhindra, under en väpnad konflikt, att förstärkningar från USA kan nå fram till Norden och Baltikum. Troligen kommer detta att resultera i en ökad militär närvaro i form av stridsflygplan och marina enheter nära eller i vissa fall ända in på vårt eget territorium. Allt för att både skrämmas och provocera. Det är viktigt att alla överträdelser mot Sverige besvaras. Att försvarsledningen har beslutat att höja vår beredskap under Zepad är bra.

Landstigning av marininfanteri under Zapad 2017.

Här kan du läsa BLT:s ledare

Ovala rummet i Vita Huset

En annan frågeställning i denna artikel är hur vi i Sverige och i övriga demokratier skall möta den utveckling som är märkbar i det amerikanska samhället om att USA alltmer drar sig undan ifrån Europa? En medveten omprioritering som bl.a. kan förklaras av man anser sig behöva möta en ökad kinesisk militär aktivitet i Stilla Havet och hot mot nära allierade som Japan, Sydkorea och Taiwan (vars territorium dagligen kränks av Kina). Att USA drar sig undan för oss är en mer dramatisk och omvälvande nyordning än vad många politiker och andra beslutsfattare vill erkänna.

Shenyang J-31, Kinas nya jaktplan.

Vår demokrati har skyddats under hela efterkrigstiden från Moskva genom USA:s kärnvapenparaply och deras styrkor i Europa. USA:s förändrade attityd kan delvis förklaras av en tydlig demografisk utveckling. Den del av befolkningen som har sin härkomst från Europa minskar. En utveckling som pågått sedan Andra världskrigets slut och accelererat under senare årtionden. Joe Biden är förmodligen den sista presidenten i Vita Huset vars båda föräldrar var födda i Europa. Latinos, svarta och asiater utgör snart tillsammans en majoritet av USA:s befolkning. I flera undersökningar av attityder och livsstil visar tydligt att Europa blir allt mindre intressant för den genomsnittliga amerikanen. Allt färre i USA reser eller studerar i Europa etc. Och att denna utveckling även är påtaglig bland vita protestanter.

USA:s president Joe Biden

En aggressiv och imperialistisk kinesisk politik medverkar till att Europa blir mindre aktuell för politiker och militärer i Washington. De senaste åren har denna negativa utveckling i Kina tydligt manifesteras med inslag av hot mot sina grannländer, offensiva åtgärder runt om i världen där regimen i Beijing försöker få ökad makt genom bl.a. strategiska uppköp av infrastruktur, media och olika former av politiskt- ekonomisk och militärt spionage utomlands. Denna politik har också blivit tydlig bl.a. i ett ökat förtryck mot etniska minoriteter och den demokratiska oppositionen på hemmaplan. Att demokratier som t.ex. USA, Japan och Australien känner en ökad oro för Kina är lätt att förstå. Detta gäller även för andra grannländer som t.ex. Vietnam, Thailand och Singapore. En utveckling som tvingat fram ökade militära anslag i flertalet av Kinas grannländer.

Den kinesiska marinens första kryssare, i en ny klass, 

bestyckad med attackhelikoptrar.

I artikeln ställs en viktig fråga: hur skall vi Europa möta denna utveckling? Jag är en varm vän av ett svenskt medlemskap i Nato. Och det har jag varit länge. Av flera skäl. Svensk medlemskap är ännu en god sak. Inte minst för att detta skulle innebära att Sverige äntligen skulle uppträda som man kan förvänta sig av en demokratisk stat. Att tydligt visa vad vi står i kampen mellan demokrati och diktatur borde vara en självklarhet för nationer som Sverige och Finland. MEN vi skall vara medvetna om att inom kort kan USA helt lämna Europa åt sitt öde. Joe Biden har ett stort personligt engagemang för Europa bl.a. på grund av sina irländska rötter. Han har under sin långa politiska karriär i Washington som började redan under Det kalla kriget och fram tills nu intresserat sig för europeiska frågor. Men nästa president i Vita Huset kommer med all säkerhet inte ha ett engagemang för oss i samma utsträckning. Och hans företrädare Donald Trump saknade helt intresse av att militärt värna vår världsdel. Han var också öppen med sin negativa inställning till Nato i sig som till ett fortsatt amerikanskt  medlemskap. Nästa republikan på posten kan ta beslut om att snabbt dra tillbaka alla militära styrkor från vår Europa. Precis om som i Boris Johnson konservativa regering i London där flera ledamöter sänder ut signaler om att Storbritannien kan tänka sig inom en inte alltför avlägsen framtid att dra tillbaka sina styrkor över kanalen bort från kontinenten. Om en, två eller tre presidenter kan EU helt stå utan amerikanska och brittiska styrkor.

Två Nato flaggor i organisationens byggnad i Bryssel.

Medlemsnationernas flaggor i bakgrunden.

I artikeln förs fram en uppfattning om att denna utveckling bland annat måste mötas med växande försvarsanslag och ett ökat militärt- och säkerhetspolitiskt samarbete i Europa. Detta instämmer jag helt i. Då räcker inte ett ökat samarbete med Finland till. Det är bra att vi har påbörjat att samordna våra två flygvapen och nu har planer på att gemensamt upphandla handeldvapen. Finska vapenköp av svenskt materiell har jag naturligtvis ingenting emot. Men Sverige måste utöka samverkan även med andra nationer i Europa. 

Den svenska artillerisystemet 08 Archer.

Som vi försöker sälja utlands bl.a. till Finland

och USA. Från början fanns planer på att

Archer skulle utarbetas tillsammans med 

flera andra nationer bl.a. Norge, 

Finland och Schweiz.

Under senare tid har förslag om att bygga upp en gemensam europeisk insatsstyrka inom EU förts fram. Detta för att Europa inte skall vara helt beroende av USA. Detta förslag har fått ökad aktualitet och förs högt upp på dagordningen inom EU efter det amerikanska agerandet i Kabul, där många regeringar inom EU och andra västländer anser att Vita huset och Pentagon negligerade sina allierades intressen. Att förslag om en insatsstyrka avvisas med höga brösttoner av vår regering är inget att förvånas över. Denna ryggmärgsreflex ligger helt i linje av vår tradition av EU-noja, som tidvis är lika stark som vår Nato-noja.  

Foto från Kabuls flygplats

Att utnyttja detta andrum som Bidens seger i presidentvalet ger oss är en klok strategi. Detta innebär troligtvis att under några år kommer vi att ha en fortsatt amerikansk militär närvaro i Europa, minst på nuvarande nivå. En tidsfrist som vi bör använda till att bygga upp vår militära förmåga inom EU. Ett svensk medlemskap i Nato skulle stärka vår nationella säkerhets- och försvarsförmåga på kort sikt. Men samtidigt måste vi nu tillsammans med våra vänner inom EU, på egen hand i Europa, stärka vår militära förmåga på lång sikt. Även med ett medlemskap i Nato måste Sverige ta beslut om en politisk- och militär Plan-B om hur vi agerar när USA har lämnat Europa militärt. 

Ett exempel på USA:s militära närvaro i Europa.

Dåvarande president Donald Trump talar inför

amerikanska soldater på Ramsteins flygbas i

tyska Kaiserslautern.

Precis som förs fram i texten är Sverige och flertalet andra länder i Europa för små för att i framtiden kunna ta fram och producera framtida avancerade vapensystem som t.ex. ubåtar, stridsflygplan och missiler. Naturligtvis borde Sverige aktivt stöda förslaget om att inrätta en europeisk försvarsfond inom EU. Att tillsammans med andra utveckla och producera avancerad militär utrustning är en klok och naturlig utveckling. En strategi som innebär att stora summor kan sparas och att fler exemplar av varje system kan köpas in. Marinens beställning av en ny ubåtstyp i två exemplar visar tydligt att små volymer innebär höga kostnader per enhet. Där endast dessa två enheter (fler kommer troligen inte att byggas) får bära  kostnader för planering och utveckling av en ny typ av fartyg. Att vi i framtiden inte kan och ens bör försöka att tillverka 5 olika stridsflygplan i Europa, sex olika slags helikopter etc. borde vara självklart. I stället t.ex. utarbeta en gemensam europeisk ubåtstyp som kan byggas på ett par platser inom EU och där flera nationer delar på kostnader för utveckling och senare för produktion. Intäkter på försäljning utanför Europa kan då delas upp mellan tillverkande nationer. Att bygga 2 eller 50 exemplar har en stor betydelse för pris och annan effektivitet. Och för hur många exemplar som kan få plats inom varje enskild nations försvarsbudget. Hur mycket "pang" vi får för pengarna måste i ökad omfattning få styra över intresset att i alla lägen gynna vår egen inhemska försvarsindustri.

Illustration av marinens nya ubåt A26

I artikeln framförs en berättigad kritik mot försvarsminister Peter Hultqvist och (S)-politik. Vad som irriterar mig och BLT:s skribent är att partiet strävar efter att komma undan ett beslut om ett medlemskap i Nato och att lyckas motverka en ökad militär samordning inom EU genom att lägga alla ägg i en korg. Att uteslutande köpa utrustning och att samarbeta militärt med USA och Storbritannien är ensidigt och oklokt. Ett av flera exempel på denna struts mentalitet är när ett amerikanskt luftvärnssystem, Patriot, som valdes framför ett billigare och mer modernt europeiskt, fransk-italienska Astra. Hultqvist har varit ärlig med att detta motiveras med att man inom (S) inte vill återfå den djupa motsättning inom partiet som följde på beslutet om medlemskap i EU. Då (S) var nära att spricka. Så därför väljer partiets ledning att låta bli att ta beslut inom försvars- och säkerhetspolitik som är kontroversiella men nödvändiga på sikt genom att skjuta obehagliga beslut framför sig. Jag är övertygad om att vi till slut kommer att tvingas att skapa ett europeiskt Nato i EU. Och att Sverige motvilligt, efter att flertalet andra, kommer att ansluta dig. Frågan är bara. Har Sverige denna tid?

Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Illustration överst:

Natos- och EU flaggor. 

Länk till denna blogg

En Patriot missil avfyras.

Etiketter: Blekinge Läns Tidning, Nato, EU, Försvarspolitik, Säkerhetspolitik, Europa, USA, Storbritannien, Kina Ryssland, Baltikum, Östersjön, Baltikum, Peter Hultqvist, Socialdemokraterna, Europeisk försvarsfond, Europeisk insatsstyrka, Joe Biden, Donald Trump, Boris Johnson, Patriot, Astra, Artilleri, Archer, Luftvärn, Ubåtar, Stridsflygplan, Missiler, Natomedlemskap, Zapad, Zapad-21, Norge, Finland, Norden,     

Om Cementa, Gotland och rättsstatens förfall

 

Om Cementa skall få fortsätta att få bryta kalk för sin tillverkning av cement är en aktuell fråga som innehåller flera viktiga frågeställningar. En av dessa är om inte boende på Gotland (som redan nu har regelbundna samt ökande problem med sin tillförsel av dricksvatten) bör ha förtur till denna resurs framför andra intressen? En annan fråga om det är ok att regeringen medvetet bryter mot gällande nationell och europeisk lagstiftning ang krav på att godkänd miljökonsekvensbeskrivning krävs innan prospektering kan beviljas? Eller med andra ord om vi bör acceptera att våra politiker struntar i den så kallade principen om legalitet? Det vill säga att all makt sker inom lagens ram. En annan frågeställning är mer industriell och ekonomisk. Är det nödvändigt med en kalkbrytning på Gotland för att säkra tillgång på cement för svensk bygg- och anläggningsindustri? Och för att säkra jobben inom dessa och närliggande sektorer? 

Ylva Nilsson

Om detta har Ylva Nilsson skrivit ett intressent inlägg på sajten: Omeuropa. Nilsson är en journalist som är kunnig som få svenska skribenter inom europapolitik. Hon har varit EU-korrespondent för flera tidningar, skriver nu EU- artiklar i Expressen och inlägg på Omeruopa. Nilsson är också  styrelseledamot för statliga Institutet för europapolitiska studier (Sieps). Hennes artikel: 

"Sötvatten, rättsstaten och cementjättar", kan du läsa här

Tillägg

Sedan jag skrev detta inlägg meddelar regeringen i dag, den 21 september, att man ger Cementa fortsatt tillstånd för kalkbrytning. Detta kommenterar jag nu så här:

"Ur miljösynpunkt är problemet att Gotland är en kalkstensö ute i Östersjön. Kalk binder grundvatten dåligt vilket innebär att åder för grundvatten ligger grunt, vilket i sin tur innebär dels att vattentäkter är extra känsliga för påverkan och har en låg förmåga till att spara vatten över längre perioder. Bl.a. därför har Gotland, VARAKTIGT, problem med tillgång till vatten. Därför var det helt logiskt att högsta rättsinstans, Mark- och Miljödomstolen, avvisade Cementas ansökan om fortsatt- och utökad klakbrytning med motivering att företaget inte i sin ansökan har tagit upp hur sin verksamhet påverkar öns grundvatten. Ur politisk- och juridisk aspekt är det märkligt att att regeringen kör över en domstol, struntar i Lagrådets synpunkter (se länk nedan) och i strid mot en av våra grundlagar Regeringsformen fattar ett beslut som särskilt gynnar ett enskilt företag. Förvånad nej! Det är inte första gången regeringen struntar i våra grundlagar och de synpunkter som våra främsta jurister för fram, tänk t.ex. på Lagrådets skarpa kritik mot den så kallade Gymnasielagen för afghaner."

Artikel från SVT-Nyheter om regeringens beslut 

Cementas kalkbrott i Slite på Gotland

Trots att jag tycker att det ibland går för långt när det gäller beskrivning av miljökonsekvenser eller olika ekologiska handlingsplaner, så tycker jag, likt Nilsson, att gällande lagstiftning även skall gälla för storföretag såväl som för nationens regering. Gillar man inte lagen då ändrar man den. Men tills detta är gjort så måste även nuvarande lagstiftning även gälla för socialdemokrater som energi- och näringsminister Ibrahim Baylan eller avgående statsminister Stefan Löven. För medborgarnas tilltro till både demokratin och för rättssamhället är det centralt att beslut fattas inom lagens ram. Allt oftare under senare år har det blivit tydligt att politiker, främst på nationell nivå, struntar i lagar och bestämmelser när man så vill. Till ock med med våra grundlagar som t.ex. Regeringsformen, eller annan viktig lagstiftning som förvaltningslag och socialtjänstlag (SoL), är man bredd att bryta emot. Som Corona pandemin med all oönskad tydlighet har avslöjat. Då flera av medborgarnas mest grundläggande fri- och rättigheter som t.ex. näringsfrihet, rörelsefrihet, religionsfrihet och mötesfrihet, utan någon större diskussion har satts på undantag och inskränks.

"Industriminister" Ibrahim Bayland (S)

Jag delar Nilssons bedömning att regerings beslut om att låta Cementa får fortsätta sin kalkbrytning trots avsaknad av en godkänd miljökonsekvens beskrivning bryter mot gällande EU-direktiv om just detta. Det kommer att bli intressant att höra hur Ibrahim Baylan förklarar beslutet när han träffar EU-ländernas industriministrar i Bryssel på nästa ministerrådsmöte eller hur Per Bolund (MP) som miljöpartist och i egenskap av miljö- och klimatminister skall förklara beslutet för sina kollegor särskilt efter att Sverige har blivit fälld i EU-domstolen i Luxembourg? Sedan har jag svårt att förstå hur Bolund skall lyckas förklara detta inom sitt parti och inom miljörörelsen. Nu när (MP) har rätt för ovanlighets skull har rätt. Tillskillnad mot i flera andra aktuella miljöfrågor, som t.ex. när det gäller avveckling av kärnkraft och kärnbränslets slutförvaring, beslut om att subventionera av el-cyklar eller ta bort kommunernas vetorätt ang vindkraft. Det är tragiskt att Bolund nu får försvara ett beslut som är fel i sak och som hans parti måste ogilla i högsta grad.

Miljö- och klimatminister Per Bolund (MP)

Sedan väcker detta en annan något obehaglig fråga. Vilken makt kan företag som Cementa, som numera ägs av det tyska multinationella Heidelberg Cement, få ha och tillåtas få på politiker och andra beslutsfattare? Och vilka risker medför detta för medborgarnas förtroende för folkstyrets legitimitet och för farhågor om att kriminella inslag som t.ex. korruption på sikt även får fotfäste även hos oss och i vår demokrati? Sedan är det självklart att Cementas ägare och andra självklart kan klara av både på kort såväl som på längre sikt att leverera den cement som vi behöver. Redan nu har vi en överproduktion av cement inom EU. Merparten av de tyska ägarbolagets kalkproduktion exporteras utanför Europa. Precis om Ylva Nilsson anser jag att det inte är en omöjlig ekvation att få ihop vårt behov av cement och gotlänningarnas behov att få kunna dricka rent vatten. Men grundvatten kan man inte flytta på men det kan man med tillverkning av cement. Skall detta vara så svårt att förstå?

EU-domstolen i Luxembourg

 

Sammanfattningsvis: Regeringens hantering av Cementa är märklig ur flera aspekter och väcker en rad principiella frågor där regeringen är svaret skyldig t.ex. varför skall stora företag inte behöva uppfylla krav som finns i den lagstiftning som berör dess verksamhet? En annan viktig- och övergripande fråga är: varför låter regeringen ett företag med dominerade ställning särbehandlas och gynnas genom att införa en till företaget enskild anpassad lagstiftning? Hur stämmer detta överens med rättsprinciper som likställdhet (likhet inför lagen) och kravet på opartiskhet?

Informationsmaterial till gotländska hushåll 

från Region Gotland.

Foto överst:

Informationspaket från SMHI som har delats ut på Gotland och andra delar av Sverige med vattenbrist.

Länk till denna blogg

Etiketter: Cementa, Gotland, Dricksvatten, Sötvatten, Klakbrytning, EU, Mark- och Miljödomstolen, Lagrådet, Miljökonsekvensbeskrivning, Ylva Nilsson, Expressen, Omeuropa, Sieps, Byggindustri, Anläggningsindustri, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, (S), (MP), Per Bolund, Ibrahim Bayland, EU:s Ministerråd, EU-domstolen, Corona, Corona pandemin, Covid-19, SMHI, Gymnasielagen, 

Sharia = våra islamistiska gangstergäng!

 

Tillskillnad emot i vårt södra grannland Danmark har få i Sverige studerat de så kallade Sharia gängen. Vad som särskilt utmärker dessa brottsliga grupperingar är att man tillskillnad emot annan organiserad brottslighet som t.ex. kriminella MC-gäng eller mer traditionell maffia har en direkt koppling både till islamisk religiös fundamentalism t.ex. Salafism och olika former av grov kriminalitet t.ex. smuggling av narkotika, människohandel t.ex. i form av trafficking, flyktingsmuggling, prostitution, och våldsbrott t.ex. hantering av vapen, kontraktsmord, utpressning, illegal indrivning och beskyddarverksamhet. Tidigare har vi haft etnisk sammansatta kriminella grupper t.ex. från Turkiet, Västafrika och forna Jugoslavien. Men Sharia gängens tydliga koppling till vissa moskéer, imamer och olika islamiska laglärde som Sharia domare är unik. 

De grå vargarna demonstrerar på Sergels Torg i Stockholm.

Lägg märkte till det islamistiska tecknet med två fingrar,

Den var denna organisation som den tidigare bostadsministern

Mahmet Kaplan (MP) var aktiv i.

De grå vargarna står den turkiska regimen nära. 

Vilket innebär att unga män och några få unga kvinnor rör sig fritt ut och in mellan källarmoskéer, terroristorganisationer som t.ex. Hamas, al-Quaida, IS eller De grå vargarna och är dessutom aktiva i kriminella gäng. En brottslighet som märkligt nog delvis motiveras av en religiös övertygelse om att bekämpa Det Gudlösa väst. I Danmark kallas dessa grupperingar därför för Shariagäng dels för sin koppling till terrorism och sin tydliga antisemitism. Men också för sina kontakter med fundamentalistiska imamer samt deras församlingar. En annan anledning för sitt namn är att flera av dessa gäng ger ett tydligt understöd för etablering av islamistiska Sharia domstolar i invandrartäta områden. I Sverige har få insett denna koppling. Och ordet Shariagäng förekommer sällan hos oss. Ytterst få i Sverige har satt sig in i detta märkliga, snabbt växande och ytterst farliga samhällsfenomen. De personer som vågat anta utmaningen, t.ex. den internationellt välkände terrorist forskaren Magnus Ranstorp, har blivit negligerad och mer eller mindre fått löpa gatlopp i media. 

Professor Magnus Ranstorp verksam bl.a. vid

Försvarshögskolan i Stockholm.

Att integration av muslimer från Mellanöstern och Nordafrika till stor del har misslyckats hos oss och i många andra västländer beror bland annat på den makt och det inflytande som salafistiska imamer och sharia domare har lyckats etablera över sina bostadsområden i flera socialt nedslitna förortsområden. En utveckling som laglydiga och hedervärda muslimer får lida av. Och som de kriminella sharia gängen vidmakthåller med sitt våldskapital. En utveckling som bl.a. finansieras av Saudi Arabien och olika Gulfstater. Inte minst när det gäller att bekosta att bygga moskéer och finansiera olika församlingars verksamhet. Men också av medel som tillförs från brottslig verksamhet. Och lämnas över av gängen. I både Sverige och Danmark har Sharia gängen konkurrerat ut MC-gäng och andra kriminella rivaler. Vilket resulterat i direkta gangsterkrig. Flera internationella brottsbekämpande organ som t.ex. Europol och den amerikanska federala antidrog polisen DEA menar att en stor del av narkotikaförsäljningen i Europa nu styrs av terrororganisationen Hizbollah som står regimen i Iran nära. 

Hizbollah paraderar i Irans huvudstad Teheran. 

Den undersökande anti-islamist sajten DOKU, som bl.a. avslöjande skandalen på Sveriges Radios Ekoredaktion med den journalist som inlett en relation med en av de islamister som hon var satt att bevaka, är en viktig källa om islamism och Sharia gängens framfart. Ett annat ljus i mörkret är Anders Svensson, som trots att han är aktiv långt ut på vänsterkanten som övertygad trotskist, sprider aktuell information inom området. Svensson inhämtar kunskap genom att bl.a. göra det oglamourlösa vardagsslitet t.ex. att läsa domar och polisrapporter, titta på bloggar och studera olika sociala medier, ta kontakt med de poliser och andra som möter personer aktiva i dessa gäng i sin yrkesutövning. Men också hålla sig ajour med vad händer inom forskning på området. Allt detta har fått honom att starkt ifrågasätta den officiella svenska politiken. En tredje källa som jag vill lyfta fram i detta sammanhang är bloggen Jihad i Malmö. Som har en inriktning på att sprida aktuell information och kunskap ang islamism och antisemitism.

Sofie Löwenmark, en av Stiftelsen Dokus grundare.

I ett läsvärd inlägg på Jihad i Malmö som delvis bygger på information från Svenssons blogg tar upp det märkliga faktum att mordet på en välkänd undersökande journalist i Nederländerna (det så kallade holländska journalistmordet), ett annat mord på en ifrån Sverige utvandrad islamisk skivproducent i London, de mord som ett svenskt mördargäng genomförde från sin bas i Spanien och det så kallade ”babymordet” i Malmö hänger ihop och har kopplingar till ett lokalt Shariagäng i Malmö. 

Här kan du läsa detta inlägg

Platsen i Amsterdam där den nederländske journalisten 

Peter de Vires blev mördad.

När jag var inne och läste flera inlägg på Jihad i Malmö om Sharia gängens framfart fann jag information om ett fall som inte har diskuterats så mycket i media men som har uppmärksammas en hel del i olika sociala medier från min del av landet. Det handlar om en islamistisk ung man från Lund som efter att ytterligare ha radikaliserats under sin gymnasietid åkte ner till Syrien för slås för Islamiska Staten. Denna händelse är märklig på fler sätt. Pojkens mamma, en svensk kvinna om konverterat till islam och gift sig med en muslim, har varit en aktiv förespråkare för fundamentalistisk islam. Och har varit aktiv i den källarmoské där även hennes make och son varit engagerade. Enligt dansk media startade hon upp en islamistisk scoutrörelse i Lund. Efter ett tag när hennes son hade ”tröttnat” på kriget och ville åka hem till Sverige engagerade hon sig kraftfullt i olika medier för att han skulle hämtas hem av svenska myndigheter. Något som märkligt nog beviljades genom att regeringens representationsplan flygs ner till området och tog upp honom. Denna "räddningsaktion" har det varit tyst om i svensk media. Men har rapporterats om i olika danska medier.

Foto av islamska kulturcentret i Lund.

Här kan du läsa om detta i två inlägg på Jihad i Malmö:

 

Det första inlägget kan du läsa här

Det andra inlägget kan du läsa här

IS-kvinnor med automatvapen i Syrien.

Foto överst:

Tungt beväpnande islamister ställer upp för ett gruppfoto.

Länk till denna blogg

Etiketter: Islamism, Sharia, Shariagämg IS, Syrien, Irak, Turkiet, De grå vargarna, Magnus Ranstorp, Terrorism, Islam, Integration, Jihad i Malmö, Svenssons blogg, Anders Svensson, Salafism, Danmark, Narkotika, Iran, Hizbollah, Hamas, al-Qauida, Nordafrika, Mellanöstern, Peter de Vires, Sofie Löwenmark, Mc-gäng, Saudi Arabien, DEA, Europol, Sharia domstolar, Sharia domare, DOKU, Ekot, P1, 

Rysslands väg tillbaka till dåtiden

 

På Kungliga Krigsvetenskapsakademins (KKRVA) hemsida fann jag en intressant artikel av omvärldsanalytikerna Gudrun Persson och Carolina Vendil Pallin om Rysslands nya Nationella säkerhetsstrategi. Denna text är i princip ett officiellt dokument där makten i Kreml presenterar sina övergripande mål, sina strategier och värderingar om politik, ekonomi, försvars- och säkerhetspolitik. Detta dokument är ett av många exempel på att arvet från Sovjetkommunismens femårsplaner ännu finns kvar inom centrala maktorgan i Putins Ryssland. Och att Moskvas aggressiva och schizofrena syn på verkliga- och påhittade fiender inom och utom landet alltmer Staliniseras. Jämfört med senare års dokument är denna nya version en tydlig återgång till förflutna ideal om isolation från en hotfull värld och behov av ökad kontroll och övervakning för att möta interna som externa hot. Deras artikel är publicerad under rubrik: "Tillbaka till framtiden - Ryssland nationella säkerhetsstrategi 20121." 

Här kan du läsa denna artikel i KKRVA

Demokrati demonstranter i Belarus huvudstad Minsk mot 

valfusk, korruption och ett kvarvarande Sovjet samhälle.

Med all rätt tar författarna upp de skrivningar som finns i strategidokumentet om att Vladimir Putin och andra i de centrala maktorganen känner en ökad irritation över en demokratisk smitta från väst i allmänhet och Europa i synnerhet. Det är intressant att läsa i artikeln om de skrivningar som finns där man varnar för att denna smitta även hotar den ny-totalitära samhällsordningen i själva Ryssland. Ungdomens intresse för det västerländska ses som hot av Kreml. Förmodligen med all rätt. I artikeln finns en intressant skrivning om att i Moskva finns en växande oro för att förlora hela sin maktdominans över det som i andra ryska sammanhang brukar benämns "Det nära utlandet", d v s Östersjön, de tre baltiska staterna, Polen, Ukraina, Belarus och övriga f.d. sovjetrepubliker. De senaste årens utveckling Kyiev och i Minsk upplevs som ett konkret hot för regimens överlevnad.  

Vladimir Putin närvarande vid en militärparad på Röda Torget

Vad som särskilt bör få oss i Europa att känna oro är att skrivningar om att Ryssland befinner sig i en långvarig konflikt med väst. Och att man i dokument är öppen med att en framtida väpnad konflikt med väst där användning av kärnvapen inte kan uteslutas. Det är märkligt att det i Sverige har det varit ganska tyst om detta strategidokument tillskillnad t.ex. emot våra nordiska grannländer. I Danmark, i Norge och svenskspråkig media i Finland har rapporterat om dess existens och analyserat dess innehåll. Förutom att bekämpa en demokratisk smitta som anses stå i strid mot äkta ryska ideal förs Rysslands historiska rätt fram att härska över det gamla Östrom som ett argument för att föra en ihärdig kamp mot väst. Att Moskva efter Konstantinopels och Östroms fall på 1400-talet anses utgöra ett nytt tredje Rom har gamla anor i rysk tradition. Direkt efter turkarna hade intagit Konstantinopel utropade Moskvas Storfurste sitt rike som nytt Rom. Denna tradition hölls levande av tsarerna, som ansåg sig vara direkta efterföljare till Östroms kejsare och i nationalistisk retorik under Sovjet tiden. Att Putin under senare år allt oftare har återupptagit denna retorik är ett konkret hot som de västerländska demokratierna inte kan blunda för. Jag håller med den slutsats som förs fram i artikeln om att Putins Ryssland tydligt har slagit in på väg som leder tillbaka mot ett mörkt förflutet. 

En demokrati demonstration i Moskva.

Foto överst:

Kreml med Vasiljikatedralen och Röda Torget. 

Länk till denna blogg 

Etiketter: Ryssland, Vladimir Putin, Kreml, Strategisk plan, Nationell säkerhetsstrategi, Röda Torget, Vasilijkatedralen, Kungliga Krigsvetenskapsakademin, KKRVA, Ukraina, Belarus, polen, Baltikum, Det Tredje Rom, Östrom, Gudrun Persson, Carolina Vendil Pallin, 

Kulturelitens romantik för gangsterrappare

På senare tid har den förkärlek som Sveriges Radios P3 visat gangsterrapparna: Yasin Mahamoud och Havel Khali diskuterats flitigt. Dessa två kända företrädare för den så kallade "Gangsterrappen" som offentligt t o m har skrutit om sin brottslighet dömdes nyligen av Södertörns tingsrätt för inblandning i Vårbynätverkets kriminella aktiviteter. Att en radiokanal inom det statliga Public service fortsatt spela deras musik har med all rätt upprört många. Inklusive mig själv. I en läsvärd ledare i Smålandsposten från Växjö tas denna märkliga förkärlek från den kulturliberala eliten upp och analyseras. Denna artikel är publicerad under rubrik: "P3-moralens blinda fläck."

Ledaren i SMP

Precis som förs fram i artikeln kan man inte och bör inte stoppa medborgare från att lyssna och spela den musik som man föredrar så länge den inte bryter mot lagstiftning som t.ex. hets mot folkgrupp eller uppvigling till brott. Men cheferna på P3 och Sveriges Radio i stort har ett särskilt moraliskt ansvar för att värna grundläggande demokratiska värderingar som t.ex. att det är staten som skall ha monopol på legalt våld och andra tvångsåtgärder riktade åt någon annan person. Att Yasin t o m fick kanalens musik pris efter att det stod klart att han skulle bli åtalad för alvarlig brottslighet som kidnappning och olaga hot. Åtgärder som dessutom riktade sig emot en annan rappartist, Einár (Nils Einar Grönberg) är minst sagt stötande. Dessutom väcker denna totala tondövhet inför medborgarnas allmänna moral frågor om vilka värderingar som P3:s ledning vill främja? Precis som förs fram i artikeln så skulle detta aldrig kunna ske inom idrottsvärlden. Har en idrottsman eller ett lag ertappats med t. ex. doping då får man inget pris. Man blir avstängd och redan utdelade priser lämnats tillbaka. Redan att bli misstänkt genom att lämna ett negativt första A-prov är tillräckligt för avstängning innan det slutgiltigt B-provet har analyserats. Det räcker med att man har uteblivit utan legitimt skäl från en dopingkontroll.

Den amerikanske cyklisten Lance Amstrong

som bl.a. blev världsmästare och vann

klassikern Tour de France sju gånger 1999-2005.

Efter att ha blivit ertappad med doping fick han lämna 

tillbaka alla hans titlar, medaljer och 

betala tillbaka prispengar

till sin sponsor US Mail.

2013 erkände Amstrong i en TV intervju

att han hade varit dopad under större delen

av sin karriär. 

Att P3 dokumenterar en sådan blind fläck för det uppenbart olämpliga att hylla dömda Gangsterrappare och deras musik är märkligt även ur ett annat perspektiv. Precis som framförs i artikeln har flera personer med framträdande positioner inom P3, t.ex. programledare och chefer, i andra sammanhang inte tvekat att ge tydliga uttryck för moraliska och politiska värderingar. I frågor som t.ex. rör invandring, rasism, HBTQ personers rättigheter och feminism. Men tiger still när det rör andra samhällsfrågor som inte ligger i linje med deras radikala världsbild som det våld, det hedersförtryck och det utanförskap som har etablerats i våra förorter som vidmakthålls genom klaner och kriminella gäng. Dessutom har rappkulturen kritiserats bl.a. av vissa feminister för sin sexistiska syn på kvinnor som våp och sitt hat mot sexuella minoriteter. Men på något märkligt sätt tycks Gangsterrappen glorifieras i radiala kretsar som de förtyckas och marginaliserades musik. En blindhet och moralisk förvirring som är märklig men som måste tas upp till debatt.

Den kvinnliga rappstjärnan Cardi B som öppet

erkänt att hon i övre tonåren

drogade och rånade män. Cardi B

har också blivit uppmärksammad för

 sin kritik av rappkulturen för dess

"hyllning" av våld, sexism,

kriminalitet och dess rasism av

vita samt asiater. 

Foto ovan:

Svenska rappare som öppet hyllar ett kriminellt liv.

Länk till denna blogg

Etiketter: Yasin Mahamoud, Havel Khal, Einár, Rapp, Sveriges Radio, P3, Public service, Vårby nätverket, Gangsterrapp Förortsgäng, Hederskultur, Klaner, Smålandsposten, Cardi B, Lance Amstrong, 

Lätta på Säpos sekretess av våra förrädare

 

I Anna Kinberg Batras sommarprogram på Sveriges Radios P1 den 6 juli berättade den tidigare moderatledaren bl.a. om sin farfar Albert Hilding Kinberg om troligen var tysk spion under Andra Världskriget. En orolig själ som sannolikt utvecklade psykisk ohälsa under sitt hemliga liv eller som förvärrade sina personliga problem som agent. Kinberg Batra berättade att sin farfar aldrig riktigt återhämtade sig och inte klarade av att återgå till ett normalt liv efter kriget. I sitt program berättar Kindberg Batra vidare att man inom familjen förgäves försökt försökt få ut sin farfars akt från Säpo. Efter stora problem fick hon läsa mindre delar av akten där det bland annat framgår att han också hade varit verksam i kommunistiska Östtyskland och på Irland strax efter kriget. Av de stycken av hans akt som Kinberg Batra kunnat ta del av framgår att han blev fängslad och torterad av Stasi i Östberlin. Och blev släppt efter att svenska UD hade agerat i ärendet.

Fil. dr. Lena Breitner här tillsammans med sin make

Gunnar Ekberg (som under flera år var verksam inom

dåvarande militära underrättelsetjänsten IB). 

I bakgrunden syns deras gemensamma bok

Det hemliga Malmö som handlar om spioner och 

agenter i deras hemstad från 1600-talet till nutid.

Lena Breitner som har har goda kunskaper om Säpos hantering av sekretess tar upp Kinberg Batras farfar som ett exempel på den inkonsekvens som kännetecknar hur akter från Kalla krigets tidiga skeende 1950-1960- och 1970-talen hanteras av Säpo i dag. I ett mycket läsvärt inlägg på sin blogg med rubrik:  Kinberg Batras farfar - spion eller galning (se länk nedan) tar Bretiner upp att det är klart att vissa uppgifter måste skyddas t.ex. om dubbelagenter som ännu kan vara vid liv eller uppgifter från andra nationers säkerhetstjänster där vi har utlovat särskild sekretess. Men likt Bretiner anser jag att det är det viktigt att detta behov av sekretess för att vårda våra relationer till andra nationer eller personers lagtima behov av skydda vissa privata uppgifter om sin person, t ex. sitt sexliv eller oskyldiga familjemedlemmar, inte missbrukas för att skydda politiskt obekväma uppgifter för dagens makthavare t.ex. om den omfattade sovjetiska rekrytering av diplomater verksamma i Östeuropa innan, under och efter Andra världskriget. Precis om den rekrytering som flera kommunistiska nationers underrättelsetjänster bedrev på våra universitet och högskolor under kalla kriget. Uppgifter bl.a. blivit offentliga efter att ha avslöjats i östtyska arkiv efter Berlinmurens fall. Och genom uppgifter från flera avhoppare från Öst t.ex. den tjeckiske ÖB:en General Jan Schenja som flydde till väst med hemliga handlingar till Västtyskland inför Warszawa paktens invasionen av Tjeckoslovakien 1968. Uppgifter som i Sverige ännu är förlagda med stark sekretess. På samma sätt har uppgifter i Stasi arkiv över svenskar som gick den östtyska DDR:s diktaturens ärenden hanteras. Det finns ett stort allmän intresse av att få veta hur många diplomater, politiker, journalister, militärer, poliser, statstjänstemän och universitetslärare som gick kommunismens ärenden i Öst. Och att dessa personer namnges. 

Breitners blogg inlägg 

Sverker Åström (S).

Det lär finnas uppgifter i Säpos arkiv som bekräftar misstankar som förts fram från olika håll om att den svenska karriärdiplomaten Sverker Åström skall ha blivit rekryterad av sovjetiska KGB när var stationerad i Moskva under Andra världskriget. Uppgifter om att en person högt placerad på UD, benämnd med sitt kodnamn "Getingen", regelbundet under flera år träffade KGB agenter i Stockholm och utomlands finns i olika utländska källor. Pensionerade personer inom Säpos så kallade Ryssrotel som t.ex. Olof Frånstedt har lämnat ut uppgifter som tydligt pekar ut Åström som Getingen. I sina memoarer Spionjägaren bekräftar Frånstedt att man bedriv aktiv spaning på Åström. Författaren Anders Sundelin utkom 2018 med sin bok om Åström, Diplomaten, där han analyserar Åströms roll i flygöversten Stig Wennerströms spioneri för Ryssland. I sin bok tar Sundelin också upp Åströms påverkan på regeringen samt UD:s passiva hantering av Raoul Wallenbergs öde i Budapest när han blev bortförd av KGB:s företrädare NKVD och senare avrättad i Moskva. Och det ointresse att få klarhet i Wallenbergs öde som kännetecknade svenska kontakter med Moskva under Det kalla kriget. Dessa två avsnitt i boken blev uppmärksammade och  väckte debatt. Misstankar om att Åström, som är avliden, har skyddats efter Berlinmurrens fall  på grund av sina nära personliga relationer med flera ledande socialdemokrater är skäl nog för att lägga alla papper på bordet. Liksom när det gäller Pierre Schori som ännu lever.   

Pierre Schori (S)

En annan aktiv socialdemokrat som vi vet det finns uppgifter om i Säpos register är politikern Pierre Schori. I sitt eget sommarprogram för några år sedan erkände Schori att han hade varit föremål för undersökning av Säpos enhet för kontraspionage. I sitt program angav Schori att han endast fått läsa korta delar av sin akt trots att han var en av statsminister Olof Palmes (S) närmaste medarbetare, f.d FN-ambassadör och vice utrikesminister. Utomlands, men knappast alls i Sverige, men bl.a. i Danmark, fick den avhoppade kubanska KGB (DGI) översten Oscar Ramirez utpekade av Schori som inflytande agent för kommunistregimen på Kuba stort utrymme. Ramirez hade innan han blev ansvarig för DGI:s verksamhet i södra USA varit stationerad i Europa och där ansvarat för DGI:s kontakter med sina inflytande agenter i olika västländer. Intresset i Danmark för Ramirez berodde bl.a. på uppgifter om aktiv kubansk inblandning i några våldsdåd från yttersta vänstern i Danmark under 1960- och 1970-talen. Bland annat av den så kallade Blekingegaads bandets bankrån och mord på en polis. Åström, Schori och andra som kan ha valt att gå kommunismens ärende måste bli offentligt avslöjade. Deras förräderi måste få komma till allmän kännedom. Dels för att vi skall förstå historien. Men också för presumtiva förrädare förstår att man inte kommer undan. Och att man inte kan agera för evigt i det fördolda. Sedan kan man inte låta bli att utifrån Ramirez relatera till den kubanska kommunistdiktaturens fortsatta öde. Tyvärr lider det kubanska folket ännu av denna diktatur i Havanna. 

Aktuellt foto från protester mot diktaturen på Kuba.

Länk till denna blogg

Etiketter: Lena Breitner, Gunnar Ekberg, Anna Kindberg Batra, Albert Hilding Kinberg, Säpo, Kontraspionage, Spioneri, Förrädare, Inflytande agent, Ryssland, Sovjet, Moskva, KGB, DGI, Kuba, Havanna, Sverker Åström, Getingen, Pierre Schori, Oscar Ramirez, Danmark, Olof Frånstedt, Ryssrotel,  Stig Wennerström, Raoul Wallenberg, Moderaterna, Sommarprogram, Sveriges Radio