tisdag 19 december 2017

Skilda valdagar vitaliserar demokratin



I Östgöta Corren har Olle Wästberg skrivit en debattartikel där han argumenterar för vi ska återinföra systemet med att lokala- och regionala församlingar väljs vid ett annat tillfälle än riksdagen.

Wästbergs artikel om skilda valdagar

Jag håller med Wästberg i hans analys om att samma valdag skadar demokratin. Den ordning som infördes 1973 när vår nuvarande Regeringsform infördes är olycklig ur flera aspekter. Den mest allvarliga bristen är att vi fick en grundlag som ensidigt framhåller Folksuveränitet sin överordnad princip för demokrati, politik och juridik. En ordning som innebär att inget få stå i vägen för vad en politisk majoritet just nu tycker är bra. Och denna vilja måste omfatta alla delar av samhället och samtliga medborgare. 


Stadshuset sett från Gustaf Adolfs torg.


Göteborgs stadshus.

I enlighet med detta tänkesätt gjordes kommunerna i praktiken mer beroende av staten genom en omfattande detaljstyrning av flera samhällsområden som t.ex. skola och stadsplanering. Komplitterad med införande av statsbidrag med en lång rad detaljregeler. I enlighet med detta "tänk" har förslag på att införa regionalt självstyre avvisats.  Sverige är än av få nationer i Västeuropa som inte har skrivit in regionalt självstyre i sin författning. Att det i Sverige saknas ett regionalt självstyre är ett arv av statscentralism som går långt tillbaka till Gustav Wasas etablering av sin luterska enhetsstat.


Gustav Wasa 1496-1560.

I denna anda har olika landsdelar och folk med en annan kulturell tradition än den rikssvenska hålls tillbaka och pressas ned. Sverige och Frankrike är enda nationer i Västeuropa som har vägrat skriva under Europarådrådets konvention som inhemska lokala- och regionala minoriteters politiska- och kulturella rättigheter. Mycket motvilligt accepterade Sverige de nationella inhemska minoriteters rättigheter, t.ex. samer, romer och judar, vilket var ett krav för medlemskap i EU. Men för våra samer är den svenska hållningen fortsatt restriktiv. Tillika med Ryssland är Sverige ensam i Europa om att inte skriva under FN deklaration om naturfolkens rättigheter till samråd och medinflytande ang. markandvändning för prospektering och friluftsliv. Staten drog in samebyarnas medinflytande ang jakt och fiske inom renbetesområdet i slutet av 1990-talet vilket är bakgrund till den rättsprocess som Gidas sameby nu driver mot svenska staten. En annan inhemsk folkgrupp som fått erkännande som nationell minoritet, tornedalingar, har också behandlas svårmodigt. Svenska staten har t ex.  vägrat erkänna skuld och betala ut ersättning för den rasbiologiska forskning som samer och tornedalningar blev utsatta för fram till 1950-talet och som skildras i filmen Sameblod. Våra lokala- och regionala minoriteter som skåningar, älvdalingar, gutar, jämtar, svedjefinnar ska inte förvänta sig någon förståelse överhuvudtaget för sin tradition eller sina förutsättningar av den svenska staten. Tanken om att det som är bra för Stockholm automatiskt måste vara bra för Skåne och Norrbotten är bra ett exempel av många på den Mälardalscentralism som kännetecknar politik och administration i Sverige. Ideal som ivrigt förespråkas av både socialdemokrater och moderater. 



Skånehuset i Kristianstad säte för Region Skånes
centralförvaltning 1999-2014. 

Motstånd främst från (S) och (V) om att införa en författningsdomstol, som också finns i flera europeiska länder, motiveras bland annat med tanke på Folksuveränitet. Hit hör också ovilja att acceptera tankar på samvetsfrihet för offentligt anställda som finns t.ex. i Norge eller att acceptera att samhället består av olika slags sammanslutningar och gemenskaper där vissa har rätt till en stor autonomi gentemot stat och andra offentliga organ t.ex. det som brukar kallas samhällets ursprungliga gemenskaper (som fanns innan staten bildades) t.ex. familj och församling eller samhällets opolitiska gemenskaper som t.ex. kooperationer och kulturföreningar. I Sverige har flertalet av dessa gemenskaper en klart svagare ställning gentemot politik och det offentliga än i flertalet andra nationer i Västeuropa. 



Fyra generationer kvinnor från samma familj.

Wästberg har rätt i sin analys om att inte endast ha en gemensam valdag för våra tre val utan att ha två skulle vitalisera demokratin. En för kommunerna och för regioner/landsting, och ett annat datum för val till Sveriges Riksdag. Ett exempel på detta är vårt södra grannland Danmark. Som nyligen höll val sina 189 kommuner och fem regionala församlingar. Jag följde valet i danska medier och kunde konstatera att lokala- och regionala frågor fick stort genomslag. Olika delar av landet fick nästan lika stor bevakning som Stor-Köpenhamn. I rättvisans man bör man framhålla att detta är lättare att genomföra i Danmark som är ett ganska litet land med en 16 del (6-7 procent) av Sveriges yta och som har ungefär hälften av vår befolkning. Men Sverige har sakar att lära av det danska exemplet. En sådan sak är att små kommuner som t.ex. Läsö, en ö ute i Kattegatt, eller andra mindre kommuner från dansk "glesbygd" på Jylland, på Lolland, på Falster och Bornholm bevakades under valrörelsen även av nationella medier.



Rönne, huvudort på Bornholm.

En annan förklaring är att lokal- och regional val i Danmark innebär inte endast val av lokala församling som i kommunerna heter byråd, som motsvarar våra Kommunstyrelser i storlek, utan också att välrörelserna bedrivs för att få sin kandidat till borgmästare vald. Detta ger presidentliknande kommunala val i Danmark. En annan slutsats som jag drar ifrån det danska kommunvalet är att detta val ger flera mindre partier goda möjligheter att få chans att få uppmärksamhet för sin politik och sina kandidater t.ex. den tyska minoritetens parti, Slesvigsk Parti, i södra Jylland och för lokala partier som faktiskt vann borgmästarposten i flera kommuner. Av intresse kan vara att om man jämför valresultat för de partier som finns representerade i parlamentet, Folketinget, lokalt/regionalt och nationellt finns flera partier som klarar sig olika bra på de olika nivåerna t.ex. Konservative Folkeparti som är betydligt stärkare lokalt än nationellt medan t.ex. för Dansk Folkeparti är det tvärt om. Socialdemokraterna gjorde ett bra val medan liberala Venstre, Dansk Folkeparti och Socialistisk Folkeparti gick kraftigt tillbaka. Valdeltagandet blev i landet som helhet något lägre i jämfört senaste folketingsval.

Folketingssalen

Sessionsalen i det danska parlamentet,
Folketinget.

Mitt viktigaste argumentet för skilda valdagar är att detta skulle vitalisera demokratin även i Sverige och stärka kommunernas och de regionala församlingarnas makt gentemot staten. Andra konsekvenser är att rekrytering av förtroendevalda och medlemmar troligen underlättas och att den lokala- och regionala politiken skulle få ökat gemenslag i media. Vilket i sin tur försvårar för extrema partier att få gemensamslag lokalt och regionalt. Vilket också blev fallet i Danmark där Nye Borgerlige och Dansk Folkeparti två partier längst ut till höger och Enhedslistan och Alternativet längst till vänster gjorde ett sämre val än senaste nationella val. En annan aspekt att lägga märke till att olika delar av landet fick olika valvindar. Köpenhamn fick en kraftig vänstermajoritet medan det blev jämt mellan det röda och blåa blocket, som man säger i Danmark, i landet som helhet. Ser man på Jylland, som utgör Danmarks Norrland, så blev norra delen, med stor städerna Århus och Ålborg, röd, i mellersta Jylland blev det jämt mellan blocken och södra Jylland röstade blått. På Själland blev det röd majoritet i huvudstadsregionen (Köpenhamn med förortskommuner) medan övriga delen av Själland (Region Själland) röstade blått. Fyn, med storstaden Odense, Lolland och Falster röstade blått. 3 regioner fick en socialdemokratisk regionborgmästare och 2 regioner gick till det höger liberala partiet Venstre. 



Olle Wästberg.

Olle Wästberg publicist f.d. chefredaktör för Expressen, diplomat tidigare svensk generalkonsul i New York och f.d. politiker folkpartistisk statssekreterare i finansdepartementet. f.d. VD för Svenska Institutet och styrelseordförande för Sveriges Radio. Wästberg har lett den statliga demokratiutredningen som nyligen la fram sitt slutbetänkande.

Etiketter:
Val. Parlamentarism, Valdagar, Grundlagar, Författning, Sverige, Danmark, Kommuner, Regioner, landsting, Olle Wästberg, Samer, Sámpi, Torndedalen, Tornedalningar, Meänemaa,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar