C förbud mot manlig omskärelse är antisemitism

Beslutet på centerpartiets stämma om att förbjuda manlig omskärelse är ett tidstypiskt utslag av teofobi (Guds rädsla) och en dogmatisk individualism. Båda dessa "tänk" framförs ofta i samhällsdebatten på ett ogenomtänkt sätt. Tyvärr skedde detta även under debatten på center stämman.

Hembygdsrörelsen, en företeelse som bör ligga

centern varmt om hjärtat, är ett av många exempel

på en opolitisk, ursprunglig gemenskap.

Här exemplifierat med Västervåla hembygdsgård.

Att denna syn på människan är enkelspårig och orealistisk är det allt för få som reflekterar över. Människan är inte en ensam atom i ett livlöst universum. För vi är också civilisationsvarelser där kultur, bildning och andra traditioner påverkar oss. Och vi är ömsesidigt beroende av andra individer. En mer realistisk och vuxen syn på människan är att ta hennes olika roller i beaktande som individ, person, gemenskaps- och samhällsvarelse. Vi agerar inte enbart som individer. Vi är också en relationsvarelse (person) som agerar med familjer, släkt och vänner. Flera små, opolitiska samt naturliga gemenskaper som t.ex. grannskap, byalag, andelsföreningar, kooperativ och olika ideella föreningar (även kyrka och församling) är inte skapade av politiker och utgör sammanhang som just därför måste garanteras självständighet.

Fyra generationer av kvinnor från samma familj.

Men den främsta invändningen mot centerns beslut att förbjuda manlig omskärelse, och som även kommer upp på moderaternas kongress, är två andra saker. Detta beslut vittnar om en bristande kunskap om den judiska kulturen och traditionen. Men tyvärr även en ringaktning av den. Flertalet centerpartister tycks ha lite kunskap eller förståelse för djupt denna ceremoni definierar en individ som jude och det judiska folket som ett folk. I praktiken skulle ett förbud göra det omöjligt för judar, religiösa så väl som sekulära, att leva kvar i Sverige. Ett faktum som flera centerpartister inte vill erkänna.

Erland Josephson ett av många exempel på en jude
som gjort insatser för det svenska samhället.
Josephson var skådespelare och regissör. Chef för

Dramaten och medverkade i flera av Ingmar
Bergmans filmer. Josephson avled 2012. 

Påståendet som framförs i debatten om att det endast är ortodoxa judar som genomför omskärelse är inte sann. Vi vet från religionssociologiska undersökningar att 9 av 10 judar praktiserar manlig omskärelse i västra Europa. Troligen är detta lika vanligt förekommande bland svenska judar. Mer om detta senare i min text. Dessutom är judar en officiellt erkänd inhemsk minoritet av den svenska staten ( tillsammans med samer, romer och tornedalsfinnar). Judar har dessutom levat i Sverige sedan 1600-talet och har aktivit bidragit till utvecklingen av vårt samhälle. Det är självklart att en inhemsk minoritet som den judiska skall garanteras religionsfrihet och ha rätt till sin kultur. Även den omskärelse om genomförs av pojkar inom islam kan försvaras utifrån ett principiellt perspektiv om religionsfrihet och respekt för en minoritetskultur.

Synagogan i Malmö. Byggd i en morisk

stil precis som flertalet av de synagogor

som förstördes i västra Europa under

Shoha (förintelsen).

Men det finns ett viktigt politiskt skäl till. Sveriges judar, liksom judar i flertalet andra europeiska länder, blir utsatta för en växande antisemitism och annan ringaktning. Denna farsot kommer främst ifrån tre håll. Från radikalt vänsterhåll av vänster sossar och längre vänsterut, från islamister men även från högerhåll i form av, nationalister, höger populister och traditionell högerradikalism med nynazister och andra rasister. Att ett demokratisk och seriöst parti, som centern, förenar sig med vänsterpartiet och SD i ett utpekande av judisk kultur som något tvivelaktigt och osvenskt fenomen kommer att ge antisemitismen en ökad legitimitet och öka hotet mot judar i Sverige. En annan missuppfattning är att jämställa manlig omskärelse med kvinnlig. Mer om detta längre ner i min text.  
                

 

Exempel på nutida svensk antisemitism

från höger. Nynazistiska Nordiska

Motståndsrörelsen (MNR).

Enligt judisk tradition infördes B´rit millah (omskärelse) av manligt kön av Abraham (Apg 7:8). Detta beskrivs i den religiösa lagen Torah (de fem Moseböckerna i Gamla testamentet) och bekräftades på nytt av Mose på Sinai. Denna ceremoni genomförs ännu på ett likvärdigt sätt inom olika judiska traditioner på pojkar under deras åttonde levnadsdag då yttersta delen av förhuden skärs bort, under bedövning.

 

Läsning av den religiösa lagen Torah

i en synagoga av två sefardiska judar.

Manlig omskärelse går inte alls att jämföra med kvinnlig. Pojkars framtida sexliv påverkas inte alls som för flickor. En annan viktig skillnad är att omskärelse av flickor ger en rad allvarliga medicinska problem. Förlossning blir mer smärtfylld och komplicerad, dessutom riskerar kvinnan som omskärs att få urinvägsinfektioner samt att få en överkänslighet för andra infektioner. Pojkar som omskärs påverkas inte alls av detta. Inom judendom omskärs inte flickor då de anses automatiskt tillhöra förbundet.

 

Att centerns partiordförande Annie Lööf

känner olust inför partiets beslut om att

förbjuda manlig omskärelse är försåtlig.

B´rit millah (betyder omskärelsens förbund) är en glädjefull högtid för judar och utgör ett fysiskt bevis på förbundet mellan Gud och Israel (Guds utvalda folk) samt en uppmaning om att inte glömma Herren eller hans välgärningar mot sitt folk. Omskärelse praktiseras i allmänhet även av sekulära judar enligt de föreskrifter som finns i den kulturella lagen Talmud. Vanligtvis inbjuds släkt, grannar (i Sverige även icke judar) och andra vänner till att närvara och fira händelsen. B ´rit millah är också en ceremoni då pojkar får sitt judiska namn och officiellt tas upp i Israel. Flickor får också sitt namn vid en särskild ceremoni (simchat bat). Bland judar av europeisk härkomst, (ashkenazer) sker detta genom att pappan får en kallelse till läsning av Torah (allija) och därefter förkunnas flickas namn. Hos orientaliska judar (sefarder) firas flickans födelse genom ett gästabud i synagogan där mamman läser en speciell tackbön (birkat hagomel). 

Rembrandts avbildning av Mose

med stentavlorna på Sinai. 

B´rit millah sker enligt påbudet i Första Mosebocken (17:11-14). Omskärelsen utförs av en religiös specialist som kallas Mohel. I Sverige har en Mohel utbildning inom sjukvården och legitimeras av Socialstyrelsen. En annan viktig funktion för B´rit millah har varit att hålla samman folket efter att judarna spreds ut över hela Medelhavsregionen och i Mellanöstern.

Vi svenskar som inte är judar har en skyldighet att ställa upp för våra judiska landsmäns rätt till sin religion och sin kultur. Det är just denna insikt som har fått mig att återuppta skrivandet på min blogg.

  

Påve Fransiskus I vid Västra Muren,

mer känd som Klagomuren i Jerusalem.

Sedan templet förstördes av romarna

år 70 e.Kr. har centrum inom judendomen

flyttas från en officiell offer kult till den
religiösa lagen Torah och den kulturella
lagen Talmud.

Etiketter:

Manlig omskärelse, Judar, Judendom, Centerpartiet, B´rit milah, Annie Lööf, Teofobi, Antisemitism, Atomism, Individualism, Hembygdsrörelsen, Hembygdsgård, Synagoga, Shoha, Förintelsen, Antisemitism, Torah, Gamla testamentet, Moses, Abraham, Talmud, Ashkenazer, Sefarder, Nazism, Rasism, Högerpopulism, Nationalism, Klagomuren, Inhemsk minoritet, Naturliga gemenskaper, Opolitiska gemenskaper, Ursprungliga gemenskaper, Minoritetspolitik, Individ, Person, Atomistisk människosyn, Dogmatisk individualism,

Skolverkets utbildnings talibaner och deras förakt för bildning

Skolverkets förslag att slopa undervisning om antiken och medeltiden, som nu verkets ledning tvingats att ta tillbaka, är ett tydligt exempel på förakt för bildning och kultur. Förra gången utbildningstalibanerna på Skolverket gick angrepp mot grundvalen för vår västerländska civilisation var för två sedan. Förmodligen kommer man snart att försöka igen.

I tidskriften Signum kommenterar Anders Piltz skolverkets förslag på ett kunnigt sätt. Hans artikel är läsvärd och publiceras med den klockrena rubriken: Statlig påbjuden minnesförlust.

Du kan läsa Plitz artikel i Signum här

Det är precis som Piltz skriver att vi har antiken att tacka för mycket. Begrepp som demokrati, kaos, politik, katastrof, motor, bokstav, matematik, filosofi, litteratur, materia och analys har vi hämtat från antiken.

Rafaels fresk: Skolan i Aten. Med denna målning som finns

i det Apostoliska palatset i Vatikanen vill Rafael skildra,

i sann renässans andra, den klassiska grekiska filosofin

med Platon och Aristoteles i centrum. 

Ett huvudskäl för mig varför studiet av antiken är viktigt är att det är arvet från Aten, Rom och Jerusalem som skapade Europa och vår västerländska civilisation. Dessa två begrepp blir omöjliga att förstå och ha möjlighet att relatera sig till utan grundläggande kunskaper om antiken och medeltiden. 

Den antika filosofin, med namn som Platon och Aristoteles, utgör en nödvändig intellektuell förutsättning för vetenskap och kultur i vår egen tid. Att renässansen med dess humanism, namn som t.ex. Dante, da Vinci och Petrarca, och den naturvetenskapliga revolutionen, med namn som Copernicus, Brahe, Galileo och Kepler, lämnas utanför gör att man inte kan förstå den moderna tiden och vår vetenskapliga världsbild med namn som Niels Bohr och Albert Einstein. Skolverket föreslog att undervisning i historia på högstadiet skulle börja med 1700-talet. 

Viktiga historiska förlopp som t.ex. den västerländska utbildningens grund från Karl den stores frankerrike, den högmedeltida skolastiken och den italienska renässansen försvinner precis som en förståelse av företeelser som reformationen och nationalstaternas uppkomst.

Makarna Arnolfinis trolovning av Jan

van Eyck från 1400-talet. Denna

tidtypiska renässans målning är en

allegori om att kärlek, trohet, och

rikedom hänger ihop och ömsesidigt

förstärker varandra. Utan grundläggande

klassisk bildning blir det omöjligt att

förstå en målning som denna.

Varför detta förakt för bildning och kultur? Skolverkets nya försöka att sänka antiken kan förstås utifrån den kulturradikala tradition som har dominerat svensk utbildningspolitik sedan Stellan Arvidsson (S) utbildningsreform 1949 då den 9-åriga grundskolan infördes. Denna riksdagsledamot blev senare generaldirektör på Skolverkets föregångare Skolöverstyrelsen. Arvidsson som under flera år var ordförande för den östtyska kommunist diktaturens supporterklubb i Sverige, Förbundet Sverige-DDR, erkände öppet att han ansåg slopandet av kyrkohistoria och en nedbantning av antiken som sina största utbildningspolitiska framgångar. Naturligtvis erkände han också att inspiration för detta hade hämtas just ifrån Östtyskland. 

Men allt är inte nattsvart. Att historielärare över hela landet har rasat mot beslut inger trots allt ett visst hopp inför framtiden. 

SR:s Kulturnyheterna har publicerat en kort sammanfattning av en intervju med Olof Åkerlund i detta ämne med rubrik: Antiken är inget särintresse, där Skolverkets förslag analyseras utifrån ett perspektiv om jämlikhet och integration. Under denna text finns en länk till intervjun i sin helhet, i P1, som är fem minuter lång.

Kulturnyheternas artikel om Åkerlund

Åkerlund har rätt i sitt konstaterade om att ett slopande av antiken och medeltiden ur historieämnet skulle försvåra integration in i det svenska samhället och leda till en ökad ojämlikhet. Åkerlund har också en viktig poäng i sin analys om att just nu är särskilt viktigt att gå tillbaka till rötterna för vår civilisation när demokratin utmanas av nationalism och populism, från både höger och vänster, och sakar i sina grundvalar.  

Officiellt firande av Östtysklands 40 års

dag 1989, ett år innan Berlinmurens fall.

Foto ovan:

Akropolis klippan i Aten.  

Etiketter:

Skolan, Utbildningspolitik, Skolverket, Europa, Antiken, Medeltiden, Renässansen, Reformationen, Skolastik, Den karolinska renässansen, Högmedeltid, Skolastik, Den naturvetenskapliga revolutionen, Aten, Rom, Jerusalem, Platon och Aristoteles, Stellan Arvidsson, Förbundet Sverige-DDR, Anders Piltz, Den västerländska civilisationen, Matematik, Filosofi, Konst, Litteratur, Den naturvetenskapliga revolutionen, Niels Bohr, Albert Einstein,      

Regionernas Europa - en nödvändighet

Regionernas Europa - en nödvändighet.

En vän till mig Göran Hansson har skapat en imponerande faktasamling som finns i ett dokument som varmt kan rekommenderas. Dokumentet har den klockrena rubriken: Regionernas Europa - en nödvändighet.  

Regionernas Europa

Texten på engelska blev klar i sommars. Nu har Hansson översatt sin text till svenska. Dokumentet har en pedagogik utformning och är lätt att hitta i. Att de historiska- och kulturella aspekterna har fått stort utrymme gillar jag. Hanssons dokument har särskilt aktualitet detta år då vi i maj ska välja våra ledamöter till Europa Parlamentet.


Foto från Europa Parlamentets sessionssal.

Hansson har rätt i sin analys om att en regionalisering har varit på gång länge i Sverige och i Europa. Hansson har också rätt i sitt konstaterade att denna utveckling är tämligen okänd i Sverige. Hans konstaterade om att denna utveckling har fått ny fart genom vårt medlemskap i EU har relevans. Liksom hans uppfattning om att flera starka krafter aktivet motverkar denna utveckling. Och att Sverige ännu bara har skrapat på ytan.

Jag delar Hanssons uppfattning om att en verklig regionalisering i Europa är en nödvändighet av flera skäl. 

Den traditionella nationalstaten är inte längre särskilt funktionell, om den överhuvudtaget har varit det. Nationalstaten är för stor och ligger för långt bort för vissa frågor som t.ex. arbetsmarknad, kultur och turism, men är för liten för att lösa globala miljöhot, terrorism, organiserad brottslighet, migration- och flyktingsituationen till Europa från Mellanöstern, Afrika och Asien.


Foto på när ett skepp tillhörande den irländska kustbevakningen
räddar flyktingar på Medelhavet under den europeiska operationen
Teriton juni 2015.

Sedan är myten om den enhetliga nationalstaten falsk. Inom nästan alla nationalstater finns flera länder, i ordets ursprungliga betydelse, som med olika grader av tvång har tvingats in i gemenskap som man i olika grader är främmade för. Det vill säga ett geografiskt område om kan avgränsas med en annan kultur och historia än den nationalstatliga. I många fall även med ett annat språk eller religion. 

I Sverige fall kan förutom samer och tornedalsfinnar: guter, jämtar, skåningar, älvdalningar och svedjefinnar föras fram som exempel på befolkningsgrupper som lever i regioner som har tvingats in i en Mälardals kultur. I Sverige liksom i andra, av tradition centralstyrda nationalstater, blir inhemska lokala- och regionala minoriteter utsatta för marginalisering och förföljelse. 

Sedan blir det alltmer uppenbart att centralstyrda stater som Frankrike, Sverige och Storbritannien får svårare att möta vår tids stora utmaningar som t.ex följer av klimathot och globalisering till skillnad emot mot nationer med verklig regionalisering som t.ex. Tyskland, Schweiz och Belgien har. 

Ett annat viktigt argument för regionalisering som Hansson tar upp är att nationer med federalism har en mer jämn fördelning av politisk-, ekonomisk- och social utveckling än centralitistiska nationer som t.ex. Sverige. Det är bland annat hur detta perspektiv man kan förstå utvecklingen i bland annat Katalonien, Skottland och på Korsika där regionala partier har vunnit majoritet och blivit största parti. 


Foto på den skåneländska flaggan, som är gemensam för
det gamla Östdanmark (Skåne, Blekinge, Halland och Bornholm). 
Denna flagga blev trots hårt motstånd från olika statliga 
myndigheter officiell flagga för Skåne genom beslut av
Region Skåne.   
        

Ett annat viktigt skäl är precis som Hansson framför demokratiskt. Subsidiaritetsprincipen är viktig. Det vill säga en insikt om att det inte räcker att ett beslut har tagits på ett demokratiskt sätt i enlighet med gällande lagstiftning för att vara legitimt. Utan ett beslut också måste ligga så nära de som berörs som möjligt. Det vill säga på lägsta möjliga nivå. Man kan uttrycka denna princip så att en uppgift som enskilda individer kan klara av ska han eller hon får sköta själv. Den som ett enskilt hushåll t.ex. en familj eller enskild grupp som t.ex. byalag eller annan ideell förening kan klara av ska kommunala organ inte lägga sig i osv. Denna principer innebär också att bevisbördan om att få lägga sig i gäller för nivån som agerar nedåt, staten mot regionen, regionen mot kommunen, kommunen mot den enskilde.


En familj ett exempel på en icke politiskt skapad ursprunglig
samhällsgemenskap.

Hanssons dokument fyller igen viktiga kunskapsluckor i det offentliga samtalet om hur demokratin ska stärkas och hur välståndet ska utvecklas i Sverige och i Europa.




Bild överst:
En illustration av Regionernas Europa hämtad från Göran Hanssons dokument.

Bilder nedan:
Foto på Manfred Weber respektive Frans Timmermans.
Weber och Timmermans är kandidater (Spetskandidater), för parlamentets två största partigrupper, till posten som ny ordförande för EU:s regering Kommissionen efter Jean-Claude Juncker (till höger om Timmermans). Weber är tysk kristdemokrat och Timmermans är nederländsk socialdemokrat.
Weber är kandidat för Europeiska Folkpartiet, den partigrupp i parlamentet som svenska kristdemokrater och moderaterna är medlemmar i. Timmermans är kandidat för den socialdemokratiska- och socialistiska gruppen. 

Etiketter:
Göran Hansson, Regionalism, Federalism, EU, Euroepiska Unionen, Skåne, Skåneland, Samer, Sameland, Älvdalen, Europa, Gotland, Gutar, Jämtland, Jämtar, Tornedalen, Tornedalsfinnar, Jean-Claude Juncker, Frans Timmermans, Manfred Weber, Europaval, Europa Parlamentet, Eu- Kommissionen, Kommissionen, Spetskandidat,  Socialdemokrater, Socialister, Kristdemokrater, Tyskland, Nederländerna, Schweiz, Subsidiaritetsprincipen, Skånes flagga, Skåneländska flaggan, EU- val, Belgien, Östdanmark, Katalonien, Korsika, Skottland, Storbritannien 

Ge väljarna ett nyval

Per Gharton har rätt. Ge medborgarna en möjlighet att bestraffa Lööf och centerpartiets trixande och fixande med den parlamentariska demokratin i ett extraval.

Ghartons artikel om nyval i Expressen

Det är inte ofta jag håller med Gharton. Jag kan inte komma på när det hände senast. Men utifrån hans vänsterradikala analys hamnar denne miljöpartist i en slutsats om att centerns agerande inte alls är så ädelt som man först kan tro. Men att det inte heller är så ologiskt som man först kan tro. Jag delar hans uppfattning.

För egen del tror jag att centern sedan flera år, kanske redan direkt efter att Lööf blev vald till partiordförande 2011, har haft en medveten makt strategi som nuvarande EU-parlamentariker Fredrik Federley troligen är upphovsman till.


Fredrik Federley (C)

1. För det första se till att Lööf blir statsminister genom att spela ut (M) och (S) mot varandra och genom at medvetet blockera både Kristersson och Lövens möjligheter att bli statsminister. 

2. Om detta misslyckats få igenom så mycket nyliberal centerpolitik som möjligt på några väl valda områden som särskilt svider för Löven och (S) för att på detta sätt långsiktigt skada trovärdigheten för (S), och sätta (C) i centrum av svensk politik.

3. (C) har en även tredje central målsättning. Förvandla centern till ett parti som alltid sitter i regering växelvis med både (S) och (M) för att på längre sikt ta över (S) roll som det statsbärande partiet. Och bli det dominerade borgerliga partiet.


Stefan Löven (M)

När den första målet inte gick att genomföra på grund av att både Löven och Kristersson vägrade att vika ned sig. Började kretsen kring Lööf att försöka uppnå det andra målet. Viket kan lyckas. 

Ledande kretsar inom centern har insett att Löven och (S) politiska självbild som det naturliga regeringspartiet gör att (S) är beredd att söka makten för dess egen skull. Inom (S):s partiledning finns det troligtvis en insikt att om en (M) och (KD) regering kommer till och skulle bli framgångsrik kan detta tvinga (S) till en långvarig ökenvadering i opposition. Just nu blåser det kraftiga  höger vindar i Sverige. Vilket helt naturligt oroar (S). Inom (S) finns en rädsla att socialdemokratin i Sverige skall gå samma väg till mötes som i Danmark, i Finland och flera andra länder i Västeuropa att marginaliseras och varaktigt mista regeringsmakten.

Gharton har rätt i sina analys om att centerns manipulerade med viktiga värden i en parlamentarisk demokrati som regeringsbildning bör överlämnas till väljarnas dom i ett extraval. Jag är inte säker på att ens trogna c-väljare gillar vad Lööf och kretsen kring henne har agerat under senare tid. Precis som inom ( L). Jag är övertygad om att båda dessa partier kommer att straffas hårt av väljarna i ett nyval.



Per Gharton, f.d. språkrör (MP).

Sedan är det parlamentariska läget så att ingen regering kan bildas utan stöd av (SD) eller (V) (så vida inte (M) och (S) går ihop). Det förvånar mig att både Kristersson och (S) inte riktigt tycks inse att man inte behöver inte krypa för Lööf. Denna insikt har präglat  Ebba Bush Thor samt (KD):s agerande och utgör förmodligen en viktig anledning till att man nu belönas av allmän borgerliga väljare. Denna insikt finns också hos LO och socialdemokratins vänsterflygel. Sedan förstår jag inte hur man kan tro att Sjöstedt och (V) skulle vilja släppa igenom Löven ledd regeringen utan att få gehör för sin politik i stort eller för sin budget. Naturligtvis gäller samma sak för (SD).

Sedan finns allmänt inom flera svenska partier en rädsla för att riksdagen skall i praktiken få den makt som den ska ha enligt vår parlamentariska statsskick. Regeringen agerar på riksdagens uppdrag så länge riksdagen vill. Annars får man avgå. Rädslan för att en starkare riksdag skall börja avsätta regeringar som då och då sker i Danmark, i Finland eller i Beneluxländerna, fyller flera partikanslier med oro. Denna ryggmärg reflex hos partikanslierna är en orsak till en önskan om en ny super överenskommelse, likt DÖ, för att minska riksdagens makt över regeringen. Riksdagen ska bli tandlös för att undvika, för partierna, obekväma överraskningar.



Riksdagens plenisal.

Dessutom är benämngen Extraval är märklig. Naturligtvis borde det heta Nyval, precis som flertalet andra demokratier. Nyval är helt naturligt inslag i parlamentarisk demokrati. Sedan borde riksdagsförordningen ändras så att en regering som tillträder efter ett extraval får sitta i fyra år.

Sverige behöver bli ett mer normalt västerupeiskt land där regeringar avsätts av riksdagen eller där det anses natuligt att regeringar i bland väljer att avgå frivilligt, t.ex. för att man inte får genom sin buget. I bland ledet en regeringskris till att ett nyval utlyses. I bland bildas nya regeringar utan nyval. Att det är riksdagen och inte partierna som tillsätter och avsätter regeringen mellan val behöver förtydligas. 

Jag delar dessutom inte uppfattningen om att extraval inte skulle förändra det parlamentariska läget.Troligen skulle både (Mp) och (L) åka ut och (C) kraftigt försvagas. Att (SD) skulle stärkas är troligt och en negativ faktor. Men nyval är inte ett tecken på att demokratin inte fungerar utan tvärtom ett tecken på att riksdagen och dess ledamöter sköter sitt uppdrag som väljarna har givit dem. Vi har inte haft ett nyval i Sverige sedan 1958. Detta är ett tydligt tecken på att vår parlamentarism inte mår bra. En utveckling som har varit illa för demokratin och försvagat riksdagens makt över regeringen.



Foto överrest:
Annie Lööf när hon blev partiordförande för centern 2011.

Foto nederst:
En fransk valurna.

Etiketter:
Parlamentarism, regeringsbildning,  Nyval, Extraval, Annie Lööf, Stefan Löven, Ulf Kristersson, Ebba Bush Thor, Centern, Socialdemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna, DÖ, Decemberöverenskommelsen,

Litteratur om den allvarsamma leken

Ett litteratur tips:
För fem år sedan kom  Lena Andersson ut med romanen Egenmäktigt förfarande. Med underrubrik: En roman om kärlek. 

"Den handlar, kan man säga, om två personers oförenliga syn på kärleksrelationens ideala form. Boken översattes till många språk och det var i det sammanhanget jag gjorde en frapperande iakttagelse. Huvudpersonen Ester Nilsson möttes av stor förståelse och identifikation i katolska kulturer. I Spanien, Mexiko, Italien, Litauen och i viss mån Frankrike var mottagandet helt utan filter.

Länk till att beställa boken på Bokus:
https://www.bokus.com/bok/9789127136991/egenmaktigt-forfarande-en-roman-om-karlek/

I anglosaxiska länder däremot, och nordiska, har en påtaglig ambivalens visat sig inför Esters beteende och en under obegriplighetens slöja vilande undran: ”Vad är det hon inte förstår? De träffas lite och sedan vill inte han.”

Många läsare utanför de sofistiska kretsarna begrep även i dessa länder vad det var hon inte förstod, men i katolska länder var det knappt någon ens bland journalister och akademiker som undrade vad Ester höll på med.

Hon blir alltså på romanens första sidor förälskad i Hugo Rask, vars intresse genast väcks varvid de inleder förstadiet till en kärleksrelation. De börjar söka varandras sällskap sena kvällar och nätter; yttranden fälls, blickar utbyts och stämningar uppstår som gör att ingen kan missta sig på vart de är på väg. Efter tre månader har de tre erotiska möten inom loppet av en vecka. Allt sammantaget och med beaktande av dessa orsakskedjor anser Ester nu att de har nått nästa nivå av förbundenhet, och förpliktelse.



Då bryter Hugo ordlöst med henne. Av bekvämlighetsskäl har han nämligen anammat relationsnihilismens credo: ingen handling betyder något särskilt, kausalitet finns inte, teleologi är metafysik och sex har inte större tyngd än att säga hej.

Esters motsatta uppfattning är, vill jag understryka, inte resultatet av den heta lidelsens önsketänkande utan av ett analytiskt antagande av filosofisk art, ett antagande som är fullt begripligt i katolska kulturer: Världen och interaktionen i den är ordnad på ett visst sätt och går att tolka logiskt. Aristoteles och Platon är där inte föremål för förkastelsedomar utan källor till ontologisk insikt.

I protestantiska länder har i stället poststrukturalismen, som följer av nihilismen, vunnit stora insteg. Världen är inte utan skapas av människan, främst genom hennes språk. I stället för att söka tingens kärna och natur ska man försöka dekonstruera de ”myter” och ”narrativ” som gömmer sig i vårt tankeliv. Sanningen står ingenstans att finna utom i fysikens empiri och matematikens axiom. Resten är berättelser som ska avslöjas som ideologi.

Ingen kan enligt nihilismen påstå att det går att tolka tre månaders ömsesidigt kurtiserande som följs av flera sexuella möten som en inteckning och ett löfte. Ingen kan hävda att två personer befinner sig i en händelsekedja med en riktning. Något sådant ”finns inte”.




Ester påstår allt detta, ty hon är inte nihilist, och det håller jag med om, att relationer har som allt annat en logisk form, en idé. I Sverige har vi emellertid gjort vårt yttersta för att avfärda idéläran – och blivit oförståndigare på kuppen."

Foto ovan och nedan:
Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg. Denna romantiska klassiker från 1912 har filmatiseras ett flertal gånger. Och är en annan bok väl värd att läsa. Fotot ovan affisch ifrån Pernilla Augusts film 2016. Foto nedan från Anna Breiens TV drama från 1977 med Lill Terselius och Stefan Ekman i huvudrollen.  

Denna artikel har tidigare varit publicerad i tidskriften Signum av Lena Andersson

Etiketter:
Kärlek, Romantik, Manligt Kvinnligt, Sex, Olycklig kärlek, Idélära, Platon, Aristoteles, Nihilism, Katolska kyrkan, Katolsk tro, Katolicism, Protestantism, Proststrukalism, Egenmäktigt förfarande, Ontologisk insikt, Moral, teologi, sofism, myt, metafysik,  
Moralteologi, Pernilla August, Lill Terselius, Stefan Ekman, 

  

Ideal om en maktlös riksdag och vilja till en ny DÖ

I Fokus kan man läsa en klok analys om att (C) och (L) eftersträvar en ny super DÖ. Och att mittenpartierna till varje pris vill undvika obehagliga överraskningar och därför anser att riksdagen måste bli maktlös. Men båda dessa saker är inte förenligt med parlamentariska form av demokrati som tydligt finns inskriven i våra grundlagar. Denna ordning innebär bl.a att regeringen faktiskt regerar på riksdagens uppdrag och mandat. Riksdagens överhöghet gentemot regeringen motiveras utifrån att den först nämnda väljs direkt av medborgarna och att riksdagen senare väljer statsminister, övriga statsråd och regeringen i sin helhet. Dessutom skulle detta i praktiken innebära att (S) och Löfven får veto rätt mot varje form av borgerlig regering. Undra vad allmän borgerliga väljare tycker om detta.


Fokus artikel om mittenpartiernas vurm för DÖ







P M Nilsson, Dagens Industri


I Dagens Industri, den 14 oktober, har PM Nilsson, själv liberal och chef för den politiska redaktionen, skrivit en annan artikel på samma tema.




Nilssons ledare om att (C) och (L) måste värna riksdagens icke socialitiska majoritet


 Under rubrik: "Värna högermajoriteten", skriver Nilsson bl.a.: 


"I riksdagen finns nu en historiskt bred majoritet för en klassisk borgerlig politik och en svag vänsteropposition. För partier som prioriterar borgerliga dygder borde det vara självklart att bilda regering, med ett eller flera allianspartier, enligt denna logik. Moderatledaren gjorde helt rätt när han i fredags föreslog att de som vill bilda regering är välkomna, övriga kan lugnt avstå tills vidare. Att C och L slog igen den dörren dagen efter är en nyhet. Det hade varit bra att i förväg fått veta att L och C tänkte rösta nej till Kristersson ifall han går fram själv. Men det ändrar inte på grundläggande förutsättningar. I för Sverige viktiga frågor finns det en klar majoritet till höger."





Stefan Löfven (S), partiordförande.


Nilsson fortsätter:


"Socialdemokraternas enda chans till makt i nuläget är att C och L på grund av antipatier för SD föredrar Löfven framför den sakpolitiska gemenskapen till höger. Därför höjer S skamfaktorn maximalt med tal om de "demokratiska" partierna. De menar inte vad de säger men greppet skrämmer och kan få Björklund och Lööf att ansluta sig till vänsterblocket. Ett sådant byte kommer att straffa sig. Man läser landskapet fel om man tror att de långsiktiga skiljelinjerna går mellan öppenhet och slutenhet, demokrater och auktoritära. De går mellan höger och vänster och den skiljelinjen kommer att spränga varje fråga i en S-MP-C-L-regering."


Foto ovan: Ulf Kristersson (M), partiledare.





Sara Skyttedal (KD), kommunalråd i Linköping
och f.d. förbundsordförande för ungdomsförbudet
KDU. Skyttedal tog initiativ till att Kristdemokraterna
lämnade DÖ på partiets kongress (Riksting) 2015. 


Etiketter:
Decemberöverenskommelsen, DÖ, Alliansen, Svensk politik, Riksdagen, Parlamentarism, Allianspartierna, Mittenpartierna, PM Nilsson, Dagens Industri, Fokus, (M), (KD), (L), (C), (S), Stefan Löfven, Veto, Jan Björklund, Annie Lööf, regeringsfrågan, Ny regering, Ulf Kristersson, Moderaterna, Liberalerna, Centerpartiet, Socialdemokraterna, Stefan Löfven, Sara Slyttedal, Kristdemokraterna,    

Inför en författningsdomstol nu!

Felix Arnstedt jurist och ledamot av Kristdemokratiska Ungdomsförbundets förbundsstyrelse har skrivit en intressant debattartikel om behovet av att införa en författningsdomstol i Sverige. Denna artikel också är publicerad i Dagens Juridik under rubrik: Förrädiskt med en överdriven tilltro att staten god-  Sverige behöver en författningsdomstol.  Jag väljer att publicerar denna artikel i sin helhet.


"Sverige behöver en författningsdomstol. Mest sannolikt har det inte undgått någon att vi har ett osäkert parlamentariskt läge. Populistiska krafter är på frammarsch både till höger och vänster. I kölvattnet kommer förslag, åsikter och uttryck som underminerar och urholkar rättsstaten.


Det är en oroväckande utveckling och ett särskilt ansvar åligger Sveriges jurister att utgöra den första försvarslinjen när grundläggande rättsstatliga
principer är ifrågasatta.



Olof Palme (S) foto från hans sista
valkampanj 1985.


Olof Palme (S), och statsminister) är en omtvistad figur men en sak kan man säga med säkerhet om hans insatser för det svenska grundlagsskyddet. När lagrådet försvagades i samband med 1974 års grundlag försvagades också det svenska grundlagsskyddet. Detta var en medveten strategi för att utöka regeringen och riksdagens makt men innebar brister i maktdelning.


Ett svagt grundlagsskydd är något som inte diskuteras särskilt flitigt i tider när det råder relativt bred konsensus om grundläggande värderingar. Men opinionen står inte stilla, den är rörlig och riktningen inte självklar.


Totalitära idéer kan snabbt spridas och få fäste. Då måste man redan innan ha vattentäta skott mellan politiken och rättsväsendet.


Den prövning som görs idag, innan ett lagförslag mottagits av riksdagen, är av konsultativ karaktär och innebär inte någon reell spärrfunktion. Det är beklagligt då det finns uppenbara risker med att odemokratiska lagar med normerande verkan för samhället kan släppas igenom.



Jimmie Åkesson (SD), ordförande
för ett parti som har sina rötter i
svensk nynazism och rasism,
är ett exempel på hot mot fria
och oberoende domstolar.


Precis som i många andra lägen är det Sverige som sticker ut i en internationell jämförelse. Inte, som det ibland låter i den inhemska debatten, att det är resten av världen som sticker ut.



Jonas Sjöstedt (V), ordförande för
ett parti med rötter i Marx-
Leninism och sovjetstyrd kommunism,  
ett annat exempel på hot mot
fria och oberoende domstolar.


En svensk författningsdomstol skulle också vara en stark röst för att värna svenska konstitutionella intressen i förhållande till andra medlemsländer inom EU.


En överdriven tro på att staten alltid är snäll och god kan vara förrädisk. Det är en övertygelse som kan leda till att man sänker garden när rättsstaten på allvar hotas.


Viktigare än någonsin tidigare är att man stärker domstolarnas självständighet och minskar den politiska styrningen av domstolsverket samtidigt som man också ser över regeringens inflytande över vilka domare som tillsätts.


Svensk grundlag, demokrati och rättsstat har ett svagt skydd och står således inte rustat för en ny tid där dess grundläggande värden inte längre är självklara. Mycket pekar på att den tiden kommer allt närmare. För att skydda Sveriges demokrati bör därför en författningsdomstol införas."



Tolkutrustning vid EU- domstolen 
i Luxemburg (skall inte blandas ihop med
Europadomstolen för de mänskliga
rättigheterna i Strasbourg).


Etiketter:
Författningsdomstol, Naturrätt, Juridik, Lagstiftning, Domstolsverket, Rättsfilosofi, Positivism, Olof Palme, Socialdemokraterna, Domstolar, Oberoende domstolar, EU-domstolen i Luxemburg, Jimmie Åkesson, Jonas Sjöstedt, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet,