lördag 26 augusti 2017

M:s och KD:s förvirring






Lotta Gröning är en klok fritänkare inom (S)-familjen. Tidvis tycks Gröning skymta ljuset. Som denna gång där hon på ett intressant och insiktsfullt sätt analyserar Anna Kinberg Batras (AKB) avgång och det aktuella läget inom (M) och för övriga partier.

Utifrån hennes artikel framför jag i detta blogginlägg ett resonemang om de skillnader och likheter som finns i moderaternas akuta kris såväl som i det allvarliga läge som kristdemokraterna befinner sig i. Båda dessa partier tappar väljare både till höger och vänster. Ett annat problem är att alltfler väljare tycks uppfatta att dessa partier saknar relevans i ett samhällsklimat som genomgår en snabb förändring.   

Lotta Grönings artikel





Lotta Gröning (S).

I sin artikel nämner Gröning att hon har fått uppgifter om att vänstermoderater (som AKB och Reinfeldt tillhör) planerar ett nytt liberalt parti. Också jag har hört att denna partibildning är på gång.

Krisen inom (M) är mycket allvarligare än AKB:s misslyckanden som partiledare. Sedan i början av 1970-talet har det funnits en politisk motsättning mellan konservativa, allmänborgerliga och liberaler inom (M). En del av kritiken emot AKB inom partiet och bland (M)-väljare är ideologisk.



Anders Björck (M)
försvarsminister 1991-1994,
ledamot av riksdagen 1969-2002.

Under flera årtionden har partiets ledning dominerats av liberala moderater. En utveckling som fördjupades under Reinfeldts tid. "Gammelmoderna", en höger- grupp inom partiet, med kända namn som Finn Bengtsson (riksdagsledamot), Anders Björck (f.d. försvarsminister) och Gunnar Hökmark (EU- parlamentariker), accepterade aldrig konceptet Nya Moderaterna. Det gjorde inte heller konservativa idé debattörer som t.ex. Claes G. Ryn och Hans Zetterberg, som gav uttryck för ett ideologiskt motstånd mot partiets ny-liberalism. 

Men dessa delar av partiet rättade in sig i partifållan och knöt näven i fickan så länge det gick bra för (M). Men nu passar man på att ta revansch.

Bildresultat för Tulpanros

Ett annat försök att skapa en Tulipanaros.

Personligen har jag aldrig förstått tanken på att "Liberalkonservatism " kan utgöra (M):s officiella ideologi. Denna Hitta på ideologi förutsätter, likt en Tulipanaros, att en syntes skapas mellan två väldigt olika fenomen. 

Denna (M)-utopi upplevs mindre realistisk nu i rådande politiska klimat med fokusering kring några politiska områden som bildar tydliga och djupa konflikt ytor mellan dessa ideologier t.ex. kultur, etik och identitet. 

En konflikt mellan flera viktiga mentala referenspunkter för hur Sveriges framtid ska utformas: modernitet eller tradition, nation eller omvärld, kollektivism eller individualism, utveckling eller stagnation, centralisering eller decentralisering, stad eller landsbygd, kultur eller tradition etc. 




Fredrik Reinfeldt, (M), 
partiordförande 2003-2015.


Under en längre epok från Gösta Bohmans 70-tal fram till Fredrik Reinfeldts partiledarskap var det helt andra politikområden som fångade väljare och mediernas uppmärksamhet. (M) gynnades av att borgerliga väljare upplevde att (M) stod på deras sida och gav stöd för en nödvändig modernisering av det svenska samhället. (M) vann stöd genom sin ledarroll i kampen mot (S) maktarrogans och deras oflexibla förmyndarstat. En strid där andra borgerliga partier tidvis svek borgerlighetens sak.

Partiets kompromisslöshet mot (S) gav (M) framgång som till stor del  grundades med hjälp av andras misstag, än på egen klarsyn. Valfrihet, lägre skattetryck och en internationalisering av Sverige blev självklara begrepp. Och detta gav resultat och resulterade bland annat i EU-medlemskap, sänkta marginalskatter och ökat inslag av alternativ inom olika välfärdstjänster. Allt detta var bra för Sverige. Men nu då?


Gösta Bohman and Ove Sommelius, late 1960s.jpg

Gösta Bohman (M),
(t.v.) partiledare 1971-1980.


Dagens Sverige är annat mentalt och socialt landskap. En förändring som ställer krav på andra prioriteringar och svar. Dagens Sverige har utvecklats till ett samhälle som kännetecknas av globalisering med nedlagda fabriker, avflyttning från bruksorter och glesbygd, ökad migration, fördjupade spänningar mellan socialgrupper och olika landsdelar och ett växande utanförskap i allt mer nedslitna förorter. 

En annan viktig förändring som blir alltmer uppenbart att i en globaliserad värld är nationalstaten, i många fall, inte är en effektiv nivå för beslutsfattande. En rad frågor är gränsöverskridande och måste därför lösas utanför dess ramar t.ex. när det gäller migration, övergripande miljöpolitik eller att bekämpa internationell terrorism. För andra frågor är statsmakten i nationerna för långt borta och saknar förankring i den verklighet som den ska administrera, t.ex när det gäller arbetsmarknad, utbildning och kultur. 




Parlamentet för Förbundslandet
(delstaten), Schleswig-Holstein,
Kiel. Tysklands nordligaste.
Med en dansk, frisisk och plattysk
minoritet, som är representeras
i parlamentet genom ett eget parti (SSW).
Ett föredöme för (KD)?

(M) och (KD) har inte lyckats att finna sin roll i detta nya landskap. Ett misslyckade som har öppnat upp för (SD). Inte endast (M) och (KD) känner sig rådvilla. Svensk politik kännetecknas just nu av partier som har dålig självkänsla och tycks ha svårt att finna sin väg i en ny verklighet. 

(L) och (C):s märkliga agerande när det gäller misstroende förklaringar är tydliga exempel på politisk otydlighet som bl.a. bottnar i en rädsla för att ta konflikter med regeringen. 

Mittenpartierna tycks sakna både mod och vilja att utmana (S) dominerande ställning i svensk politik. Det blir också tydligt att dessa två partier, likt Fredrik Reinfeldt, är öppna för att samarbeta med (S) i någon form. Till detta kommer dessutom dessa partiers påtagliga beröringsskräck för (SD).

När medborgarna kräver svar levererar partierna otydlighet och relativism. Men inte (V) och (SD) som belönas för sitt mod att tydligt förankra sin politik utifrån ideologiska värderingar och för att dessa partier tydligt tar strid för dessa uppfattningar. Denna framgång är lätt att förstå men skapar, så länge andra partier inte följer efter, en rad oönskande konsekvenser för svensk politik.

 


Jimmie Åkesson (SD)
partiordförande sedan 2005

Konservatism är till sin "natur" en ideologi som förespråkar en rad traditionella värderingar som t.ex. samhällets behov av nationell gemenskap och av historisk medvetenhet, förespråkar stolthet över ens rötter i hembygd, i släktskap, i familj etc. Konservatismen är med sin negativa syn på människans frihet kollektivistisk och är antimaterialistisk där tillhörighet och tradition förespråkas som övergripande ideal för samhället. 





Edmund Burke, konservativ
författare och politiker,
vars samhällssyn och kritik av
franska revolutionen var en förebild
för (M) fram till slutet av 1960-talet.


Konservatismens syn på människa och samhälle ska enligt (M):s officiella parti-utopi pressas samman och utgöra en syntes med en politisk tradition av annan art, den liberala, som betonar individualism, materialism och som har en kulturradikal agenda.

Det är tydligt att dessa och flera andra anomalier mellan dessa två ideologier, förstår man inte, har man ingen kunskap om, eller så försöker man dölja dessa skillnader. Denna "strutsmentalitet" är farlig för medborgarnas tilltro till partierna och demokratin. Valforskare är tämligen överens om att röstbeteende styrs av de skillnader som väljarna uppfattar mellan partier, inte av de likheter man tycker sig se.
 
I centrum för liberalens engagemang står individen och ekonomin, för den konservative nationen och traditionen, för kristdemokraten koncentreras intresset kring enskilda medborgares aktiviteter i samhällets små, nära, ursprungliga och opolitiska gemenskaper som familj, grannskap, byalag och församling.

John Stuart Mill år 1865.  Foto av John Watkins.


John Stuart Mill,
nationalekonom och filosof.
Liberalismens främsta ideolog.

Men dessa ideologiska olikheter försvinner inte för att man vill ha det så eller för att det skulle vara bekvämt att det blev så. Dessa tre ideologier har skilda uppfattningar om stat och dess roll i samhället och om hur relationen mellan stat och medborgarna ska utformas. Dessa skillnader skapar motsättningar som man måste vara väl medveten om.

Liberalism är (likt kristdemokratin) internationalistisk och anti-statlig. Liberalism är, till skillnad mot både kristdemokrati och konservatism, misstänksam eller direkt fientligt inställd mot traditionella företeelser i samhället som släkt, kyrka, hembygd etc. eftersom dessa aktörer anses begränsa individens frihet.

Liberaler uppfattar dessutom att staten direkt påtvingar medborgarna värderingar som ofta inte är bra för enskilda eller för samhället i stort. 



Familj och släkt är två av samhällets
opolitiska- och ursprungliga gemenskaper.
Centrala begrepp i kristdemokraters samhällssyn.
Anses som positiva fenomen för konservativa.
Ointressanta- och negativa begrepp 
för liberaler och socialister. 

Andra skillnader är att liberalism innebär en optimistisk syn på människans natur som utgår från en uppfattning om att människan till sitt väsen är en autonom varelse som i drivs av sitt eget intresse. Men att detta inte behöver resultera i en egoism som bedrivs på andra bekostnad. Eget intresset, är för liberalen, en kraft som rätt utnyttjad ger kraft för utveckling och framsteg. 

Enligt detta synsätt blir verken stat eller samhälle av central betydelse för individens liv. Medan kristdemokratin för fram etiska dygder och nära relationer som betydelsefulla för ett gott samhälle och för ett bra liv. I detta ligger också att Kristdemokratin avvisar liberalismens syn på att människan enbart är en individ. Människan är för kristdemokratin en samhällsvarelse som är beroende av sina relationer med andra människor och av samhället i stort.

I detta sammanhang intar kristdemokratin en position mellan konservatism och liberalism. Människan anses ha en social natur, vara ett socialt djur, som inte kan existera utanför samhället och som behöver olika gemenskaper för att utveckla sin personlighet. Men betonar samtidigt att staten bara är en av samhällets aktörer och man inte kan sätta likhetstecken tecken mellan dem.

Kristdemokrater anser att staten finns till för människans skull och inte tvärtom, som i de totalitära ideologierna: fascism, nazism och marxism. Tankar om statens företräde framför medborgare och samhällets övriga delar förs fram även i klassisk konservatism, men förekommer där i en mindre auktoritär form.

I kristdemokratisk samhällsfilosofi är människan ett subjekt som skall ha frihet. Och ställas till svars för hur friheten används. Ansvarighet är ett centralt begrepp. Utifrån en kristen inspirerad humanism utgör varje människa, för kristdemokrater, ett övergripande mål för både samhälle och stat.





Robert Schuman, kristdemokrat
fransk statsman, född i Luxemburg.
Aktiv i motståndsrörelsen, fängslad av Gestapo.
Initiativtagare till EU och grundare av Nato. 
EU Parlamentets första talman.
En historisk förebild för (KD)?

Dessutom drivs liberalismen, till skillnad emot konservatism, av idealism och optimistisk tilltro på utveckling och förändring. Medan konservatism intar en skeptisk hållning där eftertänksamhet och försiktighet framhålls som viktiga samhällsdygder.

I kristdemokratisk filosofi finns också inslag av anti utopism. Där människans Ofullkomlighet anses vara en viktig utgångspunkt för analys av politik och samhälle. Detta innebär misstro och motstånd mot alla försök att skapa världsliga paradis och att samtliga anspråk på maktmonopol avvisas. Filosofiska dygder, som t.ex. lojalitet, mod, sympati, anspråkslöshet, offervilja, anses viktiga för ett samhälle i balans och för bevara humanistiska värden som t.ex. medmänsklighet och rättvisa.

Kristdemokraterna logo.jpg

(KD):s nya logga.

Likt (KD) har (M) förlorat mycket på (SD:s) framväxt. Moderaternas kris har dessutom förvärras av ett tapp av liberala M-väljare till (C). Ovan på detta har (M) haft en partiledare, i AKB, som aldrig fick en bred förankring inom partiet, på grund av det sätt som kretsen kring Reinfeldt såg till att hon kom till makten på. AKB:s djupa förankring i Reinfeldterans politik gjorde att hon automatiskt mötes med misstro av många inom partiet. 

Detta har visat sig vara en betydligt större belastning för henne än vad många inom centrala partiorgan har uppfattat det som. AKB var körd redan från början och hade igen chans att lyckas som partiledare.




Annie Lööf (C),
partiordförande sedan 2011.

I både (M:s) och (KD:s) kriser finns ett gemensamt drag. Genom att försöka att bli vän med alla så blir man inte riktigt vän med någon. (M) måste välja att vara ett liberalt parti eller vara ett konservativt parti. På kort sikt skulle detta göra att fler lämnar skeppet och kastar in handduken, men detta är ett pris som moderaterna måste vara beredd att betala för att skapa en tydlighet inåt såväl som utåt. 

Dessutom kommer (M) under alla omständigheter göra ett dåligt val. Att försöka rädda det som räddas kan, istället för att ägna tid och kraft att gå till botten med sina grundläggande problem t.ex. en oklar ideologisk kurs och sin tradition av en värde neutral syn på politik där teknik och taktik i alltför hög grad sätts över frågor om rätt eller fel. 

Andra missgrepp som (M) behöver rätta till är partiets väldigt tydliga fixering av Stockholm och Mäldardals regionen som norm för övriga Sverige. En uppgörelse måste också till ang. sin parti tradition med tydlig dominans av ekonomisk materialism som tillåts överskugga andra perspektiv på samhället, t.ex. sociala, kulturella, filosofiska, historiska, regionala eller religiösa.





Ebba Busch-Thor (KD) 
partiordförande sedan 2015.  

Väljer (M) den konservativa vägen måste man åter anknyta till den tradition som fanns i partiet fram till Gösta Bohmans dagar. Denna kursändring skulle bl.a. innebära en medveten strategi för att ta upp kampen för att få över traditionella småborgerliga väljare från (SD) och medvetet släppa storstads liberaler och akademiska radikaler till (C) och (L) eller till ett nytt vänster-borgerligt parti.




Ulf Kristersson (M)
ny partiordförande
och (M):s frälsare?

Detta finns i Danmark där social-liberala Radikale Venstre utgör ett alternativ för väljare som efterfrågar ett alternativ mellan (S) och traditionell borgerlighet t.ex. högerliberala Venstre och Konservative Folkeparti. Senterpartiet i Norge har en liknade roll, men utifrån andra ideologiska utgångspunkter. Kanske skulle ett nytt Birgitta Ohlsson parti, Radikalerna, kunna lyckas inta denna roll i svensk politik. Men möjligheter för ett vänstermoderat parti tror jag är ringa. (L) och (C) har redan mutat in denna position i svensk politik. 

I en nödvändig ideologisk uppgörelse med (M):s politiska utveckling under de senaste årtiondena måste partiets nuvarande beroende och väldigt täta samverkan med storföretag och näringslivs olika organisationer minska och ersättas med utbyggda förbindelser med olika ideella organisationer och opolitiska aktörer som t.ex. byalag och kulturföreningar. Kontakter behöver även utvecklas med andra intressen i samhället t.ex. etniska minoriteter, kyrkor och samfund, folkhögskolor, humanitära organisationer, kooperativ och fackföreningar. 





Otto von Bismarck, konservativ
rikskansler vars "Kulturkamp" för
stärkt statsmakt kritiserades av
liberaler och kristdemokrater.
En förebild för (SD)?

I (KD:)s fall måste en uppgörelse till mellan dem som ser detta parti som ett kristdemokratisk idéparti och som medvetet anknyter till en europeisk politisk tradition med partier som tyska CDU, irländska Finne Geal, österrikiska ÖVP, CDA i Nederländerna och CSV i Luxemburg.

En utveckling som kretsen runt Alf Svensson tog initiativ till men som aldrig kom att slutföras eller brett förankras inom partiet. Men allmänborgerliga väljare upptäckte denna förändring och gillade vad man fick se under avslutande del av Alf Svenssons långa partiledarskap. Att denna politiska inriktning delvis har övergivits sedan hans avgång utgör en viktig delförklaring till varför stödet för (KD) i väljarkåren kontinuerligt har minskat sedan dess. 

På andra sidan i denna interna konflikt finns de kristdemokrater som i första hand ser (KD) som ett intresseparti för fri och lågkyrklighet. En annan viktig fråga i denna konflikt är motsättning om (KD) ska söka legitimitet utifrån ideologiska motiv eller utifrån ett specifikt religiöst eller ett samfundsanknutet perspektiv. Så länge denna motsättning finns kvar inom partiet och inte hanteras blir det svårt för (KD) att utforma en politik som är ideologiskt tydlig när det gäller centrala politiska begrepp som samhälle, ekonomi, vetenskap och kultur.

Bildresultat för Alf Svensson


Alf Svensson, partiordförande 
för (KDS/KD) 1973-2004.



De problem som finns med detta inom (KD) förklarar att man kan finna politiska uppfattningar, från medlemmar och förtroendevalda, som spretar över stora delar av ett politiskt spektra, från (MP) till (SD).

På det personliga planet, liksom i alla organisationer, kostar medvetna och tydliga val på och kan vara arbetsamma, vilket gäller för både (M) och (KD). Men medvetna val och prioriteringar öppnar upp möjligheter på sikt. Det är ofta rädsla som hindrar oss ifrån att förverkliga vår potential. T.ex. är det vår rädsla för att bli avvisade som hindrar oss män ifrån att bjuda upp en vacker kvinna, förhindrar kvinnor från att föreslå män en dejt, eller gör att vi stannar kvar längre än vad vi verkligen​ vill på en fest, som tråkar ut oss, för att slippa att bli föremål negativa kommentarer efter att vi har gått hem. Det är samma slags rädsla som hindrar utveckling av organisationer som företag och partier.




En privat fest i USA.

(M) och (KD) är två partier i kris som måste våga göra vissa väljare och delar av sina medlemskår besvikna för att på sikt få nya vänner och behålla gamla. Men för att bejaka en sådan process krävs för det första en stor portion mod och ett klimat där långsiktighet och självkritik betonas. Med detta räcker inte.

Mer måste till för att få bort det som byggts upp genom rädsla, bekvämlighet och okunskap. En viktig förutsättning för att lyckas övervinna ett sviktande mod är ideologisk klarhet om centrala politiska begrepp som människa, samhälle och stat. Och att resultatet av denna analys förs fram internt såväl som externt. Sedan måste resultatet av denna intellektuella process realiseras genom att idéhistorisk kompetens kontinuerligt förs ut till partiernas medlemmar, personal och förtroendevalda genom utbildning och återkommande kompetensutveckling.


Nya moderaterna.jpg

(M):s nuvarande partilogga.


För det tredje krävs att man lyckas erövra egna politiska övertygelser som går på djupet ang. rätt och fel. Övertygelser som man dessutom är bredd att politisk strid för även när det kostar på och när framgången tycks oviss.

För (M) innebär detta att inte bara att "döda" Nya Moderaterna utan också att ompröva partiets ideologiska kurs sedan 1970-talet.

För (KD) gäller att avsluta sin process med att bryta upp från KDS-arvet och våga ta strid i några viktiga samhällsfrågor som inte kommer att gillas av partiets traditionalister, inom den så kallade Pingstvänstern.



 EU-domstolens domarkåpor.

Exempel på sådana frågor som (KD) måste våga ta tag i är en positiv syn på en fördjupad europeisk integration med svenskt medlemskap i EU:s bankunion och att införa Euro som valuta. En decentralisering av politik och samhälle genom regionalisering och federalism och ta strid med (S) för medlemskap i Nato.

I en traditionell kristdemokratisk samhällssyn är frågor om rättsfilosofi viktiga. Detta kan bl.a. innebära att demokratisera svensk lagstiftning utifrån ett naturrättsligt ideal, t.ex. genom att införa författningsdomstol och att regionalt självstyre skrivs in vår grundlag.

I en strävan efter delning av makt och beslut enligt principen om Subsidiaritet, som innebär att politiskt makt fördelas från en princip om lägsta möjliga effektiva nivå och att en högre nivå har en skyldighet att hjälpa lägre nivåer. Men också att bevisbördan ligger på den högre nivån om var makt och ansvar ska finnas i olika samhällsfrågor som t.ex. skola, utbildning och kultur. Detta skulle innebära bland annat att ett regionalt självstyre införs. 

Denna princip innebär också att den svenska staten måste föra en mer medveten minoritetspolitik med ett ökat skydd för inhemska minoriteters kultur, språk och traditioner. Subsidiaritet ger (KD) en skyldighet att ta strid för att inhemska minoriteters språk och kultur ska få officiell rättsstatus som skyddsvärda objekt i samhället och att ideella organisationer garanteras suveränitet från stat och kommun.






Angela Markel (CDU)
kristdemokrat, förbundskansler
sedan 2004.
En nutida förebild för (KD)?

Bild överst: Anna-Kinberg Batra (M)
partiledare 2014-2017. 

Etiketter:
Liberal-Konservatism, Kristdemokrati, Moderaterna, Kristdemokraterna, Moderater, Kristdemokrater, Ebba Busch Thor, Anna Kindberg Batra, Lotta Gröning, Fredrik Reinfeldt, Gösta Bohman, Sverige Demokraterna, Liberalerna, Centerpartiet, (M), (KD), (L), (C), Konservatism, Liberalism, kristdemokrati, Svensk politik, Politiska ideologier, Partier, Eva Ohlsson, Radikaler, Gammelmoderater, Angela Merkel, CDU, ÖVP, CDA, CSV, Finne Geal,  EU-domstolen, EU, Anders Björck,, Gunnar Hökmark, Claes G. Ryn, Hans Zetterberg, Senterpartiet, Danmark, Norge, Radiakel Venstre, Konservative Folkeparti, Venstre, Luxemburg, Tulipanaros, Rättsfilosofi, Edmund Burke, John Sturat Mill, Robert Schuman, Otto von Bismarck, Annie Lööf,   

söndag 29 mars 2015

Grexit bra för Europa och Euron



Stefan Fölster, professor i nationalekonom vid KTH i Stockholm, har i Svenska Dagbladet skrivit en tänkvärd och bra skriven debattartikel om Euron, Europasamarbetet och Greklands ekonomiska kris. Fölsters artikel är publicerad med rubrik: "Grexit stärker Euron".

Fölsters artikel om Euron och Grekland  

Fölster har skrivit sin artikel mot bakgrund att Grekland i morgon (30 mars) kan komma att tvingas lämna Euron. Denna fullt möjliga utveckling tycks fylla många politiker, ekonomer och debattörer i Sverige med stor oro. Men jag håller med Fölster om att denna oro finns det faktiskt inte någon anledning till.

Fölsters formulering om:

"Ifall Grekland förmås att genomföra tillväxtreformer, så är det en stor framgång för eurosamarbetet, och ger utrymme för större generositet. Om Grekland kastas ut är det också ett slags framgång. Eurozonen slår därmed fast att det är en klubb för länder som klarar reformer när det behövs.",

har fog för sig och ger en korrekt beskrivning om Eurons framtid.

Inte heller de som önskar att Europasamarbetet skall avvecklas eller hoppas på snabb död för Euron har någonting korrekt att bygga upp sina förhoppningar på.

I sin artikel bygger Fölster upp sin analys med hjälp av en rad intressanta exempel. Att även om Grekland skulle lämna Euron står för närvarande sex länder på kö för att komma med i samarbetet. Detta är ett argument för att Euron fortfarande utgör en möjlighet som inspirerar och som andra mer än gärna vill in i.



Marine Le Pen, Nationella Fronten. 

I EU-neurotiska Sverige brukar politiker och andra framföra att Euron hotar sysselsättning och tillväxt. Liberalt sinande ekonomer brukar hänvisa till USA för "bevisa" Eurons negativa påverkan. Men detta är inte sant. Och blir inte mer sant för att denna idé, som ursprungligen fördes fram av ny-liberala amerikanska nationalekonomer, plockas upp av svensk vänster och europeisk extremhöger som t.ex. svenska SD, franska Nationella Fronten, belgiska Vaalams Belang eller brittiska UKIP.

Tillskillnad emot vad som ofta framförs i svensk samhällsdebatt så har Eurozonen(i sin helhet) haft en mer positiv utveckling av sysselsättning än i USA. Fölster gör helt rätt i att föra fram detta viktiga faktum i sin artikel om Euron och Grekland.

Det borde inte förvåna någon att premiärminister Alexis Tsiras vänsterradikala valkoalition Syriza, hans regeringspartner national-konservativa Oberoende greker eller ny-nazistiska Gyllene Gryning inte har det lätt, eller ens vill, bejaka ekonomisk realism eller att man saknar insikter om marknadsekonomins funktionssätt.

Jag håller med Fölster att just detta förklarar varför Grekland, tillskillnad t.ex. mot de Baltiska länderna, Irland eller Portugal, ännu inte har övervunnit sin kris eller har kunnat påverka sin ekonomiska utveckling i positiv riktning.

Om just detta skriver Fölster bl.a. följande i sin artikel:

"Att eurozonens sysselsättning faktiskt ökat något är ingen slump. Åtminstone en del länder insåg tidigt att euron straffar länder som inte sköter sin tillväxtpolitik. Socialdemokraten Gerhard Schröder stöpte därför om Tysklands arbetsmarknadspolitik vilket har lett till fler jobb än på decennier. Andra, som de baltiska länderna och Irland satsade på en snabb chockterapi när finanskrisen slog till, och växer igen. Spanien och Portugal var lite långsammare i starten, men har reformerat och kravlar sig åter uppåt.

Där man har stoppat huvudet i sanden, som i Grekland, drar krisen ut på tiden. En majoritet av greker lever i en fantasivärld om hur tillväxt och jobb skapas, precis som många svenskar gjorde innan 1990-talskrisen. Om Grekland lämnar euron väntar sannolikt en nedåtspiral som i Argentina. "       

Ja till Euron nu även för Sveriges del, liksom när det gäller Nato-medlemskap med det är en annan diskussion. Med liksom i frågan om att införa Euron handlar detta, i grunden, om att bejaka Sveriges naturliga hemvist bland Västeuropas demokratier, bejaka marknadsekonomi, mänskliga rättigheter och personlig frihet.  



Bild ovan: Alexis Tsipras

Bild nedan: Euro sedlar och mynt.

Etiketter: Euro, EU, Grekland Grexit, Stefan Fölster, Svenska Dagbladet,  Eurozonen, Europasamarbetet, EU-samarbetet, Europeiska Unionen, Marknadsekonomi, Alexis Tsipras, Gerhard Schröder, Marine Le Pen, Grekland, Tyskland, Spanien, Baltikum, Nationella Fronten, UKIP, Gyllene Gryning, Oberoende greker, Vaalms Belang, Belgien, Storbritannien, Nato, Nato-medlemskap, Europa, Västeuropa, Chockterapi, Syriza, Frankrike, Västerradikalism, Högerradikalism, Högerpopulism, Västerpopulism, EU-skepticism, EU skeptiker, USA, Ny-liberalism, KTH, Tillväxt, Tillvästreformer, Ekonomisk tillväxt, 90-tals krisen, Valutakris, Finanskris, Argentina,        

fredag 27 mars 2015

Tranströmer en svensk världspoet!

 


Fick höra på kulturradion i dag att Tomas Tranströmer har avlidit efter en längre tids sjukdom. Tranströmer var en mycket läst och folkkär poet. När Svenska Akademin 2011 berättade sitt beslut om att ge honom Nobelpriset i litteratur utbröt jubel.

Tranströmer är en av de svenska skriftställare som är allra mest översatt. Tranströmers poesi finns på 60 olika språk. I länder som t.ex. USA, Belgien, Irland och Australien är han välkänd. Inte minst i Asien uppskattas hans lyrik mycket. Särskilt i Japan slog han tidigt igenom. 2012 var han den mest lästa utländska poeten i Japan. Förutom hans namn Tranströmer (tranan är en symbol för kärlek, vänskap och fruktsamhet i landets folkkultur) finns det flera andra skäl till varför detta land har tagit denna svenska lyriker till sitt hjärta. 

Inte minst har Tranströmers intresse för det traditionella japanska versmåttet Haiku, som innebär korta strofer på endast några få ord, vilket han allmänt anses har moderniserat och gjort användbart även för västeuropeiska språk.

Jag har endast en bok av honom i min bokhylla. Se bild nedan. Men den har jag läst ofta genom årets lopp. Just nu är det särskilt en dikt från hans andra diktsamling, Hemligheter på vägen ifrån 1958, (mitt födelseår), som jag läser. Denna dikt finns återgiven längre ner i detta inlägg. Tranströmer debuterade 1954 med sin diktsamling 17 Dikter.

Tranströmer gjorde uppror mot den moderna fria dikten och återinförde den bundna versen inom svensk poesi. Hans lyrik byggas upp kring ett språkbruk där metaforer flitigt förekommer. Hans poesi kan också anses vara en postmodern revolt mot materialism och värdenihilism.

Tranströmers författarskap byggs upp av övertygelse om en allmänsklig   existentialism som skildras med hjälp av en personlig religiös mysticism och som uttrycks med hjälp av traditionell svensk naturlyrik. 

Svenska Wikipedia har en läsvärd artikel om Tranströmer:

Wikipedias artikel om Tranströmer  

Där man bl.a. skriver:

” Tranströmer anses vara en stor stilist, känd för att kunna uttrycka en komplex stämning i endast några enkla meningar. ”



Tomas Tranströmer här tillsammans med
Modhair Ahmed som har introducerat
hans lyrik i sitt hemland Irak.

Kyrie
Ibland slog mitt liv upp ögonen i mörker.
En känsla som om folkmassor drog genom gatorna
i blindhet och oro på en väg till mirakel,
medan jag osynligt förblir stående.


Som barnet somnar in med skräck
lyssnade till hjärtats tunga steg.
Långt, långt tills morgonen sätter strålarna i låsen
och mörkrets dörrar öppnar sig.


I Kultur radion citerades en annan av hans dikter som betytt mycket för mig.
Storm ifrån 17 Dikter. Diktens andra och avlutande strof lyder:

Nattlig storm. Det är i den tid då rönnbärs-
klassar mognar. Vaken i mörker hör man
stjärnbilderna stampa i sina spiltor
                          högt över trädet.

Bild ovan: Tomas Tranströmer 2008.
Fotograf Andrej Romanenko. 

Bild nedan: Foto med min mobil kamera
av Samlade dikter 1954-1996, utgiven på
Albert Bonniers förlag 2003

Etiketter: Tomas Tranströmer, Poesi, Lyrik, Svensk litteratur, Nobelpristagare, Haiku, Japan, USA, Australien, Belgien, Existentialism, Modernism, Bunden vers, Fri diktning, Religiös mysticism, Naturlyrik, Materialism, Värdenihilism, Albert Bonniers förlag,  









tisdag 24 mars 2015

Ge Ebba utrymme och makt

Wood Anemone

I dag har Kristdemokraternas valberedning presenterat ett förslag till en ny partistyrelse.

Valberedningens förslag till ny partistyrelse

Valberedningens förslag är ett tydligt ställningstagande för att inte ge Ebba Bush Thor alltför fria tyglar. Det är uppenbart att partiets traditionalister och vänsterflygel, den så  kallade "Pingstvänstern", kraftigt mobiliserar för att förhindra att partiets omprövning och förnyelse skall minska deras dominans över centrala maktorgan. I denna konflikt finns en tydlig allians mellan Pingstvänstern och en mindre grupp kring Göran Hägglund som eftersträvar en profillös allmänborgerlig linje. Jag har tidigare kommenterat detta på min blogg:

Mitt inlägg om kristdemokraternas framtid



Ebba Bush Thor

Under flera år har personer som Ebba Bush Thor och partiets EU-parlamentariker Lars Adaktusson aktivt motarbetas. I ett läsvärt blogg inlägg kommenterar Adaktusson detta:

Adaktussons blogginlägg

Det krävs en politisk blindhet eller en felaktigt inställd inre kompass för att inte inse Adaktussons stora betydelse för att partiet har mandat i Europaparlamentet. Dessutom är det rätt ur ett etiskt perspektiv att partiet engång för alla sätter stopp för det krypskytte som flera ledande personer bedriver mot Adaktusson och Bush Thor.

Dessutom så körde partiets gräsrötter över partiets etablissemang i form av den nuvarande partistyrelsen, riksdagsgrupp och partikansli och utsåg Ebba Bush Thor som sin kandidat till ny partiledare. Både pingstvänsterns kandidater och de allmänborgerliga led ett stort ledarlag mot Ebba Bush Thor. Men om detta tydlig utslag av medlemmarnas vilja till förändring ska genomföras i praktiken måste partiets politik och arbetsformer genomgå en grundlig förändring. Men detta kräver att den nya partiledaren ska få spelrum att stätta sin prägel på partiets politik.




Lars Adaktusson

Ebba Bush Thor måste också ges makt och möjlighet att påverka attityder inom centrala maktorgan när det gäller arbetsformer, organisation, kontakter med media, rekrytering etc. Därför måste förnyarna ta strid på stämman mot valberedningens förslag till ny partistyrelse. Jakob Forssmed och Emma Henriksson måste anses ha fått sin chans men ha visat sig att inte hålla måttet liksom t.ex. namn som partiets kommunalråd i Göteborg David Lega. 

I stället bör personer som Lars Adaktusson, Sara Skyttedal, Aron Modig, Sofia Damm föras fram till uppdrag som vice ordföranden och på andra ledande poster. Andra förnyelse som bör föras fram i detta sammanhang är personer som t.ex. Mikael Oscarsson, Roland Utbult och Robert Halef. 

Att som valberedningen nu föreslår att ge den nya partiordföranden överrockar inger inget förtroende om att KD:s ledning bejakar en insikt om partiets djupa- och långvariga kris. Eller de åtgärder som måste genomföras kommer till stånd.

Ta strid för Adaktusson som vice ordförande gör upp med bromsare, traditionalister och KDS nostalgiker! Utse gärna Sara Skyttedal till en post i partistyrelsens presidium, Aron Modig till ny ekonomisk politisk talesperson och tillsätt förnyare som gruppledare och partisekreterare.  

Tillägg:
Sedan jag skrev detta inlägg har nya uppgifter tillkommit. Tidningen Världen i dag, som står KD nära och som har goda kontakter inom partiet, rapporterar hur Jacob Forssmed och Göran Hägglund på ett osnyggt sätt fick valberedningen att vika sig för Forssmeds krav att stänga ute Lars Adaktusson. Detta mygel är naturligtvis upprörande. Hoppas att medlemmarna rättar till misstaget på stämman.

Världen i dag:s artikel



Bild nedan: KD:s partiblomma vitsippa.

Etiketter: Kristdemokraterna, KD, Ebba Bush Thor, Göran Hägglund, Jakob Forssmed, Emma Henriksson, Sara Skyttedal, David Lega, Aron Modig, Sofia Damm, Mikael Oscarsson, Roland Utbult, Robert Halef, Svensk politik, Alliansen, Pingstvänstern, KDS nostalgiker, Förnyare, Traditionalister, Allmänborgerliga, Världen i dag,     

lördag 7 mars 2015

M:s och KD:s framtid?



I Expressen har KG Bergström skrivit en krönika om Moderaterna. Hans artikel är skriven mot bakgrund av partiets Sverigedagen i Stockholmsförorten Kista där moderaterna ifrån hela landet samlades till ett nationellt Kick Off. Bergströms krönika är publicerad under rubrik: "Oklart vilken riktning Moderaterna rör sig."

Bergströms krönika

I sin artikel är Bergström lite elak mot den nya M-ordföranden Anna Kinberg Bata. Hans krönika inledes med följande ingress:

"Vet du var Anna Kinberg Batra håller till, man hör ju inget från henne?
Den frågan fick jag i veckan från en av läsarna. Jag svarade inte så lite raljant:
Hon är väl kvar i Falufjällen."



KG Bergström.

Det är tydligt att Bergström riktar kritik emot Kinberg Batra för bristande ledarskap och hyser misstro emot att hennes förmåga att lösa Moderaternas kris.

I sin krönika rapporterar Bergström ifrån detta arrangemang utifrån ett perspektiv om hur partiet skall kunna lyckas vinna tillbaka de så kallade "Gammelmoderaterna" som flytt till SD. Om detta skriver Bergström:

"Den ende som överhuvudtaget nämnde något som torde tilltala gammelmoderater som flytt dit var partisekreterare Tomas Tobé.

Han stödde kravet från en moderat kommunalpolitiker i Stockholm att tiggare ska kunna avhysas från olagliga boplatser."



Tomas Tobé (M).

Enligt KG Bergström har Moderaterna, likt Kristdemokraterna, ett strategiskt- och politiskt val som partiet måste göra. Jag håller med Bergström i hans analys om att Moderaternas framtida kurs är osäker och oviss. Jag håller också med Bergström i hans analys om Kristdemokraterna tar sitt förnuft till fånga och väljer Ebba Bush Thor till ny partiordförande så utgör detta en stor utmaning för Moderaterna. Om detta skriver Bergström:

"Ska M fortsätta att vara ett liberalt borgerligt mittenparti eller flytta sig längre högerut?

Det finns i dag väldigt få om ens några tecken på att partiet går längre högerut. Kursen har redan kostat väljare. De finns hos Sverigedemokraterna. Men nya hot kan vänta runt hörnet.

Om Kristdemokraterna väljer Ebba Busch Thor till partiledare tror jag det leder till en högersväng. Hon ligger ganska lågt nu för att inte skrämma bort traditionella KD-medlemmar, men var hon har sin ideologiska tyngdpunkt behöver man knappast tveka om.

Rätt hanterad kan en sådan högervridning locka gammelmoderater. Även om många av dessa gått till SD, lär nog en och annan vara kvar hos M. För dem lär KD vara mer frestande."

Läs mer:
I Västerviks Tidningen och i Nya Wermlands Tidningen finns två kritiska analyser om Moderaterna:

Joakim Tholéns ledare i VT:
Moderat kris väntar

Henrik L Barvås ledare i NWT:
Lågt i M-taket

Bild ovan: Anna Kinberg Batra (M).

Bild nedan: Ebba Bush Thor (KD).



Etiketter: Moderaterna, M,  Kristdemokraterna, KD, SD, Sverigedemokraterna, Anna Kinberg Batra, Ebba Bush Thor, Expressen KG Bergström, Gammelmoderaterna, Tomas Tobé, Partiledare, Partiordförande, Partisekreterare, Alliansen, De nya moderaterna, Västerviks Tidningen, Nya Wermlands Tidningen, Joakim Tholén, Henrik L Barvå,

fredag 6 mars 2015

Saudiarabien och vi



I Svensk Tidskrift har Daniel Braw skrivit en tänk- och läsvärd artikel om Saudiarabien. Braws text är publicerad under rubrik: "Saudiarabiens komplexa position."

Braws artikel i Svensk Tidskrift 

Braw har rätt i sin analys om detta land har ett komplex relation till sin omvärld. Braw har också rätt i sin uppfattning att Saudiarabien är ett land som påverkar politik och ekonomi i flera länder. Då även i länder långt utanför Mellanöstern turbulenta utveckling. 

Detta märks inte minst i vårt eget land där landets vänsterregering fortsatta existens sätts på spel av det militära samverkans avtal som finns mellan Sverige och Saudiarabien. Särskilt för S är detta en svår nöt att knäcka.

Antigen bejakar man moral och politiska aspekter även i militära sammanhang, trots den betydelse som detta land har i kampen emot radikal islamism. Vilket innebär att S säger nej till en fortsatt militär samverkan eller så väljer statsministerns parti att sätta säkerhetspolitiska och handelsekonomiska hänsyn (för att rädda det handelspolitiska avtal som också finns mellan länderna) före andra aspekter och riskerar att pacifistiska MP lämnar regeringen.



Stefan Löfvén

Om Löfvén lyssnar på SSU, MP och V kommer han beskyllas för att lättsinne och för att överge ekonomiska- och sysselsättningsmässiga argument, för att i onödan offra en vapenexport till kungahuset Saud. Eller så kommer Löfvén få försvara att han man sätter värnandet av mänskliga rättigheter på undantag för att gynna storföretagens export av vapen och annan utrustning. Inget av dessa båda alternativ torde vara särskilt smakfullt för en gammal metallare som Stefan Löfvén.

Landets regerande kungahus står inför en förändrad omvärld som på flera sätt har skapat nya förutsättningar för Saudiarabien och dess feodala styrelseskick. Braw har rätt i sin analys om att denna utveckling utgör ett allvarligt hot mot landets monarki. Det är utifrån detta som Saudiarabiens stora intresse av militärt samarbete med länder som Sverige kan förklaras. Troligen utgör detta också ett skäl till att det finns anledning att tro att landets regering skulle reagera surt om Sverige sa upp det militära avtalet. Löfvén vet detta och de direktörer för svenska storföretag som skrev ett öppet brev till regeringen vet detta. 



Flyg radar AWACS här på ett SAAB plan 340.
Ett exempel på svensk vapenexport till Saudiarabien


Vad tycker jag själv? Att saudiska styrkor och dess säkerhetstjänst aktivt bekämpar IS, Hamas och ger den egyptiska regeringen stöd i dess kamp mot Muslimska Brödraskapet välkomnar jag. Men samtidigt ska vi komma ihåg att denna regering ger stöd åt annan terrorism t.ex. PLO och även bekämpar demokratisk opposition i sitt eget land och i andra arabländer. Trots att Saudiarabien försöker minska inflytandet för den iranska prästregimen i Teheran, vilket är bra, så har landets faktiska betydelse i regionen minskat under senare år. Fallande oljepriser har också minskat Saudiarabiens (liksom OPECs) makt i den globala ekonomin. Dessutom är detta land en hårdför diktatur som använder sina oljemiljarder bl.a. för att sprida antisemitism och Israel-hat. Denna regim har finansierat terror i t.ex. Pakistan och Afghanistan (Usama bin Ladin var saudier). 

Att reta upp den saudiska kungafamiljen är ett pris som jag tycker att Sverige ska vara beredd att ta. Hedern i behåll kan vara värd att SKF, SAAB och Ericson går minste om exportorder till en av Mellanösterns värsta diktaturer.

Läsa mer:
Ett öppet brev i DN till regeringen om att inte säga upp avtalet med Saudiarabien.

De 31 direktörernas brev till regeringen




Bild ovan: Kung Salman bin Aziz.

Bild nedan: Usama bin Ladin

Etiketter: Saudiavtalet, Saudiarabien, Mellanöstern, Iran, Stefan Löfvén, Hamas, PLO, IS, Muslimska Brödraskapet,  Egypten, Israel, Pakistan, Afghanistan, Antisemitism, Miljöpartiet, MP, Vänsterpartiet, V, S, Socialdemokraterna, Svensk Tidskrift, Daniel Braw, Mellanöstern, Feodalism, Usama bin Ladin, Vapenexport, Mänskliga rättigheter, Terrorism, Handelsavtal, Militära avtal, SKF, SAAB, Ericson, OPEC,                  

onsdag 4 mars 2015

Stolpe fick rätt om "Rödskäggen" och dess skola

Bildresultat för sven stolpe hagge geigert

I Axess recenserar Göran Hägg, välkänd författare och litteratur docent, en ny bok av Svante Nordin om den katolske samhällsdebattören, författaren, historiken och litteraturkritikern, Sven Stolpe (1905-1996). "Sven Stolpe - blåsten av ett temperament."  Häggs reception har den träffsäkra rubriken: "Rödskäggens vedersakare." 

Häggs recension i Axess




Göran Hägg

Bokens författare, Svante Nordin, är professor emeritus i Idé- och Lärdomshistoria vid Lunds Universitet. Nordin har skrivit en rad populärvetenskaplig litteratur var av flera har vunnit priser och utmärkelser, bland annat Svenska Förläggarföreningens Augustpris och Stora Fackbokspriset. Hans författarskap har också uppmärksammas utomlands och flera av hans böcker har översatts till främmande språk. 

Under senare år kan man märka ett förändrat fokus i Nordins författarskap ifrån filosofi- och vetenskapshistoria till en ny orientering mot kultur- och nutidshistoria. Nordins egen utveckling från den marxistiska studentvänstern till att bli en förespråkare för vår västerländska civilisation med värden som frihet, ansvar och bildning gör honom väl lämpad att skriva om en annan förkämpe för vår europeiska kultur Sven Stolpe.



Svante Nordin.

På Adlibris marknadsförs Nordins bok med följande intressanta text:  

"Sven Stolpe var en av Sveriges genom tiderna mest produktiva och lästa författare. På meritlistan finns romaner, essäer, litteraturhistoria, och biografier över den heliga Birgitta och drottning Kristina. Samtidigt var han debattör, filmmakare, tevekändis och frontfigur för katolicismen.

Han har varit svår att placera in i strömningar eller grupperingar och kulturetablissemanget hatade honom. Bland den breda allmänheten fanns dock många som älskade honom för hans kvickhet och snabba repliker. Det slog alltid gnistor kring hans namn. Svante Nordins bok är den första heltäckande biografin. Den är baserad på ett stort material av brev, dagboksanteckningar, publicerade verk och dokument som nyligen blivit tillgängliga."

Vilken betydelse har Stolpe i dag? Superbloggaren Dick Erixon skriver i ett inlägg om Häggs reception under rubrik: " Sven Stolpe fick rätt." I detta inlägg skriver Erixon bl.a.:

"Sven Stolpe tillhörde de få som vågade utmana den vänster som då fick makten också över medierna och universiteten. Det gjorde han inte ostraffat."

Erixons blogginlägg om Stolpe

I sitt inlägg kommenterar Erixon särskilt vad Hägg skriver om Stolpes kritik emot det kunskapsförakt och den värdenihilism som har präglat den svenska skolan sedan vänstervågen 1968. Detta är bara att hålla med Nordin, Hägg och Erixon i analysen om att skolans kris hade kunnat undvikas om man lyssnat på Stolpe då som nu. Om detta skriver Erixson:

"Ja, den otrendige mannen hade rätt. Stolpe satte fakta och kunskap högst, skolpolitiskt flum var han emot. Om politikerna lyssnat på honom hade resultaten i Pisa varit annorlunda idag. Sverige hade inte behövt sjunka ner mot illiterat u-landsnivå. Skolpolitiken sedan 1960-talet är det största sveket mot unga generationer som makthavarna gjort sig skyldiga till. Och det verkar väldigt svårt att få tillbaka disciplin, ordning och reda i skolan."

I ett inlägg på denna blogg har jag kommenterat att den svenska skolan fortfarande är präglad av 1968.

Mitt inlägg om den svenska skolan  

Nordins bok rekommenderas varmt.
Du kan beställa boken här via Adlibris:

Nordins bok

Dick Erixon


Bild ovan: Sven Stolpe (till vänster) intervjuas av
Hagge Geigert i hans program i SVT
"Gäst hos Hagge." 

Bild nedan:  Dick Erixon.

Etiketter: Sven Stolpe, Göran Hägg, Svante Nordin, Dick Erixon, Hagge Geigert, Axess, Civilisationskritik, Civilisationshistoria, Nutidshistoria, Historia, Europa, Europeisk historia, Idéhistoria, Litteraturkritik, Katolicism, Katolska kyrkan, Katolsk tro, Utbildningspolitik, Kulturpolitik, Skolan, Pisa undersökningen, 1968, Studentvänstern, Studentmarxism, Vänsterradikalism, Konservatism, Sven Stolpe - blåsten av ett temperament, Rödskäggens vedersakare, Adlibris, Heliga Brigitta, Drottning Kristina, I dödens väntrum,